Välkomna på ALMA-fest!

Tisdagen den 16/5 har vi vår ALMA-fest.

Vi börjar klockan 16.30 med uppträdanden och prisutdelning i Hjulstas ALMA. Sedan öppnar utställningen med hela skolans ALMA-arbeten. Klockan 18 är festen slut.

Alla som vill är väldigt välkomna, ingen anmälan behövs.

Hela programmet är i f-6-delen av Hjulsta grundskola. Det tar cirka fem minuter att gå från tunnelbanestationen i Hjulsta.

Leonard och Björnen som inte var där

Nu pågår många läsningar av Wolf Erlbruchs böcker på vår skola. Här berättar en av våra särskilda undervisningsgrupper om vad de gjort i veckan:

Vi har arbetat med Leonard och Björnen som inte var där.

Boken om Leonard påminde eleverna, till deras stora glädje, om lärarna Bias och Riadhs stora hundrädsla.

Vi läste boken tillsammans och skrev sen en kort text om hur vår egen rädsla ser ut och om vad vi skulle bli förvandlade till. Rädslorna bestod av spöken, hajar, konstiga sjukdomar och farliga dinosaurier.

Boken Björnen som inte var där väckte genast nyfikenhet.

Är den rolig eller barnslig eller . . . ?

Alla fick läsa högt ur ett eget exemplar av boken, bilderna fascinerade och väckte undringar.

”Kan en björn ha fickor i pälsen?”

”Men vad knasig han verkar”

”Ha, ha titta sköldpaddan har hjul!”

Vi tittade på bilderna flera gånger och valde favoritbild med en motivering.

Bilden med kompassträdet valde de flesta eleverna. Dels för att bilden hade en annan layout och att kompassriktningarna var roliga.

Många glada skratt blev det när vi läste boken om Björnen och eleverna reflekterade över att Wolf måste ha fantasi och humor.

Bästa Cirkulationsbiblioteket!

I Stockholms stad har vi en väldigt fin resurs som kallas Cirkulationsbiblioteket. Det är ett centralt bibliotek med klassuppsättningar som skolorna kan låna ifrån. Där finns många fina titlar utvalda av duktiga bibliotekarier och beståndet uppdateras ständigt.

Så här många ALMA-böcker kunde jag presentera för lärarna i början av terminen, nästan alla finns att låna i klassuppsättning från Cirkulationsbiblioteket, några få har vi egna klassuppsättningar av.

När det tillkännagivits att Wolf Erlbruch får årets pris var det inte bara jag som kastade mig över datorn för att lägga en beställning på hans böcker. Även bibliotekarierna på Cirkulationsbiblioteket beställde raskt klassuppsättningar av två av hans böcker. Snart kommer vi att kunna låna både Anden, Döden och Tulpanen och Björnen som inte var där.

Jag önskar att alla skolor i hela landet hade tillgång till ett eget cirkulationsbibliotek, med ett rejält bestånd av god och aktuell litteratur – och många böcker av ALMA-pristagare förstås!

Cilla, bibliotekarie

17-åringarna, döden och Wolf Erlbruch

Bild ur Anden, Döden och Tulpanen, Kunstman Verlag, hämtat på ALMAprisets hemsida CC BY 3.0

I höstas ägnade vi Bob Dylan lite extra uppmärksamhet, mina 17-åringar och jag. Det kändes naturligt, när han tillldelats Nobelpris. Häromveckan ägnade vi Wolf Erlbruch samma slags pristagaruppmärksamhet, genom att tillsammans läsa och diskutera hans säreget finstämda och innehållsrika bok ”Anden, Döden och Tulpanen”.

Jag hade lyckats korpa åt mig det lokala bibliotekets enda exemplar av boken, och det fick vi försöka samsas om. Genom att samla alla stolar i en tät grupp i mitten av lektionssalen skapade vi en möjlighet att läsa boken tillsammans: jag läste högt och visade bilderna. Det är lite särskilt att tvingas sitta tätt tillsammans för att se, höra och samtala – och det har allt sin charm. Här är något av det vi talade om:

Gestaltningen av döden fascinerade oss. En barnkropp, där det stora kraniet (märkligt uttrycksfullt och finstämt för att vara just en dödskalle) tillsammans med den mjuka klänningen skapar en känsla av oförställdhet, naturlighet och enkelhet. ”Det är inte direkt liemannen detta”, som en elev uttryckte det. Samtidigt är en av de första replikerna en uppenbar referens till ”Det sjunde inseglet” vilket flera genast kände igen. Döden är en ständig följeslagare, och kanske inte den man helst vill ha. Men ett vänligt och sakligt barn är kanske inte så skräckinjagande ändå?

Lite tveksamt och försiktigt blir anden och Döden vänner, och båda utmanas att göra sådant de inte brukar göra tillsammans. Döden badar med anden i den lilla pölen – men vattnet och Döden går inte så bra ihop. Har det att göra med att Döden överlämnar de döda till någon slags flod? Det funderade vi över och resonerade om olika sätt att tolka vattnet och floden. Anden och Döden klättrar upp i ett träd, och där högt uppe tänker anden helt nya tankar, och får lite större perspektiv: så här kommer det att se ut för de andra ”efter mig”. Svindlande tankar – så där som man kan få i ett träd. Att höja sig över vardagen och se allt från nya perspektiv, det kan vara väsentligt. Men sen måste man ner på jorden igen! Och uppenbarligen kan man umgås med Döden utan att dö. ”Jag är inte död” säger anden lite förvånat (och med viss lättnad) när hon vaknar efter att ha somnat med Döden vid sin sida. Nej, hon är inte död, hon är ju and. Bredvid henne ligger Döden, som fått sovmorgon och är nöjd med det.

Vi talade mycket om replikerna, som är korta men innehållsrika och ofta med en underfundig vändning. Är det du som skapar alla olyckor och eländen man dör av? frågar anden Döden. Nej, det klarar livet så bra på egen hand, svarar han. Och det sista Döden vemodigt tänker när anden skjuts iväg på sin sista resa är… att ”så är ju livet”. Döden talar mycket om livet!

Mest talade vi ändå om den märkvärdiga tulpanen. Tulpanen finns med i bokens titel, och på de första sidorna håller Döden en lilaröd tulpan i händerna. Fast Döden håller tulpanen bakom ryggen eller vid sidan av sig så att anden inte kan se den. Sedan är tulpanen borta när anden och Döden badar och klättrar i träd – för att återkomma den snöiga natt när anden inte längre andas. Då ligger tulpanen bredvid anden, utsträckt som hon, för att sedan ha samma böjda form som anden i Dödens famn när han bär henne mot floden där han ska skjutsa iväg henne. Till sist ligger tulpanen på andens bröst och följer mjukt hennes kroppsform. Vad betyder den där tulpanen?

Vi googlade på blomsterspråket, och fann att en lila tulpan kan betyda ”evigt farväl” – vilket ju är passande. Någon uppfattade tulpanen mer som röd, en ensam tulpan betyder i så fall ”evig vänskap”. Det kan kanske också passa? Att Döden håller tulpanen bakom ryggen i samtalet med anden i början kanske kan handla om att tulpanen står för ”det outsägliga”, det som finns men som ord inte räcker till för?

På bokens allra sista sidan är anden inte med. Där finns Döden på promenad, med händerna bakom ryggen (bär han månne på en tulpan?), och en räv och en hare som snor runt hans fötter. Räven har nämnts tidigare i texten, som ett exempel på de olyckor som livet kan erbjuda för en and. Vi anar att det är ett nytt möte på gång…

Jag tror kanske att vi resonerade om boken i en halvtimme. Just den lektionen råkade vi ha en observatör i klassrummet, i samband med ett skuggningsprojekt mellan skolor, och hon kom fram efteråt till mig och sa: ”Vilket fint samtal ni hade om boken!”. Jag kunde bara hålla med. God litteratur har förmågan att locka fram goda samtal. Länge leve ALMA-pristagarna!

/Katarina, som läser ALMAlitteratur med sina gymnasister på Mediagymnasiet i Nacka

Kalle Blomkvist

Klass 4A läste en bok som heter Kalle Blomkvist. Det var Astrid Lindgren som skrev boken. Boken kom ut år 1946 men den lättlästa kom ut 2015. Boken är lättläst men det finns några svåra ord. Det är en barnbok. Den var en tråkig bok. Vi gillar inte den. Men vi läste den ändå. Huvudpersonerna är Eva-Lotta, Kalle Blomkvist, Anders och Einar.

Kalle Blomqvist är en privatdetektiv. Som vill lösta mysterier fast han bor i en lugn stad. Men en dag så kommer en skum man som heter Einar. Einar är Eva lottas morbror. Och han kommer från ingenstans.

  • Norfatma, Ayan, Diyora :DD!

Vi på Saltkråkan

Vi i klass 4A har hittat en bra serie som heter Vi på Saltkråkan som vi kollar på varje fredag. Saltkråkan är en ö och serien kom ut år 1963. Huvudpersonerna är Tjorven, Båtsman är en hund, Pelle, Teddy, Freddy, Johan och Nicklas. Det finns 13 avsnitt.

Serien handlar om Pelle, Nicklas, Johan, Malin och Farbror Melker som åker båt till Saltkråkan och det händer massor med roliga och knäppa saker.

Serien är kopplad till Almapriset på grund av att Astrid Lindgren har gjort den. Vi tycker att serien är jättebra och vi ger den betyg 10/10.

Av : Omar, Nishan och Bella

Hjulsta grundskola

Mio, min Mio

Blogginlägg av Ibrahim och Junior, åk.5

Vårt arbete med ”Mio, min Mio” började med att vår lärare Roberta läste boken och vi lyssnade när hon läste högt för oss.

När hon läste boken så gav hon oss en uppgift att göra inre bilder medan hon läste. Med inre bilder menas att vi skulle fantisera bilder i huvudet om texten. De inre bilderna vi fick var t.ex. Riddar Kato och Rosengården.

Vi gjorde sammankopplingar. När vi gjorde sammankopplingar så skulle vi koppla texten med en annan händelse. När Mio till exempel kände sig trygg med sin far så skulle vi tänka på om vi hade en koppling till det, att vi har känt oss trygga på det sättet som han kände sig. T.ex. när jag (Ibrahim) kollar på skräckfilm och är med mina föräldrar så känner jag mig trygg.

När vi läst ut boken så började vi med ett projekt. Projektet var att vi skulle göra en gemensam affisch med bilder ”från Mio, min Mio”. Både från den goda sidan (Landet i fjärran) och från den onda sidan (Landet utanför).

Vi är inte klara än med projektet. Om ni vill se den färdiga affischen måste ni komma till ALMA dagen på vår skola den 16 maj kl. 17:00.

Vi tyckte att boken är bra, den är en klassiker. Den har fina bilder. Astrid Lindgren har bra fantasi. Vi läste ”Mio, min Mio” för att den har en koppling till ALMA-priset som vi alltid firar på vår skola.

Vårt arbete med Polleke

Ett blogginlägg av Nor och Sesina i åk.5

Vi började arbeta med boken om Polleke, för att lära oss att resonera mera.

Polleke är en bokserie men finns även som film.

Boken vi läste heter ”Jag är Polleke ska du veta”. Författaren heter Guus Kuijer och kommer ifrån Holland.

Bild: CC BY 3.0 Stefan Tell

Vår lärare valde just den boken för att författaren har vunnit ALMA priset (2012).

Vi började läsa boken som läsläxa varje vecka. När vi hade läst ut boken tittade vi på filmen. Skillnaden mellan boken och filmen var att i filmen levde Pollekes farfar. Men han var död när vi läste boken.

Varje elev valde en dikt ur boken som vi arbetade med. Polleke skrev många roliga dikter. Vi fick motivera varför vi valde den dikten. Vi fick också skriva en egen dikt som har koppling med den dikten vi valde ur boken.

Här är några av våra egna dikter. De kommer att ställas ut på vår skolas ALMA fest den 16 maj.