Efter att ha läst två romaner av Sonya Hartnett är jag… golvad. Hon når rakt in i smärtpunkterna, de där som jag gissar är mycket mindre åldersbestämda än artbestämda; de hör till att vara människa.
I en av mina svenskklasser håller eleverna på att undersöka om några av deras bokval, litteratur skriven under 2000-talet, skulle kunna förtjäna epitetet ”modern klassiker”. Vad jag förstår är det ganska få som tycker att deras bokval i slutänden platsar. Men jag, som valde att läsa Pojken i soffan, jag är helt säker på att detta är en modern klassiker. För att visa eleverna hur man kan disponera en argumenterande text har jag skrivit en text som argumenterar för detta. Kanske kan den också vara en ingång för någon till läsningen av romanen? Här är den i så fall.
/Katarina ,Östra Real