maj 2015 – Världens ALMA

Fest igen!

Igår fick vi besök av PRAESA!

Det var så fantastiskt roligt!

Först hade femton av våra elever i årskurs 7 ett samtal med Carole, Ntombi och Malusi. De hade förberett sig tillsammans med sin engelskalärare Gunilla Nilsson och det blev mycket trevligt och intressant för alla parter. Ntombi berättade en historia från Sydafrika för oss också, jätteroligt!

Därefter hade vi en stor samling med alla elever i årskurs f-6 i en boksmyckad idrottssal. Treorna sjöng låtar både från Sydafrika och Sverige med musiklärare Charlott Fahlström och lite allsång blev det också. Sexorna gjorde fina presentationer där de berättade både på engelska och svenska om Sydafrika och PRAESA, förberedelserna hade gjorts på engelskalektionerna tillsammans med Kristina Eriksson.

Våra elever skötte sig så fint! Till och med de allra yngsta orkade sitta still och lyssna. Men det bästa var nog när alla fick hoppa upp och skutta och dansa när Malusi från PRAESA lärde oss en tokig sång från Sydafrika!

Besöket slutade med att vi vuxna fick rå om PRAESA-representanterna lite medan vi fikade. Det var så spännande att samtala med dem.

Här kan man läsa ett reportage om besöket

och här är en intervju med Carole Bloch.

PRAESA på Kulturhuset

Igår kväll hade Mats Kempe, jurymedlem i ALMA, ett en och en halvtimme långt samtal med tre representanter för PRAESA: Malusi Ntoyapi, Carole Bloch och Ntombizanele Mahobe. De är här i Sverige nu för att ta emot Astrid Lindgren Memorial Award på måndag. Samtalet var fantastiskt intressant och inspirerande att lyssna till!

PRAESA gör förstås ett strålande arbete med att sprida läsintresse och läsförmåga framför allt i fattiga områden i Sydafrika, men mycket av det de talade om är på olika sätt aktuella frågor även för oss i Sverige. Här är några saker som jag fastnade för:

Vikten av modersmålet. Att få läsa och lära på det språk man tänker på och känner med.

Vägen till läsningen går via bra texter. Det gäller att barnen får tillgång till böcker och berättelser med texter som angår dem och skapar lust att läsa.

Att skriva och läsa i autentiska sammanhang är framgångsrikt. Det ska vara någon mening med det man gör.

Att läsa för sitt nöje är en del av att lära sig läsa.

Bemötande och förhållningssätt är viktigt och lärs bäst genom att iaktta andra. Volontärer lär sig hur man läser högt och hur man uppmuntrar barnens läsning genom att iaktta mer erfarna volontärer, och barnen lär sig genom att iaktta de äldre. Det är något som jag tror vi måste komma ihåg i skolan också. Fortbildning, kännedom om forskning och metoder är nödvändigt, men vi måste också få möjlighet att vara med när erfarna och skickliga kollegor undervisar.

Nybörjarläsare behöver lättlästa texter att öva på, men de behöver också få lyssna till mer avancerade texter för att utveckla sitt ordförråd och sin litterärar repertoar.

“Informal relaxed experience of books” får medelklassbarnen erfarenhet av hemifrån. Men när får andra uppleva det förhållandet till böcker?

“Reading culture” jobbar PRAESA för att bygga i sitt samhälle. Och det är något vi i Sverige insett på senare år att vi också måste anstränga oss för att uppnå.

Samtalet filmades och det verkar som om det ska sändas på Kunskapskanalen på måndag 1/6 klockan 17.45. Och jag antar att det sedan kommer att ligga på UR Play sedan – håller tummarna för det!

Cilla

Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther

Vackra bilder som just nu svajar på en utställning i Kungsträdgården

I min förskoleklass har vi använt Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther.

Jag började med att läsa boken själv och tänkte att den skulle passa oss bra. Vi hade pratat om hur det kan kännas på rasterna om man inte har någon att leka med, och att det kan göra att man känner sig rädd.

När jag introducerade boken för barnen började jag med att läsa den rakt igenom och visa bilderna. Det är viktigt att eleverna får läsupplevelsen först, att inte störa den genom en massa avbrott för samtal. Eleverna var mycket engagerade så vi fortsatte direkt med att gå tillbaka och titta på varje bild en gång till och prata om det eleverna kom ihåg. Det blev mycket samtal och reflektioner, eleverna berättade för varandra om att de är också rädda för mörkret.

Bilderna är väldigt bra, de bidrog mycket till diskussionerna. De har en fin känsla, de är enkla men det finns ändå mycket ömhet i dem.

Samtalet fortsatte nästa dag, eleverna fick återberätta boken först, och den här känslan i gruppen kom tillbaka. Sedan sa jag till barnen att de skulle göra bilder två och två. Jag delade upp barnen i par och så fick barnen välja vilken händelse i boken de ville göra en bild till. Jag styrde lite så att det skulle bli lite olika. De fick fint papper och eftersom eleverna redan var bekanta med tekniken var det bara att sätta igång. De skissade med blyerts, ritade sedan med oljekritor och målade med vattenfärg. Alla paren blev nöjda med sina målningar!

Sedan klistrade jag fast målningarna på en fin bakgrund och skrev de textrader som inspirerat barnen till målningarna.

Nästa morgon samlades vi runt målningarna och tittade på varandras – alla tyckte det var jättefint. Och så läste vi upp textraderna och eleverna förklarde mer noggrant för varandra vad det var de hade målat.

Hela arbetet var väldigt fint, det kändes nästan högtidligt när vi pratade om elevernas bilder. Vi gjorde också lite extra fint runt målningarna inför ett föräldramöte.

Riitta Moitus

Världens ALMA i Kungsträdgården

20 och 21 maj pågår KUL1415 i Kungsträdgården. Det är en kulturfestival av och för barn och unga i Stockholm.

I ett tält finns delar av vårt ALMA-material utställt. Det är många besökare som kommer och tittar, pratar om det eleverna skapat och bläddrar lite i de böcker av ALMA-pristagare som inspirerat eleverna.

Det är så roligt att våra elevers fina verk får visas upp för ännu fler människor.

Kungsan 2015 1

Kungsan 2015 2

Vi har haft fest!

Igår hade vi vår avslutningsfest för vårens ALMA-arbete.

Vi hade en stor utställning med elevarbeten, en samling då vi delade ut priser i Hjulstas ALMA (tack Wahlströms för böcker!), vi fick lyssna på gästande musiker (tack KUL1415!) och vi minglade runt tillsammans, elever, personal och gäster, och åt salta pinnar.

Många var imponerade av de fina arbeten som gjorts på skolan. Här ser ni 1B som målat in sig själva i en buss, inspirerade av När kommer bussen av Ryôji Arai

1B buss

Fler bilder kommer så småningom…

Men det är inte riktigt slut än… sexor och sjuor jobbar för fullt med att lära sig mer om PRAESA och Sydafrika, och några klasser övar på sånger inför det besök vi kommer få under pristagarveckan.

Intervju

med Niosha Panjsotoni i sjuan som lämnar tillbaka Berättelser från Yttre förorten av Shaun Tan till mig i biblioteket.

berattelser-fran-yttre-fororten

– Kan du berätta om boken

– Det är korta noveller med många bilder. De är väldigt speciella och man kan tolka dem hur man vill.

– Berätta om något du tyckte om!

– Många saker, berättelserna handlade mycket om känslor. Det är jätteroliga karaktärer, de är intressanta och man vill veta vad de har för personlighet och så.

– Tyckte du inte att det var jobbigt att läsa en så konstig bok?

– Det var det faktiskt inte. För det fanns bilder och texten var inte så svår, man behöver bara använda sin fantasi.

– Har du läst något annat av Shaun Tan?

– Ja, Det röda trädet som vi läste tillsammans i klassen. Den var också bra. Jag läste om att Det röda trädet handlade om Shaun Tan som barn, att han kände sig isolerad.

Cilla