På fritidshemmet Snurran har vi läst Kompisarna av Lygia Bojunga. Först läste jag boken själv för att kolla att den var bra för oss.
Det är en kapitelbok så läste jag en bit i taget för barnen. Eftersom alla inte var med varje gång fick jag återberätta vad vi läst när alla var med. Eleverna brukar tycka om när jag berättar, jag tror faktiskt att de uppskattade mitt berättande mer än själva läsningen. När jag berättar involverar jag eleverna mer, de deltar i berättandet och kommer med tankar och förslag.
Det var spännande och lite ovanligt för barnen att det var djur som var huvudpersoner. Det märkes på barnens lekar att de var engagerade i berättelsen. De tog olika roller och funderade över hur de skulle gjort om de var till exempel hunden i boken. Det blev mycket diskussioner om varför björnen blev kär i giraffen och annat som de funderade över.
Efteråt gjorde vi en bild tillsammans och barnen var noga med att detaljer ur boken skulle stämma.
Malak Chahrestan