Vi lär känna Meg Rosoff

Nu har vi pratat om Meg Rosoff i de flesta klasser.

Vi använder den här texten från SVT om hur hon tog emot beskedet om ALMA-priset. Speciellt har vi talat om hur hon gillade Pippi Långstrump som barn. Vi har också i de flesta klasser (kanske inte med de yngsta eleverna) talat om att hon först jobbade med reklam och började skriva böcker när hon var över 40 år, efter att hennes syster dött och Rosoff då började fundera över sitt eget liv.

Vi har precis börjat läsa Så har jag det nu med en grupp nior, och jag tror att alla elever från förskoleklass till och med årskurs sju kommer att läsa en av de bilderböcker Meg Rosoff skrivit: Meet Wild Boars. Ingen av hennes bilderböcker finns översatt till svenska, men det går bra ändå:

Meet wild boars

Boken handlar om fyra vildsvin som INTE är trevliga. De gör knasiga saker som att bada i toaletten och klippa tånaglarna i sängen. I boken finns en passage om vad som skulle hända om man var vänlig och bjöd in vildsvinen till sitt hem. Men tyvärr (?) blir det ingen sensmoral om att det lönar sig att vara snäll mot andra; vildsvinen fortsätter att vara lika ociviliserade och hänsynslösa ändå.

De flesta eleverna uppskattar boken, de tycker om det galna och att bilderna av Sophie Blackall så roliga. Men några elever säger att de inte gillar det äckliga, och en del skulle nog önska att vildsvinen blev lite snällare på slutet.

 

Flap books och bilderböcker

Av våra sjuor har knappt hälften gått hos oss i f-6. De känner förstås väl till ALMA-priset och en hel del om pristagarna också. Men de elever som tidigare gått i andra skolor visste inte så mycket om detta.

Men nu är de också på banan!

Tillsammans med sin lärare i Sv/SvA har de läst och samtalat om bilderböcker av Astrid Lindgren och några av pristagarna, och sedan har de gjort flap books där de valt bilder ur böckerna och skrivit om författarna.

[slideshow_deploy id=’803′]

 

Här berättar läraren Birgitta Andersén om arbetet:

Under tre veckor arbetade vi med ALMA-pristagare och deras bilderböcker i Sv/SvA årskurs 7. Jag presenterade de olika författarna genom att använda material från ALMA, artiklar ur NE och tidningsartiklar från när pristagarna fick sina priser. Sedan läste vi böckerna. Vi satt i en ring och jag läste högt, ibland ville eleverna läsa. Vi hade bara ett exemplar på cirka tjugo elever så vi fick hålla upp boken för varandra så alla kunde se bilderna. Vi diskuterade mycket kring bildspråket och vad bilderna gav eleverna. Hur kändes det när man tittade på bilderna? Vi gjorde paus i läsningen flera gånger just för att diskutera.

Till vildingarnas land av Maurice Sendak var en bok som vi pratade mycket om. Vi talade om vildingarnas utseende, att de såg så hemska ut men ändå var snälla. Tiden diskuterades också, detta att han säger sig vara borta länge men i själva verket är det bara en dagdröm. Isols Nocturne som är så enkel i sin layout och nästan inte har några ord blev de också fascinerade av. Den har fluorescerande bilder som lyser i mörkret, bilderna måste belysas en stund innan man ser dem, så den kunde vi inte läsa i ett sammanhang.

Eleverna uppskattade också Sunnanäng väldigt mycket, lugnet i texten och de fantastiska bilderna av Marit Törnqvist. Vi pratade mycket om Astrid Lindgren, hennes liv och Sverige förr i tiden. Shaun Tans Det röda trädet läste vi noggrant och tittade på varenda bild som är ett konstverk i sig. På Youtube finns The Lost Thing av Shaun Tan som film. Det är 15 minuter mycket långsam film, men eleverna blev fascinerade av den och hade inte svårt att följa det lugna tempot. Andrejs längtan av Barbro Lindgren illustrerad av Eva Eriksson tyckte de också om.

Efter den här perioden med skönlitterär läsning började eleverna arbeta gruppvis med att göra flapbooks om författarna. De fick välja själva vilka författare de ville arbeta med. Eleverna fick många bilder kopierade kopierade ur böcker och broschyrer från ALMA som de använde för att komponera sina flapbooks. De fick instruktioner att skriva om vem personen var och biografiska uppgifter. Jag uppmanade eleverna att fundera över om författarna hade något budskap med sina texter, men det var nog ganska svårt för många.

En pojke skrev om Shaun Tans Det röda trädet:

Han är en man som vill visa oss att allt är möjligt att ändra. Här är ett exempel på att allt kan ändras. Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot. Under tiden så ändras det och hon befinner sig i olika världar. Och när dagen verkar slut, så plötsligt står det ett träd alldeles framför henne lysande och levande. Till slut blir hon glad.

Vi har skrivit dikter!

När vi hade elevensval-dagar fick alla tvåor och treor bland annat hålla på med poesi. Det var vår klass lärare Åsa Tunå som höll i det.

När vi kom in i klassrummet på morgonen den dagen pratade vi om ALMA-priset och så läste vi en dikt av Barbro Lindgren som heter Gärna ville jag vara ett träd. Vi lyssnade också på den tonsättningen av dikten. Sedan läste vi många dikter av andra författare, både fina, roliga och läskiga. Det var bland annat dikter av Britt G. Hallquist  och Gustaf Fröding. Vi lyssnade här också på Mando Diaos musik med Frödings texter. De kände en del av oss igen.

När vi själva skulle börja skriva dikter hade vi ju lyssnat på många andra dikter och kunde bli inspirerade av dem. Vi fick också välja bland en massa väldigt olika bilder och skriva utifrån dem. En del dikter vi skrev rimmade och en del var utan rim.

Vi tyckte om att skriva dikter. Ibland var det svårt att komma igång, men Åsa hjälpte oss genom att ställa frågor om känslor och sådant. Förut har vi mest skrivit berättelser.

Mot slutet av dagen skrev vi rent våra dikter fint, vi klistrade upp dem på papper tillsammans med bilderna och så läste vi dikterna för varandra.

2A dikter 2

Senare kom vi i vår klass, 2A, på att vi kan tävla i Hjulstas ALMA med våra dikter. Då kommer vi tävla individuellt. Men eftersom vi har gjort så fina dikter så använder vi dem också för en läsfrämjande insats. Vi har satt upp dem i matsalen så att alla kan läsa dem,  och så bjöd vi in samtliga elever och personal till att ta del av vår utställning. Detta genom att skriva och dela ut inbjudningar till denna. Vi har redan sett många som uppskattat läsningen – och då har vi ju gjort något läsfrämjande!

2A inbjudan

Många sa till oss att det var jättebra dikter. Vi blev så glada och stolta.

2A och Åsa Tunå

Kompisarna

Vår klass är en förberedelseklass med elever ur årskurserna 2-6, eleverna har varit i Sverige från en månad upp till två år. I klassen jobbar jag som SvA-lärare och Abdirahman som är modersmålslärare och kan både somaliska och arabiska. Eleverna har många fler språk som modersmål.

Vi ville pröva att läsa Kompisarna av Lygia Bojunga tillsammans i klassen. VI brukar ha minst en bok per termin att arbeta med tillsammans, detta för att vi verkligen ska jobba med förståelsen. När eleverna läser böcker på egen hand läser en del mest på ytan, den riktiga förståelsen kommer inte av sig själv. De elever som gått i vår klass lite längre frågar och reder ut när de inte förstår något, men de nyare eleverna måste ofta koncentrera sig på avkodningen vid den egna läsningen.

FK 2-6 läser Kompisarna

Vi började med att titta på bokens framsida, och använde lässtrategin att förutspå (som En läsande klass kallar Spågumman). Eleverna gissade friskt, men det var inte mycket som stämde när läsningen väl kommit igång. Det var ändå bra att börja med den lässtrategin eftersom det skapade nyfikenhet.

Efter att vi hade förutspått så började vi läsa. Vi börjar alltid med att vi vuxna läser högt och sedan får även eleverna läsa varsin bit. Alla följer med i texten för alla har tillgång till varsin bok. Vi tränar på att lyssna och följa med i texten.

Vi stannar ofta upp och ställer frågor och pratar om vad som har hänt. Det är helt nödvändigt för att även de elever som varit kortast tid i Sverige ska hänga med.

Eleverna älskar att läsa så här! De tycker mycket om när vi läser och samtalar alla tillsammans. Vi ritar mycket på tavlan och förklarar ord på svenska, och om vi inte förstår orden ändå så får vi hjälp av Abdulrahman och Google translate.

Kompisarna är en bra bok tycker eleverna. Den handlar om kompisrelationer och miljöerna är väldigt omväxlande, det händer mycket.

Nazia Rafique

Ett mejl till PRAESA

sändes iväg från klass 7-9B när de hade engelsklektion.

Dear Mr Malusi Ntoyapi and other friends at PRAESA,

We have a suggestion that we want to share with you.

We are students in grade 7-9B in Hjulsta grundskola in Stockholm. We all come from Somalia and recently we started a project to contribute to develop Wikipedia in Somali.

We wrote three articles about:

  • Astrid Lindgren
  • Astrid Lindgren Memorial Award
  • PRAESA

During the work we discovered that PRAESA is not to be found in English Wikipedia – only in Swedish, Finnish and Somali. Therefore we suggest that you create your own account in Wikipedia and release an article about your excellent organisation.

Best regards from all of us,

through

Annika Renberg (teacher)

We add the link to PRAESA in Somali so that you can see what we have done:

https://so.wikipedia.org/wiki/PRAESA

Hope to hear from you.

Vi sprider information om ALMA!

Och just nu på ett alldeles speciellt sätt…

så….NU FINNS Astrid Lindgren, ALMA-priset och PRAESA i somaliska Wikipedia!
Det är tack vare klass 7-9B med lärarna Annika och Yosuf – de har sökt information och skrivit texter och igår publicerade klassen artiklarna på somaliska Wikipedia.

Här är en text om början av arbetet.

Igår när texterna skulle publiceras hade vi hjälp av Sara Mörtsell från Wikimedia Commons, och eleverna fick fina tröjor som tack för sitt arbete! Det bjöds också på salta pinnar och dricka – det var de värda!

7-9B wikipedia credda på wikimedia commons

Och idag, precis efter att årets pristagare Meg Rosoff tillkännagivits, så uppdaterade eleverna texten i somaliska Wikipedia.

Bild: Av Ealex39 [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons