maj 2016 – Världens ALMA

Mycket läsfrämjande

är det i år i vår egen tävling Hjulstas ALMA.

Kanske är klasserna inspirerade av förra årets pristagare PRAESA?

I vart fall har vi fått in flera spännande bidrag där klasserna på ett eller annat sätt har försökt locka och uppmuntra andra att läsa. En del är olika former av konstverk och de tar Tensta bibliotek emot efter vår egen ALMA-utställning på tisdag. Tensta bibliotek har just gjort en hylla för att exponera ALMA-böcker och det är förstås roligt för oss att få bidra med lite extramaterial. Hoppas att deras initiativ med en ALMA-hylla sprider sig till andra folkbibliotek.

När våra klasser jobbar med läsfrämjande åtgärder så gör de fina grejer, men kanske det allra viktigaste är de samtal som förs INOM klassen om varför det är viktigt med läsning?

Här kan ni se 3A:s superfina reklamaffischer för ALMA-böcker och för läsning. Är du noggrann kanske du hittar en affisch som nog är liiiite utanför ramarna…

[slideshow_deploy id=’856′]

ALMA-pristagare i Wikimini

Wikipedia har en motsvarighet på internet som heter Wikimini. Det är ett uppslagsverk som skrivs av barn och ungdomar. Årskurs 5 på Hjulsta Grundskola har under vårterminen 2016 arbetat med att skriva in uppslagstexter om några Alma-pristagare och om några av deras mest kända böcker.

Så här gjorde vi:

Vi läste och diskuterade böckerna i smågrupper.
Lektion i helklass med hjälp av vår bibliotekarie Cilla då vi tittade närmare på hur Internet och Google fungerar. Vi gjorde då också några arbetsövningar kring detta.
Cilla informerade även under en lektion mer om NE, Wikipedia och Wikimini. Vi tog då också upp hur viktigt det är med källor och hur man ska arbeta och skriva in det på rätt sätt m.m.
Lektion i helklass då vi tittar närmare på texttypiska drag för uppslagsverksartiklar (det centrala först, objektivt språk, tempus, underrubriker m.m.)
Eleverna började parvis därefter att söka fakta om författarna och böckerna på nätet. De skrev tankekartor om vad de sedan skulle ha med i sina uppslagstexter.
Äntligen var det så dags för eleverna att skriva ned sina texter.
När de var färdiga med sina texter fick klassen sedan hjälp av vår IT-pedagog Ulla. De la nu in sina texter på Wikimini under författarnamnen och boktitlarna. (De flesta har i sina texter lagt ut länkar mellan författare och bok också.)
Vi tittade sedan på vad vi åstadkommit tillsammans och diskuterade detta i klassen.

Här kan du läsa elevernas artiklar:

Maurice Sendak: Till vildingarnas land

Kitty Crowther: Rotbarnet

Isol: Petit Monstret

Barbro Lindgren: Andrejs längtan

Shaun Tan: Borttappad

Astrid Lindgren: Sunnanäng

I kursplanerna för åk 4-6 i ämnet svenska/svenska som andraspråk så är syftet:

Genom undervisningen i ämnet svenska/svenska som andraspråk ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

formulera sig och kommunicera i tal och skrift,
läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften,
anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang,
urskilja språkliga strukturer och följa språkliga normer, och
söka information från olika källor och värdera dessa.

I det här arbetsområdet med Alma – Wikimini har vi arbetat med alla dessa punkter.

Tina Widell

Meg Rosoff på Hjulsta grundskola

Igår fick vi besök av Meg Rosoff – en sådan ära!

Hela skolan är otroligt stolt, och vi hade en så fin förmiddag.

Meg Rosoff anlände tillsammans med representanter från ALMA-kansliet och Kulturrådet i en bil. Rektor Malla samt Aya och Najma från årskurs sju välkomnade dem och ledde dem till biblioteket där hela årskurs sju satt och väntade.

Meg Rosoff är rolig och trevlig, fast hon påstod att hon är lik de hemska vildsvinen i bilderboken Meet Wild Boars. Hon berättade för sjuorna om hur hon och dottern hittat på berättelsen om de hemska vildsvinen tillsammans, och hon visade med fingrarna hur hon lekt med fingrarna för att underhålla dottern som vaknade alldeles för tidigt på morgnarna.

En grupp med nior har läst Så har jag det nu, och de hade förmånen att få samtala med Meg Rosoff om hennes genombrottsroman.

Meg Rosoff berättade att innan hon debuterat som författare hade hon lämnat in ett manus som refuserades, men att hon då fick uppmaningen att skriva mer bitskt vilket tydligen var ett drömscenario för henne. Skrivprocessen började med att hon hittade på första meningen “Jag heter Elizabeth, men det är det aldrig någon som har kallat mig” och den meningen skapade en röst i hennes huvud som gjorde att författandet satte fart. Meg Rosoff beskrev författande som besläktat med drömmande eller dagdrömmande. Hon sa även att en tanke med romanen var att få engelska och amerikanska ungdomar att reflektera över hur det skulle vara om det blev krig hos dem, inte bara i någon annans land långt borta.

Efter fika avslutades besöket hos oss med en storsamling för alla elever och all personal i f-6. Temat var Pippi Långstrump eftersom vi läst att det var Meg Rosoffs favoritbok som barn. Idrottssalen där vi samlats var smyckad med böcker och arbeten som eleverna hade gjort.

Årskurs fyra sjöng sånger från Pippi på de sju haven (med celebert inhopp av självaste Sjörövarfabbe) och framförde även en egenkomponerad ALMA-sång på engelska!

Meg Rosoff svarade på frågor som eleverna ställt, och om ni liksom vi undrar vad hon ska göra med prispengarna så kan vi berätta att hon vill köpa en prickig häst som hon kan bära på händerna – precis som Pippi Långstrump. Nadira i årskurs fem översatte allt vi sa på svenska till engelska för Meg Rosoffs skull, och hon tolkade även Meg Rosoffs svar så att alla elever förstod vad hon sa.

Meg Rosoff fick blommor som en klass med tvåor hade gjort och sedan avslutade vi med att alla sjöng Här kommer Pippi Långstrump.

Eller… då skulle det varit slut… men…

först fick Meg Rosoff säkert hundrafemtio kramar av barnen och så skrev hon autografer så pennan glödde.

Carina Ohlsson har tagit de fina bilderna.

Läs också om besöket på ALMA-prisets blogg

Niornas läsning av Boken om allting

börjar också bli klar.

Eleverna fick ju välja på en tjockare bok eller Boken om allting av Guus Kuijer. Denna möjlighet att välja gjorde att de mindre ambitiösa eleverna förstås valde Kuijers bok, och när det var dags för avslutande boksamtal var det många som inte ens läst klart den. Tyvärr är det svårt att få en del av niorna att orka, så här i slutspurten av vårterminen.

Men de elever som hade läst boken genomförde ett strålande boksamtal. Upplägget med frågetecken och kopplingar, och att eleverna hade sina läsloggar som stöd i samtalet, gjorde att det blev många intressanta frågor som diskuterades.

En hel del i samtalet berörde religion. Pappan i boken är strängt religiös på ett sätt som innebär att han misshandlar fru och barn. Detta förkastade våra elever – då tror man inte på rätt sätt!

Hela boken igenom skildras allt ur pojken Thomas perspektiv. Det finns en granne som kallas för häxa, men är hon en häxa egentligen? Eleverna plockade fram många detaljer ur texten som tyder på att hon är en häxa, men även flera saker som talar emot det.

Och vad händer egentligen i slutet? Dör Thomas? Nej, kanske inte…

Den här boken kanske egentligen är tänkt för yngre elever, men det är mycket i den som nog blir mer intressant när man är lite äldre och har mer kunskaper att ta med sig in i läsningen.

Cilla, bibliotekarie

Att prata om böcker är fantastiskt!

Nu har niorna läst klart och vi har haft ett avslutande boksamtal om Så har jag det nu. I samtalet utgick vi från elevernas läsloggar där de antecknat frågetecken och kopplingar de gjort under sin läsning. Eleverna hade många tankar och var ivriga att få diskutera med varandra – det är bra med lite konstiga böcker!

En del av det vi allihop undrade över var Daisys kusiner med sina halvt övernaturliga förmågor. Edmund verkar kunna läsa hennes tankar och senare i boken kommunicerar de också utan att ha någon reell kontakt med varandra. Är det Daisys fantasier eller vill författaren att vi ska tro att det är verklighet?

Det var två scener i boken som eleverna särskilt funderade över. Vad var det egentligen som hände när de fick fly från ladan där de bodde med en massa soldater? Och svampförgiftningen – är det övernaturliga syner, bara naturlig yra av svampen eller vad är det Daisy och Piper upplever egentligen?

En elev tog upp att början och slutet av boken har tydliga paralleller, båda beskriver hur Daisy kommer till huset ute på landet men det har gått sex år emellan de båda gångerna. Vad är det som skiljer och vad är lika? Någon uppmärksammade att båda gångerna nämns en stenängel som finns i trädgården. Varför är den egentligen med i berättelsen?

Någon hade observerat att ”gud” med litet g i början av boken övergick till ”Gud” med stort G. Har Daisy blivit religiös?

I Så har jag det nu finns det flera fruktansvärda skildringar av krigets konsekvenser, med bland annat beskrivningar av döda kroppar. En elev kunde göra en personlig koppling här, där de flesta av oss andra har förmånen att inte ha upplevt något sådant.

Eleverna gjorde spännande kopplingar till andra böcker. De har tillsammans läst Avblattefieringsprocessen och tog upp flera likheter med den. Någon sa Romeo och Julia, med den olämpliga kärleken, och En sekund i taget och Boktjuven nämndes också.

Läsloggarna och att elevernas frågor och tankar fick styra boksamtalet gjorde det mycket intressant. Fast jag har läst boken tre gånger påtalade eleverna ett antal saker som jag inte har tänkt på tidigare – det här med att prata om böcker är fantastiskt!

Om drygt två veckor kommer Meg Rosoff till vår skola och denna grupp elever ska få förmånen att diskutera boken med henne. Det ser vi fram emot!

Cilla, bibliotekarie

Så har jag det nu

Två små grupper med nior har börjat läsa Så har jag det nu av Meg Rosoff. Alla elever i nionde klass ska läsa en bok och samtala om den; de har fått välja på Boken om allting av Guus Kuijer och Så har jag det nu. Boken om allting är lite tunnare och eleverna kommer att hinna läsa den under lektionstid, men de som valt Så har jag det nu är medvetna om att de också måste läsa hemma. Det gör att eleverna har grupperats lite efter ambitionsnivå. Upplägget runt läsningen är lika oavsett vilken av böckerna eleverna valt.

Vi började med en genomgång tillsammans av det läsprotokoll som eleverna ska använda. Där ska de anteckna frågetecken och kopplingar under läsningens gång, för att sedan kunna använda anteckningarna när vi samtalar om boken. Frågetecken kan vara av två sorter, förklarade jag: något man inte förstår, då får man försöka reda ut det till exempel genom att läsa om, slå upp nytt ord eller prata med någon. Eller också är frågetecknet sådant man undrar och blir nyfiken på, de frågetecknen gör att man vill läsa vidare och samtala om boken. Kopplingar har eleverna arbetat med tidigare och jag påminde om text-text, text-själv och text-världen.

Vid genomgången förebildade jag genom att läsa början av respektive bok högt och stanna upp och tänka högt när jag kom på frågetecken eller gjorde en koppling.

När jag läste högt uppskattade eleverna Så har jag det nu. Rosoff har på många ställen ett eget sätt att skriva fram huvudpersonen Daisys tankar och hur hon samtalar med de andra personerna runtomkring. Eleverna observerade att Rosoff skrev annorlunda, men jag tror att genom den tolkning som min högläsning innebar så blev det inte svårt att förstå.

Sedan träffades vi en vecka senare då eleverna hunnit läsa en bit på egen hand. Nu var det några elever som verkade ha blivit störda i läsningen av det sätt som Rosoff skriver på. Det var svårt att läsa tyckte någon, och förklarade att det inte var orden som var svåra utan sättet hon använder dem. Förutom detta med meningsbyggnaden så blandar berättarjaget minnen med beskrivningen av berättelsens nutid på ett sätt som några uppfattade som klurigt. En elev som inte varit med vid introduktionstillfället var upprörd över att hon skriver fel, till exempel börjar meningar med ”Och…” – det får man inte göra.

Jag föreslog eleverna att liksom läsa högt inne i huvudet, för att lättare förstå Daisys röst när de läser vidare i boken. Vi får se om det hjälper dem.

Kopplingarna vi diskuterade handlade mycket om kriget som är nära förestående i bokens början. Eleverna diskuterade London under andra världskriget och även kalla kriget och jämförde med det som sägs om Daisys moster och om en bomb i London.

Flera av eleverna var väldigt engagerade i den begynnande kärlekshistorien mellan Daisy och hennes ett år yngre kusin Edmond. De var mycket upprörda över att två kusiner blir kära i varandra, äckligt!, och några av dem även över tanken på att killen var ett år yngre än tjejen. Någon hade också hunnit läsa så långt att hon upptäckt hur Rosoff skriver om ”hunger” och ätande i samband med kärleksrelationen – det framkallade fniss och skräckblandad förtjusning.

Om ett par veckor ska eleverna ha läst ut boken och vi ska ha ett avslutande boksamtal. Jag tror det blir bra, det är lovande att eleverna tycker att boken är annorlunda och att de blir lite provocerade både av innehåll och stil.

Cilla, bibliotekarie