Gemensamt skapande i förskoleklass

Vi läste bilderboken Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther förra veckan i min förskoleklass. Alla 22 eleverna satt i en ring när jag läste boken rakt igenom och visade bilderna allteftersom.

Sedan tittade vi på varje uppslag för sig, noggrannare, och pratade om hur grodan känner sig. Jag tycker att boken är bra för att den får in många känslor som barnen kan identifiera sig med. Jag såg på barnens ansikten att barnen kände igen sig i känslorna redan innan vi började prata om dem. Många berättade sedan att de är mörkrädda precis som grodan i boken.

Några barn berättade att mamma eller pappa läser en saga hemma på kvällen, precis som grodans pappa gör, och några sa att de själva tittar i böcker från skolbiblioteket innan de ska sova.

Nästa dag berättade några elever att de varit mörkrädda på kvällen innan. Vi pratade om vad man kan göra när man är mörkrädd. Man kan gå till mamma eller pappa som grodan, och vi samtalade om hur man kan göra om föräldrarna skilt sig och inte båda finns till hands.

Dagen efter berättade jag om vår ALMA-utställning som vi ska ha i maj och att vi ska göra något fint om den här boken till utställningen. Jag sa att jag ville testa något som vi inte prövat på den här skolan förut, att skapa konstverk gemensamt på stora spännpapper. Först prövade vi med en annan bok. Och sedan var det dags att tillsammans göra bilder till Sov gott, lilla groda.

Jag rullade ut stora spännpapper på två bord och så fick barnen börja illustrera en scen ur boken var, på en bit av pappret. Framför dem ställde jag material att inspireras av: näckrosblad, en liten docksäng med en groda, material från naturen och så själva boken fint uppställd på ett litet staffli. Barnen var glada och satte igång att rita med oljekritor och pratade med varandra medan de skapade. Efter en liten stund bytte barnen plats med varandra och fortsatte genom att rita vidare på ett annat barns teckning. Och så bytte vi flera gånger. En del barn frågade varandra vad de ritat för att kunna rita vidare på rätt sätt.

Så – eleverna samarbetar fint med varandra och tycker att det är roligt att jobba med den fina boken. Vi kommer att fortsätta ett par veckor till – fina böcker kan man jobba länge med.

 

Riitta Moitus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *