Förra året finns kvar

Nu börjar vi prata med eleverna om ALMA-priset, Astrid Lindgren och vad vi gjort tidigare år. En pojke i första klass berättade så fint om att han är snäll ibland och elak ibland, precis som Petit monstret (av Isol), att han förut var rädd för hundar, som Leonard (av Wolf Erlbruch), och att han inte fått en bajskorv på huvudet som mullvaden i Det var det fräckaste (av Wolf Erlbruch) men faktiskt fått fågelbajs på ryggen en gång. Han mindes böckerna och de tankar de väckt så väl.

Förra årets läsningar och goda samtal lever kvar i eleverna, det är fina minnen av litteraturen och det arbete lärarna gjort när de fört djupa samtal med eleverna – böckerna har verkligen berört!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *