Till vildingarnas land

av Maurice Sendak hade jag med mig när jag skulle introducera lässtrategin Spågumman för tvåorna på skolan. De är alldeles i starten på att börja jobba med lässtrategier och lärarna har bestämt sig för att använda det fina materialet från En läsande klass (kommer mer på den webbplatsen i slutet av april).

Spågumman handlar om att aktivera förförståelse och att utifrån information man får av att överblicka boken/texten göra förutsägelser av vad man tror att en text ska handla om. Det jag gjorde på lektionen var det allra första steget i reciprok läsundervisning: jag förebildade för eleverna hur man kan göra när man använder lässtrategin.

Jag visade upp framsidan och baksidan på Till vildingarnas land och tänkte högt:

• Det ser ut att vara en bilderbok, jag tror att det kommer finnas både bilder och text på varje uppslag för så brukar det vara.

• Vildingar – det är inget jag känner till. Låter lite som Vild, kanske är ett påhittat djur, antagligen det där som syns på framsidan.

• Till vildingarnas land. Kanske någon ska ut och resa? Det är en liten båt på framsidan, jag tror någon ska resa med båten. Men jag får ingen ledtråd till vem som ska åka i båten.

• Jag vet inte om vildingar är läskiga? Den på framsidan ser ganska hemsk ut, med horn och så, men samtidigt verkar den lugn och nästan lite gullig.

Sedan uppmanade jag eleverna att följa med när jag läste högt, och efter läsningen pratade vi om vilka av mina förutsägelser som stämde in.

Till vildingarnas land är en underbar bok med mycket att prata om. I Aiden Chambers Böcker inom oss använder han flera gånger just Till vildingarnas land för att visa hur boksamtal kan gå till.

Lärarna i de båda tvåorna kommer förstås att fortsätta jobba såväl med boken som med Spågumman.

 Cilla, Hjulsta grundskola