Titel: Burkpojken Författare: Christine Nöstlinger

En dag satt fru Bartolotti i gungstolen och rökte en cigarr och drack en kopp kaffe. Det ringde på dörren och det stod en konservburk utanför.

I konservburken fanns det en burkpojke, burkpojken heter Konrad. Konrad var en sjuåring pojke. Han var en väluppfostrad pojke och det gjorde fru Bartolloti galen. Fru Bartolotti tyckte om att köpa kuponger och beställa saker på katalog, men hon mindes inte att hon hade beställt en pojke på burk!

Jag tycker att fru Bartolotti är knasig för att hon alltid gör knasiga grejer. T.ex. äter hon lakrits med bröd och tonfisk. Hon sa alltid till sig själv ”Kära barn ” och hon sa till Konrad att han skulle äta choklad innan han ska lägga sig.

Jag tycker att Konrad är för väl uppfostrad så att jag bli galen faktiskt. Men jag tycker också att det är bra att han är väl uppfostrad. Det är roligt och jobbigt på samma gång.

Recension av Hoda årskurs 4

Burkpojken av Christine Nöstlinger

En dag satt fru Bartolotti och åt frukost. Hon älskade att beställa saker ifrån kataloger och hon älskade också rabattkuponger. Fru Bartolotti sa alltid till sig själv ”kära barn”. En dag kom det ett stort paket till henne. Det var en konservburk som var jätte stor. Inne i burken fanns det en pojke som hette Konrad. Han var superuppfostrad. Fru Bartolotti var inte alls som pojken.  Fru Bartolotti hade en kompis som hette Egon. Han och Konrad hade bestämt att herr Egon skulle vara hans far.

När jag läste boken kunde jag få bilder i huvudet. Jag kunde se att fru Bartolotti fick en pojke. Och när herr Egon kom till fru Bartolotti då kunde man föreställa sig ungefär hur det såg ut. När Konrad gick i skolan retade alla barn honom, men det fanns en flicka som hette Kitty, hon var inte alls som alla andra barn. Boken gör så att man kan se bilden i sig, och känna känslorna när någon slår Konrad i mage eller sparkar honom på smalbenen. Det är bra träning för huvudet tycker jag.

Den här boken är jätte rolig och bra. Det är lätt att komma in i berättelsen och läsa den med inlevelse.

Jag tror att författaren har skrivit boken för att hon tyckte att det var en rolig idé och att barn skulle vilja läsa en sådan bok.

Recension av Ismail årskurs 4

Verkliga mottagare – verklig utmaning!

Vilken utmaning vi tagit oss an!

Mina elever i naturestettvåan på Östra Real har påbörjat förberedelser för att presentera ALMA-pristagare och deras böcker för lärare och elever på Hjulsta grundskola. Vi gör något på riktigt, och det är både roligt och lite pirrigt. Vi känner inte våra mottagare, men ska ändå försöka rikta oss till dem. Svårt – men inte omöjligt.

Arbetet påbörjades lite mer på allvar i går på vår lektion. Till dess hade i stort sett alla elever valt vilken av de fem senaste ALMA-pristagarna de ville jobba med. När de kom in i klassrummet hade jag ”dukat” med böcker vid fem olika bord. Eleverna fick sätta sig där de ”hörde hemma”, och sedan presenterades dagens uppgift: att i gruppen bestämma vilken presentation de var och en ska ta ansvar för. Man kan presentera författaren eller någon av böckerna, och man kan göra det för elever eller för lärare. Det blir ju kanske lite olika innehåll och utformning beroende på vem man vänder sig till (en del av den målgruppsanpassning som den retoriska processen innehåller). Alla i gruppen kring en författare ska ha en unik uppgift – och tro det eller ej, det lyckades landa så att alla blev rimligt nöjda med sin lott.

Själva presentationerna ska göras digitalt, som ungefär fem minuters film eller bildspel med berättarröst – och sen lägger vi upp dem här på bloggen. Och så hoppas vi förstås att lärare och elever på Hjulsta (och kanske på andra håll?) kan ha bruk för dem?!

Genom att jobba med webben som bas kan vi klara det som annars vore omöjligt: överbrygga avstånd i tid och rum. Hjulsta grundskola är inte längre bort än grannklassrummet, och det är fint det! Fast Ulla Sporrner, lärare för en tvåa på Hjulsta grundskola, har nästan lovat att hon och hennes elever skulle kunna komma till Östra Real i maj alldeles på riktigt. Tänk, då skulle vi kunna ha ”tvåor möter tvåor” och bokprat så det står härliga till!

Är ni nyfikna på vad som ska presenteras? Bildbevis på gruppernas planering finns nedan. Jodå, nu sätter vi igång!

alma1Alma2Alma3

 

Boksamtal i personalgruppen

I kväll har vi haft en liten Bok After Work på Hjulsta grundskola.

Ett gäng lärare, skolsekreterare, husmor, rektorer och bibliotekarie åt soppa och läste böcker av Kitty Crowther.

Crowther Annie från sjön

Vi högläste bilderböckerna i två grupper, och konstaterade att vi vuxna också tycker om att lyssna på högläsning! Efteråt samtalade vi om böckerna enligt Chambers modell för boksamtal.

I samtalet om Annie från sjön pratade vi bland annat om hur den anknyter till olika folksagor vi läst eller hört berättas för oss när vi var barn. Några tyckte inte om boken, språket var ointressant och bilderna platta. Andra uppskattade den mer och talade om det sagoaktiga, om Annies självkänsla som verkade skadad och om vattnets betydelse.

Crowther Rotbarnet

I diskussionen om Rotbarnet blev det mycket tolkande, den är mer underlig än Annie från sjön. Kolla på sammanställningen i Chambersprotokollet:

ChambersCilla

En hälsning från årskurs 4

En morgon när fru Bartolotti äter frukost kommer ett paketbud med ett jättestort paket. Vad kan det vara i paketet? …

Burkpojken

Flera elever i klassen har tackat JA till utmaningen att läsa Burkpojken av Christine Nöstlinger, på egen hand. De flesta har redan börjat och är ”taggade”. Vi lyssnar också på Sebastian Höglund som läser ur boken i en URs inspelning i 15 delar. Ljudprogrammet finns att lyssna på genom SLI.

ChristineNostlinger

Christine Nöstlinger, By Empúries1 (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Roberta Johansson

Att ta ett steg bort från texten

och diskutera den är inte så lätt. Att jämföra två texter med varandra tycker jag gör att det blir lite lättare – och då är ett Venn-diagram ett bra sätt att åskådliggöra arbetet.

Jag läste förra veckan Shaun Tans bok Det röda trädet tillsammans med ett rätt motvilligt gäng från en av högstadiets särskilda undervisningsgrupper. Jag har aldrig tidigare varit med om att få så liten respons när jag läst den boken  – den brukar gå rätt in i hjärtat på människor i alla åldrar.  Men ett litet samtal blev det i alla fall, och vi tittade också noga på bilderna, bland annat kollade vi efter alla små gömda röda löv.

Den här veckan prövade jag att läsa en novell ur Shaun Tans bok Berättelser från yttre förorten. Novellen heter Eric och jag tycker att den har flera likheter med Det röda trädet. Efter att ha samtalat lite om novellen och kollat noga på bilderna så försökte vi oss på att jämföra den med Det röda trädet. Det var svårt! Vi vuxna fick ge exempel och så småningom sa eleverna litegrann också. Bäst gick det när jag frågade vad som bara finns i den ena boken och inte i den andra.

Här ser ni vårt Venn-diagram:

Venndiagram Shaun Tan klar

Cilla

Gymnasielärarens tankar om Sonya Hartnett

Efter att ha läst två romaner av Sonya Hartnett är jag… golvad. Hon når rakt in i smärtpunkterna, de där som jag gissar är mycket mindre åldersbestämda än artbestämda; de hör till att vara människa.

I en av mina svenskklasser håller eleverna på att undersöka om några av deras bokval, litteratur skriven under 2000-talet, skulle kunna förtjäna epitetet ”modern klassiker”. Vad jag förstår är det ganska få som tycker att deras bokval i slutänden platsar. Men jag, som valde att läsa Pojken i soffan, jag är helt säker på att detta är en modern klassiker.  För att visa eleverna hur man kan disponera en argumenterande text har jag skrivit en text som argumenterar för detta. Kanske kan den också vara en ingång för någon till läsningen av romanen? Här är den i så fall.

/Katarina ,Östra Real

Gymnasisterna laddar bokhyllan…

Så har också gymnasisterna på Östra Real satt i gång med ALMA-projektet. I alla fall har tankar satts i gång, och förhoppningsvis har lånekorts letats fram ur bortglömda vrår eller nyinförskaffats av dem om inte var lyckliga innehavare… här ska läsas barn- och ungdomslitteratur!

Den allra första lektionen kan ni läsa om på vår klassblogg, där en elev alltid har i uppgift att skriva om vad lektionen innehöll. Så läs här om ALMA-starten!