Slutspurt på Mio min Mio!

Varför blir det så ofta bråttom?

I onsdags läste jag och min lilla grupp elever ur förberedelseklassen ut Mio min Mio och idag var den sista inplanerade lektionen. Jag ville använda dessa 40 minuter till så mycket mer än tiden räckte till. Som vanligt!

Vi började i alla fall med att jag visade att SVT Play har hela Mio min Mio inläst med Astrid Lindgren själv. Eleverna verkade tycka det var härligt att se och höra författaren själv när hon läser. Vi lyssnade och log igenkännande till några minuter i första avsnittet.

Det jag sedan framför allt ville testa var att diskutera kopplingar: text till själv, text till text och text till världen. Vi har berört det under läsningens gång men inte så mycket.

Men men,  jag hade framför mig sex trevliga men ack så trötta tonåringar med påsklovskänsla. De lyssnade någorlunda snällt när jag förebildade det där med kopplingar, men när de själva skulle bidra med sina tankar var det tvärstopp. Det var nog alldeles för stort och krävande i förhållande till hur mycket engagemang de iddes uppbåda.

Jag gav upp och tog i stället fram Sanomas boksamtalskortlek. Den har jag aldrig testat förut. Jag hade förberett genom att plocka ihop ett antal kort som jag hoppades inte skulle bli för svåra att jobba med. Eleverna fick dra ett kort var och svara på frågan på kortet. Och nu piggnade ungdomarna till minsann! Så mycket att jag fick hyscha åt dem så att alla skulle hinna tänka och svara när det var deras tur. Så här blev det ungefär:

Vem i boken skulle du vilja ha som en vän? Varför?

–          Riddar Kato! För att få veta hur han tänker.

Om du fick ändra på en sak i boken, vad skulle du då ändra på?

–          Jag vet inte!

–          Jag svarar. Jag skulle skriva om detta var en dröm eller om det var på riktigt. Jag skulle också skriva om riddar Kato, varför han blev en fågel. Och varför ville han bli av med sitt stenhjärta.

Var det någon person i boken som du inte tycker om? Vem och varför?

–          Farbror Sixten och tant Edla. För att de var taskiga mot honom. Om de inte vill ha ett barn, varför har de då hämtat honom?

Vilken person i boken skulle du helst vilja vara? Motivera ditt val!

–          Mio! Han är jättesnäll.

När var boken som mest spännande?

–          När riddar Kato hade tagit barnen och de undrade hur de skulle komma ut. De började spela på sina flöjter och fåglarna hörde dem. Sedan hämtade fåglarna svärdet.

Sammanfatta bokens handling med fem meningar!

… men det hann eleven bara börja på. Just sammanfatta har vi övat en del på, och det är svårt!

Roligt att det funkade! Kortleken var förstås lite mer spännande än den där gamla bibliotekarien, så det räckte för att eleverna skulle bli på hugget igen 😉

Cilla

Sanoma utbildnings boksamtalskortlek

Vårt Astrid Lindgren-tema

Efter ett uppehåll på cirka sju veckor har vi återigen tagit upp vårt tema om Astrid Lindgren och hennes figurer.

Denna gång började vi med en ”progressiv brainstorming” om Astrid Lindgren och hennes liv. Det gick till så att jag delade in mina sju elever (två var sjuka) i två grupper. Grupperna fick varsitt större papper och mitt på papperet hade jag gjort en cirkel där jag skrivit Astrid Lindgren. Den ena gruppen fick en grön penna och den andra en röd. Under cirka10 minuter ”brainstormade” grupperna var för sig och fyllde sitt papper med så mycket information de kunde om komma ihåg om Astrid Lindgren. Därefter fick de byta papper och fylla på den andra gruppens papper med mer fakta eller kommentarer till det redan skrivna.

Det var kul att se hur bra alla kunde jobba och samarbeta. Jag blev glatt överraskad att också se hur mycket det kom ihåg om Astrid, det var ju ändå ganska länge sedan vi jobbat med ämnet.

Progressiv brainstorming är en av de metoder som beskrivs i Lyft språket lyft tänkandet av Pauline Gibbons. Metoden används för att få alla eleverna att aktivera sin förförståelse och dela med sig av den till varandra.

Pia Dahlstedt

Progressesiv brainstorming AL

Vi läser vidare i Mio

och det är så härligt.

Min lilla grupp med högstadieelever som varit cirka ett år i Sverige gillar verkligen läsningen. Lite för mycket nästan, när jag försöker avbryta för att göra någon mer eller mindre pedagogisk övning så blir de rätt sura. De vill läsa vidare!

Och jag tänker att det är ju fantastiskt underbart! Vi njuter tillsammans av boken.

Och visst talar vi en del också: vi sammanfattar, förutspår, reder ut svåra ord och så. Men inte så mycket som vi kanske borde?

När jag läser tillsammans med de här eleverna upptäcker jag saker i texten som jag inte lagt märke till när jag läst den hemma med mina egna barn. Till exempel hur otroligt fint Astrid Lindgren förklarar allting. Samma sak sägs på flera sätt, och det varierade språket förstärker samtidigt stämningen i boken.

Miramis stegrade sig vilt. Han reste sig på bakbenen och gnäggade så att man inte kunde stå ut med att höra det. Det lät så förskräckligt, och det var det enda man hörde. För mörkret bakom porten var så tyst. Det var tyst och liksom lurade på oss. Det bara väntade på att vi skulle gå över gränsen.

Den här boken är inte så svår för eleverna, tack vare det där. Men vi behöver förstås stanna upp vid en del ord ändå. ”Klippväggar” talade vi om idag, i samband med att vi tittade på sammansatta ord. ”Vägg” var inget problem men vad hade det med att klippa att göra?

Och Astrid Lindgren hittar på många egna sammansatta ord, men de här eleverna vet nog inte vilka som är hennes egna. Vi talade idag om rosengård, fölunge, äppelträd, svärdsmidare, äppelblommor, pilträd, månskensskog, klippväggar och hungerstigar.

Astrid Lindgrens språk blir vackrare för mig när jag ser det med mina elevers ögon.

Cilla

 

I min förberedelseklass på högstadiet

har vi börjat jobba med ALMA-priset. Eleverna har varit i Sverige mellan en månad och 1 1/2 år. Majoriteten kommer från Somalia.

Först tog vi upp Astrid Lindgren som de flesta eleverna inte alls hade hört talas om tidigare. Vi såg en film om henne som fanns i SLI. Jag läste högt en bit ur Pippi Långstrump och vi såg en filmsnutt ur en film.

Sedan talade vi om ALMA-priset och begreppen författare, illustratör och läsfrämjare.

Vi har precis påbörjat ett större arbete med Ankomsten av Shaun Tan. En helt ordlös bildroman om att lämna sin familj och flytta till ett nytt land. Vi har lånat den i klassuppsättning från Cirkulationsbiblioteket.

Vi började med att bläddra lite, men nu har vi satt igång mer systematiskt. På lektionen idag tittade vi på och använde begreppen dedikation, bibliografisk information och andra tjusiga ord.

Precis i början finns en ruta där det står Inspektion och där det ser ut ungefär som om det vore ett papper från Migrationsverket. När jag gjorde den jämförelsen var det flera elever som genast reagerade och sa ”I hate the Migrationsverk”. De talade om att de inte har några personnummer och inte får några personnummer – så ser verkligheten ut i min klass.

Vi tittade på sammanfattningen och hittade flera intressanta begrepp till exempel ordlös, grafisk och roman.

Vi såg att boken är delad i fem delar och tittade på den första delen som visar huvudpersonens hem, föremål i hemmet och någon såg att det låg en båtbiljett bredvid kaffekoppen. Vi såg en öppnad resväska och hur familjeporträttet försiktigt slås in i papper och packas i väskan.

Ankomsten

Eleverna tyckte att bilden av staden kändes hotfull, och de såg hur familjen delades när mamman och barnen tog farväl av pappan som åkte iväg.

Under lektionen talade vi tillsammans i helklass och hjälptes åt att hitta ord för att benämna föremålen på bilderna. Vi kom även in en del på känslor, de fantastiska bilderna inbjuder ju även till att samtala om det. Eleverna i klassen är duktiga på att hjälpa varandra att hitta de svenska orden – de tolkar och använder mobilernas översättningstjänster. Vi använder även engelska ibland eftersom en del av eleverna kan litegrann.

Annika Renberg

Vill du läsa mer om vad vi gör i vår klass? Här är vår blogg.

Mio i förberedelsegrupp

Jag började idag läsa Mio min Mio tillsammans med sex elever ur en av våra förberedelseklasser. Det är högstadieelever med god skolbakgrund som varit i Sverige i ungefär ett år. Tre av eleverna har jag jobbat med lite förut, och då upplevt att det var väldigt enkelt att läsa några lättlästa böcker tillsammans. Alltså ville jag testa något svårare den här gången. Och jag hoppas att de andra tre eleverna också fixar det.

De jag läst tillsammans med förut är välbekanta med att det kan vara bra att använda lässtrategin att förutspå och överblicka innan läsningens början – så jag bestämde att vi gör så den här gången också. I två grupper tittade eleverna på boken och gissade vad den kommer att handla om. Så här sa eleverna när vi samlade ihop deras gissningar:

  • En pojke som är jätteledsen. Kanske han bråkar med en kung och en drake.
  • Jag tror att det var ett fint land. Så kom det en människa och gjorde att det blev ett mörkt land. Och människorna i landet försvann.
  • En pojke som försvann och de  pratade om det i radion.
  • Jag tror att det finns en människa som tar barnen och dödar dem.
  • Jag tror på en man som tar hand om barnet. Han är en dålig man och han har många vassa svärd.

Man märker att eleverna snappat upp en del från bilder och baksidestext, men också att de har en viss genrekännedom – för visst skulle det kunna finnas en drake i den här boken?

Sedan läste jag högt med så inlevelsefull intonation som möjligt medan eleverna följde med i texten. Vi stannade upp efter varje stycke och redde ut svåra ord och talade även en hel del om hur Mio kände sig. Jag tyckte att eleverna verkade hänga med bra, men är lite osäker på två av dem som jag inte jobbat med tidigare. Eleverna antecknade en del ord och meningar som ”Han färdas genom dag och natt”.

Vi kom bara några sidor och slutade precis när Mio upptäcker att det rör sig i flaskan med träpluggen. Vi började prata om vad som kan finnas i flaskan och jag tror att minst fyra av eleverna kände till berättelsen om Alladin.

Nästa lästillfälle ska vi börja med att sammanfatta vad vi läste den här gången så att alla förhoppningsvis är med inför fortsättningen.

För mig är det ett spännande läsäventyr att jobba med en text som jag älskar, tillsammans med elever som är så nyfikna och positiva men som behöver mycket stöd för att komma igenom boken. Jag vill så hemskt gärna att det ska gå bra!

Cilla

Astrid Lindgren-tema

i 7-9 D1, särskild undervisningsgrupp.

Vi började med att jag visade eleverna några bilder från Astrid Lindgrens hemsida. Bilderna föreställde Astrid som barn tillsammans med sin familj, men jag nämnde inte direkt att det var Astrid Lindgren. Vi pratade om bilden, den tiden och vem den halvstora flickan kunde vara. Det blev samtal om vilken tid detta kunde vara – och hur var det då?

Sedan tittade vi på två senare bilder av henne i vuxen ålder då hon blivit känd författare. Då kände de flesta eleverna igen Astrid Lindgren och några av eleverna visste en hel del om henne, och alla visste nog litegrann.

Efter det visade jag en bild med flera av hennes barnboksfigurer och vi samtalade om dem. Karlsson på taket var känd liksom Pippi och Emil. Däremot var eleverna osäkra på Madicken och Mio.

Nästa lektion läste vi olika texter om Astrid Lindgren. En av texterna hade jag hittat på lektion.se och den fick de också i läxa. De skulle hemma skriva åtta ”Vet du att…”-meningar om Astrid Lindgren.

Tillsammans gjorde vi senare en mindmap (bild) och eleverna fick öva sig att tala framför klassen utifrån den.

7-9d1 om AL

Filmen Rasmus på luffen såg vi och den gav upphov till samtal om fosterbarn och eleverna visste ju att Astrid själv varit tvungen att lämna bort sin äldsta son ett tag. Medan vi såg på filmen antecknade jag svåra ord och efteråt diskuterade vi dem. Eleverna återberättade senare filmen i egna skrivna texter. De skrev jättemycket!

Vi jobbar vidare med temat och ska bland annat gå på Junibacken nästa vecka!

Pia Dahlstedt

Pippi, Emil, Ronja, Madicken, Tjorven, Karlsson och Mio

– det är väl figurer som alla barn känner till? För att inte tala om deras upphovskvinna, självaste Astrid Lindgren?!

Man ska inte ta sådant för självklart. I Hjulsta grundskola f-9 upptäckte pedagogerna att eleverna minsann inte alls var särskilt bekanta med vare sig Lindgren eller hennes böcker. Några kände kanske till Pippi…

Det var ju bara tvunget att rådas bot på!

Vad göra – om inte ägna två hela temadagar åt Sveriges mest älskade barnboksförfattare! Precis före jullovet 2013 satte vi igång:

Alla i f-6 gick med liv och lust in för att aktualisera Astrid Lindgren för eleverna. Det målades, spelades teater, bakades, gjordes tittskåp, höglästes, sågs på film och musicerades. Inte minst uppmärksammades mångfalden i utgivningen. Böckerna har översatts till 95 olika språk. Tensta bibliotek och Cirkulationsbiblioteket försåg skolbiblioteket med många översättningar. De och bibliotekets egna exemplar var ständigt utlånade.

Nu vet alla elever vem Astrid Lindgren är!

Det vill vi hålla fast vid. Nästan alla klasser fortsätter att läsa hennes böcker. Att delta i ALMA projektet blir en naturlig – och rolig – fortsättning på höstens temadagar, vare sig man väljer att jobba lite grann eller mycket, vara med från början eller ansluta senare.

– Jag visste inte att Astrid var känd, så andra får hennes pris, sa en flicka i fyran. Snart vet hon dessutom namnen på pristagarna och deras verk och ännu mer om ALMA.

Ulrika, Hjulsta grundskola