Ronja Rövardotter med årskurs två

bokbild

I år har lärarna i årskurs två valt att läsa Ronja Rövadotter med sina elever. Här berättar Eva Larsson och Eva Bjuvén om sitt arbete.

– Varför valde ni att läsa Ronja Rövardotter med tvåorna i år?

– Vi tyckte att den boken, som handlar om att hålla sams, lösa konflikter och hålla fred passade väldigt bra i vårt pågående värdegrundsarbete Bra kan bli bättre.

– Hur introducerade ni boken för eleverna?

– Vi började med ett samtal om Astrid Lindgren och vilka böcker barnen kände till som hon skrivit. Och så redde vi ut att hon inte är Barbro Lindgren. Barnen kände till många böcker och hade sett en del på film.

– Sedan började vi läsa i Ronja. Vi lärare högläste i kortare och längre avsnitt och pratade mycket under läsningens gång. Det var många äldre svenska ord som vi fick lov att reda ut. De hade svårt att koncentrera sig den första tiden, men ju längre vi läste desto mer intresserade blev de. Flera lånade boken, några valde serie-versionen, och läste på egen hand också.

– Vi hade många textsamtal då vi pratade om varför personerna i boken gjorde som de gjorde, kunde någon ha gjort på ett annat sätt och så vidare. Detta blev ett tydligt värdegrundsarbete. Ett exempel är när Ronjas pappa sa att han inte har någon dotter längre. Där stannade vi länge och diskuterade hur pappan tänkte? Varför sa han på det viset? Varför sa han inte förlåt? Varför var han så stolt? Det blev många långa samtal.

– I textsamtalen kan frågan vara “Vad tyckte du om i texten?” och då flyter samtalet naturligt in på sådant som har med vänskap, alla människors lika värde och betydelsen av att vara snäll och vänlig. Eleverna tycker ju om att när Ronja sitter fast i rumpnissarnas tak i snön så kommer Birk och räddar henne. Han bryr sig, och barnen tycker verkligen att det är fint!

– Kärleken mellan Birk och Ronja gjorde först eleverna lite fnissiga, men efter ett tag tog barnen det som någon naturligt.

– En annan del i boken som skapade riktigt djupa värdegrundsdiskussioner var scenen när Ronja möter Birk under den hårda vintern, nere i källaren. Ronja hjälper Birk med mat; och var i världen idag finns det folk som kan behöva hjälp? Finns det de som är hungriga idag? Och var det rätt av Ronja att ta mat i smyg från Lovis för att ge till Birk?

– Eftersom det är en ganska tjock bok och det bara är några få bilder i den så skapar ju barnen många inre bilder. Vi har pratat ganska mycket om att de inre bilder som eleverna skapar kan aldrig vara fel. I början av boken var det någon som sa att den sett filmen, och det barnet sa att den VISSTE hur Ronja och Birk ser ut. Vi förklarade att i filmen är det en person som bestämt hur de ska se ut, men när vi läser så skapar vi våra egna bilder av deras utseende. Och de bilderna kan aldrig vara fel. Jag tror att det är utvecklande för barnen att få skapa sina egna bilder. Någon av gestalterna kanske ser ut som man själv eller som någon i klassen?

– Under hand har eleverna skrivit själva också. De fick i uppgift att med egna ord beskriva något avsnitt ur boken som de tyckte mycket om. De skulle också rita egna bilder till. Elevernas texter och bilder kommer vi att ställa ut på vår fest i nästa vecka.

 

 

 

 

Välkomna på fest!

Det händer så mycket spännande och fint på skolan nu…. En del har vi hunnit rapportera om här på Världens ALMA men det är mycket mer på gång.

Torsdagen den 17 maj 2018 är alla välkomna på vår avslutningsfest! Klockan 16.30 börjar vi på skolgården utanför högstadiebyggnaden med lite uppträdanden och prisutdelningar i Hjulstas ALMA, vår egen litteraturtävling.

Därefter öppnar utställningen där vi berättar om allt fint litteraturarbete vi gjort den här terminen. Elever, personal, föräldrar och alla ni andra som vill komma kan mingla runt och ta del av elevernas arbeten. Årskurs sju kommer att ha servering, så ta gärna med några slantar att handla för. Klockan 18.00 är festen slut.

Välkomna alla som vill – man behöver inte anmäla sig, det är bara att dyka upp!

Hjulsta grundskola ligger nära tunnelbanestationen Hjulsta. Det tar 20 minuter att åka dit från Centralen.

Stora ämnen med unga elever

På lågstadiet arbetar lärarna nu på olika sätt med Jacqueline Woodsons bilderböcker. Vi förbereder oss också för att ta emot henne när hon kommer att hälsa på oss under pristagarveckan – vi är så stolta och glada att få ta emot ALMA-pristagaren för fjärde året i följd.

Den här veckan har vi på bibliotekslektionerna med förskoleklasser-årskurs tre pratat om slaveriet i sydstaterna, att fly norrut och att det också fanns bra människor som hjälpte slavarna när de ville fly. Det har varit väldigt laddade lektioner, eleverna upplever verkligen hur hemskt det var med slaveriet. Det är stora ämnen med unga elever, men det känns fint att prata med eleverna och höra deras reflektioner.

Slaveriet och flykten från sydstaterna är viktig att känna till för läsningen av boken Show way. Det är också en viktig bakgrund till rasismen som ju The other side handlar om.

Vi har också sjungit på bibliotekslektionerna, Wade in the water kan tolkas som ett råd som är viktigt att känna till om man ska fly och den ska vi kanske sjunga tillsammans när Jacqueline Woodson hälsar på.

Cilla, bibliotekarie

Jacqueline Woodsons bilderböcker

Vi har fått tag i tre olika bilderböcker som Jacqueline Woodson har gjort texten till. Ingen av böckerna finns (ännu) på svenska.

Det är:

Pecan pie baby, en liten fin vardagshistoria om en flicka, hennes mamma och flickans oro inför att ett syskon ska födas.

The other side, en berättelse om barnen som leker men inte får klättra över staketet eftersom den andra sidan är de vita människornas plats. “Det har alltid varit så” svarar en vuxen när barnen undrar varför. Så småningom struntar barnen i de vuxnas regler, de leker med varandra ändå, och vi får även se en vuxen som noterar detta och tänker att det är bra. Även detta är en ganska enkelt berättad historia, men innehåller förstås en stor fråga att diskutera.

Show way, den både bildmässigt och berättartekniskt mest avancerade av de tre böckerna. Jacqueline Woodson själv finns med i boken, hon berättar för sin dotter om deras anmödrar, från slaveriets dagar fram till idag. Genomgående i boken finns textilt skapande, med start i en “show way”, ett broderi som ska hjälpa slavar att hitta vägen på Underground railroad vid flykten från Sydstaterna till friheten i norr.

Våra lärare har blivit otroligt peppade på att läsa böckerna med eleverna. Förutom de litterära upplevelserna verkar arbetet med Jacqueline Woodsons böcker denna vår innebära att det i alla klasser kommer bli många diskussioner om rasism och ett djupare lärande om USA, slaveriet och Sydstaterna. Dessutom får vi som vanligt en enorm kick av att inse så kraftfull god litteratur är som grund för samtal och lärande.

Jacqueline Woodson – en faktatext av FK 3-6

Jacqueline Woodson är från USA. Hon bor i Brooklyn i New York. Hon är 55 år. Hon har en sambo och två barn.

Hon har fått världens största pris för barnböcker, 5 miljoner (5 000 000) kronor – Almapriset. Priset delas ut till minnet av Astrid Lindgren. Svenska regeringen bestämde om priset när Astrid Lindgren hade dött 2002.

När Jacqueline fick veta att hon fått priset sa hon:

-My day was surreal and amazing!

Hon skriver böcker för barn och för unga. Hon har skrivit många böcker, fler än 30. Den första boken kom ut 1990, den hette Last summer with Maizon. 2016 kom boken Another Brooklyn.

Hon är också USA:s Läsambassadör. Hon har också fått flera andra priser.

Jacqueline älskar barn.

Hurra!

I tisdags fick vi veta att årets ALMA-pristagare heter Jacqueline Woodson. Juryns motivering lyder:

”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”

Jacqueline Woodson har skrivit många böcker, både bilderböcker, ungdomsromaner och poesi. Inget finns ännu översatt till svenska, men då får vi väl läsa på engelska – det går säkert bra. På ALMA-prisets webbplats finns bra information om författaren, missa inte att man i vänsterkanten kan klicka på ”mer om författaren”. Och Jacqueline Woodson har en egen webbplats – där hittade vi den här dikten som vi funderade över med årskurs två i torsdags.

Jag tror att Jacqueline Woodsons författarskap kommer passa oss utmärkt på skolan.

Cilla, bibliotekarie

Vi har gjort böcker

Vi har gjort böcker med Astrid Lindgren-figurer, men vi har hittat på egna historier. Figurerna är inte på sina vanliga ställen, till exempel kan Madicken vara på Gröna Lund eller något annat som inte finns i böckerna.

Först frågade lärarna oss vad vi ville göra, det skulle vara något som hade med Astrid Lindgren och ALMA att göra. Vi kom med olika förslag och så funderade vi över helgen. På måndagen bestämde vi att vi ville göra egna böcker som handlade om Astrid Lindgrens figurer.

Vi började med att göra varsin tankekarta. Där skulle personen och beskrivningen av den, platsen, problemet och problemets lösning finnas med.

Först skrev vi en berättelse var för hand, sedan rättade lärarna dem. Sedan fick vi renskriva på datorer och när man var klar så skrev man ut texten. Vi gjorde den i två spalter för att kunna göra en bok av den sedan.

Sedan fick vi bilder som vi kunde skissa av om vi ville, och sedan färglade vi så att vi fick fina framsidor. På baksidan skrev vi lite kort om boken, precis som det brukar vara på riktiga böcker.

När texterna var utskrivna och fram- och baksidorna klara tog Bia och Lilian och skar till alla sidor så de var raka och snygga och sedan satte vi ihop varje bok med spiralmaskinen.

Lilian, Raua och Dina 4A

Crash course i ALMA

På vår skola känner alla elever till ALMA-priset och de som gått hos oss några år har goda kunskaper om tidigare ALMA-pristagare och om Astrid Lindgren själv. Vi måste så klart inkludera våra nyanlända elever i detta, och i veckan som gått har jag haft tre lektioner vardera med våra tre förberedelseklasser för nyanlända elever på högstadiet.

Återkommande under lektionerna har vi använt Googles bildsökning och translate. Några ord hade jag förberett innan att vi behövde på olika språk, och några ord dök upp under arbetets gång.

Död och begravning

Den första lektionen inledde jag genom att läsa ur kapitlet Död och begravning ur min och Annelie Drewsens lättlästa biografi Astrid Lindgren – ett liv.

Det fungerade som jag tänkt, det blev väldigt tydligt för eleverna hur viktig och omtyckt Astrid Lindgren är i Sverige. Vi talade också om hennes böcker och jag visade upp en massa översättningar till olika språk. Sedan fick eleverna läsa själva i vår biografi, den finns översatt till flera olika språk och jag och lärarna satt med Google Translate tillsammans med de nyaste ifall boken inte fanns på deras språk. Jag uppmanade eleverna att bläddra i boken och läsa där de blev nyfikna. De elever som varit i Sverige ett tag kände redan till en del om Astrid Lindgren. För andra var det mesta helt nytt.

Efter det samlade vi ihop vad eleverna lärt sig om Astrid Lindgren i ett gemensamt dokument. Vi skrev om hennes uppväxt på bondgården, om att hon var duktig i skolan, om tonårsgraviditeten, om översättningarna av hennes böcker till många språk och lite mer – det blev förstås olika i olika klasser.

Denna första lektion avslutade vi med att titta en liten stund på första avsnittet av Pippi Långstrump, teveserien finns på Öppet arkiv.

Källkritik

Jag tänker att grunden för källkritik är att veta att alla texter har en upphovsman och även att fundera över villkoren för hur kunskap skapas.

Den andra lektionen började jag med att visa att jag är en av författarna till den lättlästa biografin, det var nästan ingen elev som uppfattat detta under den första lektionen. Och så ställde jag frågan om hur Annelie och jag kunnat skriva en bok om Astrid Lindgren femton år efter hennes död.

Eleverna kom med bra förslag. De talade om att vi kanske läst Astrid böcker, talat med hennes släktingar, sökt på Internet och så vidare. Jag visade sedan upp tre av de böcker vi använt och talade om hur kunskapen i dem byggde på intervjuer med Astrid Lindgren, hennes dagböcker från andra världskriget och material från arkiv. Vi tittade på källförteckningen i vår biografi och diskuterade, med hjälp av Googles Bildsökning, ordet källa.

Efter det talade vi om vad som hände direkt efter Astrids död, nämligen att regeringen började förbereda skapandet av ALMA-priset. Vi läste inte kapitlet om ALMA-priset från vår bok, men jag byggde samtalet på det. Det är så fint att prata om ALMA-priset med elever, det blir samtal om barn, läskunnighet, litteratur och vikten av att ha ett bra språk för att kunna göra sin röst hörd. Vi talade extra mycket om de tre läsfrämjande organisationer (här behövdes Google Translate igen) som fått priset och varför de gör ett så fint arbete.

Bilderböcker

Den tredje lektionen träffades vi i biblioteket och satte oss framför vår stora ALMA-hylla. Jag visade ännu fler översättningar av Astrid Lindgrens böcker och den stora sektionen med hennes böcker på svenska. Och sedan visade jag bilderna från de tre besöken av ALMA-pristagare som vi haft på skolan.

Jag presenterade de olika ALMA-pristagarna, vi pratade om vilka länder de kom ifrån och vilka språk de talar där. Och så läste jag några bilderböcker högt för eleverna. Att läsa bilderböcker med ungdomar är så fantastiskt. Eleverna blir helt fascinerade och väldigt koncentrerade, och jag har så kul när jag försöker använda röst och mimik för att öka förståelsen.

Under de här lektionerna hade vi inte tid att samtala så mycket om böckerna, men eleverna njöt verkligen av läsningen. Kombinationen av ganska enkla texter och väldigt fina bilder gör att eleverna känner sig smarta. När vi läste Max kaka av Barbro Lindgren eller Är det dags? av Kitty Crowther är det ju tydligt att böckerna är för riktigt små barn, men de är ändå roliga för oss som är äldre. Shaun Tans Det röda trädet och Anden, Döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch är mer krävande, men eftersom mycket av böckernas mening visas i bilderna så kan våra nyanlända elever göra en väldigt kompetent läsning. I en av grupperna läste jag och en elev böcker på svenska och arabiska parallellt.

Och att få titta på en bild ur Isols Nocturne under en filt är en höjdare för alla!

Cilla Dalén, bibliotekarie

Vem blir årets ALMA-pristagare?

Det undrar vi verkligen när vi tittar på den här långa listan över de 235 nominerade kandidaterna.

När vi inte tittar på den får den hänga upprullad på vår ALMA-hylla bland alla de tidigare pristagarnas böcker.

Man hittar listan på ALMA-prisets webbplats och där står det också att den 27 mars klockan 13.00 får vi veta vem som är årets pristagare. Spännande…

Av: Marcus-Gunnar Pettersson CC BY från alma.se

 

Förra året finns kvar

Nu börjar vi prata med eleverna om ALMA-priset, Astrid Lindgren och vad vi gjort tidigare år. En pojke i första klass berättade så fint om att han är snäll ibland och elak ibland, precis som Petit monstret (av Isol), att han förut var rädd för hundar, som Leonard (av Wolf Erlbruch), och att han inte fått en bajskorv på huvudet som mullvaden i Det var det fräckaste (av Wolf Erlbruch) men faktiskt fått fågelbajs på ryggen en gång. Han mindes böckerna och de tankar de väckt så väl.

Förra årets läsningar och goda samtal lever kvar i eleverna, det är fina minnen av litteraturen och det arbete lärarna gjort när de fört djupa samtal med eleverna – böckerna har verkligen berört!