Niornas läsning av Boken om allting

börjar också bli klar.

Eleverna fick ju välja på en tjockare bok eller Boken om allting av Guus Kuijer. Denna möjlighet att välja gjorde att de mindre ambitiösa eleverna förstås valde Kuijers bok, och när det var dags för avslutande boksamtal var det många som inte ens läst klart den. Tyvärr är det svårt att få en del av niorna att orka, så här i slutspurten av vårterminen.

Men de elever som hade läst boken genomförde ett strålande boksamtal. Upplägget med frågetecken och kopplingar, och att eleverna hade sina läsloggar som stöd i samtalet, gjorde att det blev många intressanta frågor som diskuterades.

En hel del i samtalet berörde religion. Pappan i boken är strängt religiös på ett sätt som innebär att han misshandlar fru och barn. Detta förkastade våra elever – då tror man inte på rätt sätt!

Hela boken igenom skildras allt ur pojken Thomas perspektiv. Det finns en granne som kallas för häxa, men är hon en häxa egentligen? Eleverna plockade fram många detaljer ur texten som tyder på att hon är en häxa, men även flera saker som talar emot det.

Och vad händer egentligen i slutet? Dör Thomas? Nej, kanske inte…

Den här boken kanske egentligen är tänkt för yngre elever, men det är mycket i den som nog blir mer intressant när man är lite äldre och har mer kunskaper att ta med sig in i läsningen.

Cilla, bibliotekarie

Att prata om böcker är fantastiskt!

Nu har niorna läst klart och vi har haft ett avslutande boksamtal om Så har jag det nu. I samtalet utgick vi från elevernas läsloggar där de antecknat frågetecken och kopplingar de gjort under sin läsning. Eleverna hade många tankar och var ivriga att få diskutera med varandra – det är bra med lite konstiga böcker!

En del av det vi allihop undrade över var Daisys kusiner med sina halvt övernaturliga förmågor. Edmund verkar kunna läsa hennes tankar och senare i boken kommunicerar de också utan att ha någon reell kontakt med varandra. Är det Daisys fantasier eller vill författaren att vi ska tro att det är verklighet?

Det var två scener i boken som eleverna särskilt funderade över.  Vad var det egentligen som hände när de fick fly från ladan där de bodde med en massa soldater? Och svampförgiftningen – är det övernaturliga syner, bara naturlig yra av svampen eller vad är det Daisy och Piper upplever egentligen?

En elev tog upp att början och slutet av boken har tydliga paralleller, båda beskriver hur Daisy kommer till huset ute på landet men det har gått sex år emellan de båda gångerna. Vad är det som skiljer och vad är lika? Någon uppmärksammade att båda gångerna nämns en stenängel som finns i trädgården. Varför är den egentligen med i berättelsen?

Någon hade observerat att ”gud” med litet g i början av boken övergick till ”Gud” med stort G. Har Daisy blivit religiös?

I Så har jag det nu finns det flera fruktansvärda skildringar av krigets konsekvenser, med bland annat beskrivningar av döda kroppar. En elev kunde göra en personlig koppling här, där de flesta av oss andra har förmånen att inte ha upplevt något sådant.

Eleverna gjorde spännande kopplingar till andra böcker. De har tillsammans läst Avblattefieringsprocessen och tog upp flera likheter med den. Någon sa Romeo och Julia, med den olämpliga kärleken, och En sekund i taget och Boktjuven nämndes också.

Läsloggarna och att elevernas frågor och tankar fick styra boksamtalet gjorde det mycket intressant. Fast jag har läst boken tre gånger påtalade eleverna ett antal saker som jag inte har tänkt på tidigare – det här med att prata om böcker är fantastiskt!

Om drygt två veckor kommer Meg Rosoff till vår skola och denna grupp elever ska få förmånen att diskutera boken med henne. Det ser vi fram emot!

Cilla, bibliotekarie

Så har jag det nu

Två små grupper med nior har börjat läsa Så har jag det nu av Meg Rosoff. Alla elever i nionde klass ska läsa en bok och samtala om den; de har fått välja på Boken om allting av Guus Kuijer och Så har jag det nu. Boken om allting är lite tunnare och eleverna kommer att hinna läsa den under lektionstid, men de som valt Så har jag det nu är medvetna om att de också måste läsa hemma. Det gör att eleverna har grupperats lite efter ambitionsnivå. Upplägget runt läsningen är lika oavsett vilken av böckerna eleverna valt.

Vi började med en genomgång tillsammans av det läsprotokoll som eleverna ska använda. Där ska de anteckna frågetecken och kopplingar under läsningens gång, för att sedan kunna använda anteckningarna när vi samtalar om boken. Frågetecken kan vara av två sorter, förklarade jag: något man inte förstår, då får man försöka reda ut det till exempel genom att läsa om, slå upp nytt ord eller prata med någon. Eller också är frågetecknet sådant man undrar och blir nyfiken på, de frågetecknen gör att man vill läsa vidare och samtala om boken. Kopplingar har eleverna arbetat med tidigare och jag påminde om text-text, text-själv och text-världen.

Vid genomgången förebildade jag genom att läsa början av respektive bok högt och stanna upp och tänka högt när jag kom på frågetecken eller gjorde en koppling.

När jag läste högt uppskattade eleverna Så har jag det nu. Rosoff har på många ställen ett eget sätt att skriva fram huvudpersonen Daisys tankar och hur hon samtalar med de andra personerna runtomkring. Eleverna observerade att Rosoff skrev annorlunda, men jag tror att genom den tolkning som min högläsning innebar så blev det inte svårt att förstå.

Så har jag det nu citat

Sedan träffades vi en vecka senare då eleverna hunnit läsa en bit på egen hand. Nu var det några elever som verkade ha blivit störda i läsningen av det sätt som Rosoff skriver på. Det var svårt att läsa tyckte någon, och förklarade att det inte var orden som var svåra utan sättet hon använder dem. Förutom detta med meningsbyggnaden så blandar berättarjaget minnen med beskrivningen av berättelsens nutid på ett sätt som några uppfattade som klurigt. En elev som inte varit med vid introduktionstillfället var upprörd över att hon skriver fel, till exempel börjar meningar med ”Och…” – det får man inte göra.

Jag föreslog eleverna att liksom läsa högt inne i huvudet, för att lättare förstå Daisys röst när de läser vidare i boken. Vi får se om det hjälper dem.

Kopplingarna vi diskuterade handlade mycket om kriget som är nära förestående i bokens början. Eleverna diskuterade London under andra världskriget och även kalla kriget och jämförde med det som sägs om Daisys moster och om en bomb i London.

Flera av eleverna var väldigt engagerade i den begynnande kärlekshistorien mellan Daisy och hennes ett år yngre kusin Edmond. De var mycket upprörda över att två kusiner blir kära i varandra, äckligt!, och några av dem även över tanken på att killen var ett år yngre än tjejen. Någon hade också hunnit läsa så långt att hon upptäckt hur Rosoff skriver om ”hunger” och ätande i samband med kärleksrelationen – det framkallade fniss och skräckblandad förtjusning.

Om ett par veckor ska eleverna ha läst ut boken och vi ska ha ett avslutande boksamtal. Jag tror det blir bra, det är lovande att eleverna tycker att boken är annorlunda och att de blir lite provocerade både av innehåll och stil.

Cilla, bibliotekarie

 

Vi lär känna Meg Rosoff

Nu har vi pratat om Meg Rosoff i de flesta klasser.

Vi använder den här texten från SVT om hur hon tog emot beskedet om ALMA-priset. Speciellt har vi talat om hur hon gillade Pippi Långstrump som barn. Vi har också i de flesta klasser (kanske inte med de yngsta eleverna) talat om att hon först jobbade med reklam och började skriva böcker när hon var över 40 år, efter att hennes syster dött och Rosoff då började fundera över sitt eget liv.

Vi har precis börjat läsa Så har jag det nu med en grupp nior, och jag tror att alla elever från förskoleklass till och med årskurs sju kommer att läsa en av de bilderböcker Meg Rosoff skrivit: Meet Wild Boars. Ingen av hennes bilderböcker finns översatt till svenska, men det går bra ändå:

Meet wild boars

Boken handlar om fyra vildsvin som INTE är trevliga. De gör knasiga saker som att bada i toaletten och klippa tånaglarna i sängen. I boken finns en passage om vad som skulle hända om man var vänlig och bjöd in vildsvinen till sitt hem. Men tyvärr (?) blir det ingen sensmoral om att det lönar sig att vara snäll mot andra; vildsvinen fortsätter att vara lika ociviliserade och hänsynslösa ändå.

De flesta eleverna uppskattar boken, de tycker om det galna och att bilderna av Sophie Blackall så roliga. Men några elever säger att de inte gillar det äckliga, och en del skulle nog önska att vildsvinen blev lite snällare på slutet.

 

Flap books och bilderböcker

Av våra sjuor har knappt hälften gått hos oss i f-6. De känner förstås väl till ALMA-priset och en hel del om pristagarna också. Men de elever som tidigare gått i andra skolor visste inte så mycket om detta.

Men nu är de också på banan!

Tillsammans med sin lärare i Sv/SvA har de läst och samtalat om bilderböcker av Astrid Lindgren och några av pristagarna, och sedan har de gjort flap books där de valt bilder ur böckerna och skrivit om författarna.

 

Här berättar läraren Birgitta Andersén om arbetet:

Under tre veckor arbetade vi med ALMA-pristagare och deras bilderböcker i Sv/SvA årskurs 7. Jag presenterade de olika författarna genom att använda material från ALMA, artiklar ur NE och tidningsartiklar från när pristagarna fick sina priser. Sedan läste vi böckerna. Vi satt i en ring och jag läste högt, ibland ville eleverna läsa. Vi hade bara ett exemplar på cirka tjugo elever så vi fick hålla upp boken för varandra så alla kunde se bilderna. Vi diskuterade mycket kring bildspråket och vad bilderna gav eleverna. Hur kändes det när man tittade på bilderna? Vi gjorde paus i läsningen flera gånger just för att diskutera.

Till vildingarnas land av Maurice Sendak var en bok som vi pratade mycket om. Vi talade om vildingarnas utseende, att de såg så hemska ut men ändå var snälla. Tiden diskuterades också, detta att han säger sig vara borta länge men i själva verket är det bara en dagdröm. Isols Nocturne som är så enkel i sin layout och nästan inte har några ord blev de också fascinerade av. Den har fluorescerande bilder som lyser i mörkret, bilderna måste belysas en stund innan man ser dem, så den kunde vi inte läsa i ett sammanhang.

Eleverna uppskattade också Sunnanäng väldigt mycket, lugnet i texten och de fantastiska bilderna av Marit Törnqvist. Vi pratade mycket om Astrid Lindgren, hennes liv och Sverige förr i tiden. Shaun Tans Det röda trädet läste vi noggrant och tittade på varenda bild som är ett konstverk i sig. På Youtube finns The Lost Thing av Shaun Tan som film. Det är 15 minuter mycket långsam film, men eleverna blev fascinerade av den och hade inte svårt att följa det lugna tempot. Andrejs längtan av Barbro Lindgren illustrerad av Eva Eriksson tyckte de också om.

Efter den här perioden med skönlitterär läsning började eleverna arbeta gruppvis med att göra flapbooks om författarna. De fick välja själva vilka författare de ville arbeta med. Eleverna fick många bilder kopierade kopierade ur böcker och broschyrer från ALMA som de använde för att komponera sina flapbooks. De fick instruktioner att skriva om vem personen var och biografiska uppgifter. Jag uppmanade eleverna att fundera över om författarna hade något budskap med sina texter, men det var nog ganska svårt för många.

En pojke skrev om Shaun Tans Det röda trädet:

Han är en man som vill visa oss att allt är möjligt att ändra. Här är ett exempel på att allt kan ändras. Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot. Under tiden så ändras det och hon befinner sig i olika världar. Och när dagen verkar slut, så plötsligt står det ett träd alldeles framför henne lysande och levande. Till slut blir hon glad.

Tårtkalas

blev det idag hos sexorna när Helene från ALMA-kansliet hälsade på.

Sexorna har hjälpt ALMA-kansliet

Anledningen till detta är att klassen har hjälpt ALMA-kansliet att granska ett kampanjmaterial. Klassen gjorde ett gott jobb och tårtor som tack är förstås finemang så här en fredagseftermiddag.

Vi har skrivit dikter!

När vi hade elevensval-dagar fick alla tvåor och treor bland annat hålla på med poesi. Det var vår klass lärare Åsa Tunå som höll i det.

När vi kom in i klassrummet på morgonen den dagen pratade vi om ALMA-priset och så läste vi en dikt av Barbro Lindgren som heter Gärna ville jag vara ett träd. Vi lyssnade också på den tonsättningen av dikten. Sedan läste vi många dikter av andra författare, både fina, roliga och läskiga. Det var bland annat dikter av Britt G. Hallquist  och Gustaf Fröding. Vi lyssnade här också på Mando Diaos musik med Frödings texter. De kände en del av oss igen.

När vi själva skulle börja skriva dikter hade vi ju lyssnat på många andra dikter och kunde bli inspirerade av dem. Vi fick också välja bland en massa väldigt olika bilder och skriva utifrån dem. En del dikter vi skrev rimmade och en del var utan rim.

Vi tyckte om att skriva dikter. Ibland var det svårt att komma igång, men Åsa hjälpte oss genom att ställa frågor om känslor och sådant. Förut har vi mest skrivit berättelser.

Mot slutet av dagen skrev vi rent våra dikter fint, vi klistrade upp dem på papper tillsammans med bilderna och så läste vi dikterna för varandra.

2A dikter 2

Senare kom vi i vår klass, 2A, på att vi kan tävla i Hjulstas ALMA med våra dikter. Då kommer vi tävla individuellt. Men eftersom vi har gjort så fina dikter så använder vi dem också för en läsfrämjande insats. Vi har satt upp dem i matsalen så att alla kan läsa dem,  och så bjöd vi in samtliga elever och personal till att ta del av vår utställning. Detta genom att skriva och dela ut inbjudningar till denna. Vi har redan sett många som uppskattat läsningen – och då har vi ju gjort något läsfrämjande!

2A inbjudan

Många sa till oss att det var jättebra dikter. Vi blev så glada och stolta.

2A och Åsa Tunå

Kompisarna

Vår klass är en förberedelseklass med elever ur årskurserna 2-6, eleverna har varit i Sverige från en månad upp till två år. I klassen jobbar jag som SvA-lärare och Abdirahman som är modersmålslärare och kan både somaliska och arabiska. Eleverna har många fler språk som modersmål.

Vi ville pröva att läsa Kompisarna av Lygia Bojunga tillsammans i klassen. VI brukar ha minst en bok per termin att arbeta med tillsammans, detta för att vi verkligen ska jobba med förståelsen. När eleverna läser böcker på egen hand läser en del mest på ytan, den riktiga förståelsen kommer inte av sig själv. De elever som gått i vår klass lite längre frågar och reder ut när de inte förstår något, men de nyare eleverna måste ofta koncentrera sig på avkodningen vid den egna läsningen.

FK 2-6 läser Kompisarna

Vi började med att titta på bokens framsida, och använde lässtrategin att förutspå (som En läsande klass kallar Spågumman). Eleverna gissade friskt, men det var inte mycket som stämde när läsningen väl kommit igång. Det var ändå bra att börja med den lässtrategin eftersom det skapade nyfikenhet.

Efter att vi hade förutspått så började vi läsa. Vi börjar alltid med att vi vuxna läser högt och sedan får även eleverna läsa varsin bit. Alla följer med i texten för alla har tillgång till varsin bok. Vi tränar på att lyssna och följa med i texten.

Vi stannar ofta upp och ställer frågor och pratar om vad som har hänt. Det är helt nödvändigt för att även de elever som varit kortast tid i Sverige ska hänga med.

Eleverna älskar att läsa så här! De tycker mycket om när vi läser och samtalar alla tillsammans. Vi ritar mycket på tavlan och förklarar ord på svenska, och om vi inte förstår orden ändå så får vi hjälp av Abdulrahman och Google translate.

Kompisarna är en bra bok tycker eleverna. Den handlar om kompisrelationer och miljöerna är väldigt omväxlande, det händer mycket.

Nazia Rafique

Vi sprider information om ALMA!

Och just nu på ett alldeles speciellt sätt…

så….NU FINNS Astrid Lindgren, ALMA-priset och PRAESA i somaliska Wikipedia!
Det är tack vare klass 7-9B med lärarna Annika och Yosuf – de har sökt information och skrivit texter och igår publicerade klassen artiklarna på somaliska Wikipedia.

Här är en text om början av arbetet.

Igår när texterna skulle publiceras hade vi hjälp av Sara Mörtsell från Wikimedia Commons, och eleverna fick fina tröjor som tack för sitt arbete! Det bjöds också på salta pinnar och dricka – det var de värda!

7-9B wikipedia credda på wikimedia commons

Och idag, precis efter att årets pristagare Meg Rosoff tillkännagivits, så uppdaterade eleverna texten i somaliska Wikipedia.

Bild: Av Ealex39 [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons

Astrid Lindgren – Läs och berätta!

Inför stundande ALMA pris – Astrid Lindgren Memorial Award arbetar vi i förberedelseklass 7-9G med att läsa och tala om författaren och hennes böcker. Varje elev har läst en valfri Astrid Lindgren bok och med hjälp av stödfrågor av mig som lärare presenterade eleverna sina böcker inför klassen:

Vilken bok av Astrid Lindgren har du läst?

Vem är huvudpersonen? Hur ser hon/han ut?

Hur är personen? Vad gör personen?

Andra viktiga bipersoner?  Hur ser de ut?  Hur är de?

Är de vän eller inte med huvudpersonen?

Berätta lite vad boken handlar om.

Tyckte du boken var bra eller inte? Berätta!

Vi kommer även att delta i skolans tävling Hjulstas ALMA.

Klass 7-9 G:s bidrag 2016: Klassen har skrivit om vikten av att läsa mycket. Vi håller som bäst på med att arbeta och gestalta detta genom en hemlig installation som ska avtäckas till skolans ALMA-utställning.

Väl mött!

Maj-Len Öhberg – SVA-Lärare