Isol inspirerar

Glada i hågen beger vi oss till biblioteket, min årskurs tvåa och jag. För att möta vår bibliotekarie Ulrikas härliga bokprat.

Idag skulle vi åter igen få lyssna till en ALMA-pristagare-Isol!

Boken ”En anka är bra att ha” såg lite speciell ut fast lite intressant också tyckte eleverna. Bilderböcker är BRA anser vi i klassen. Alla lyssnade intresserat och visst var den lite kul MEN vad händer! När boken är slut (tror vi) vänder Ulrika på den och där finns en annan bok – ”En pojke är bra att ha”.

Stor förtjusning, förvirring och fnissighet infann sig. Boken blev snabbt en favorit hos många elever plus mig själv. Jag och några elever fick samma idé när boken tog slut!

En sån bok måste vi skapa! Vilken bokidé! Flera förslag kom direkt. Här ska skapas böcker inom kort.

Vi tågade tillbaka till klassrummet boklyckliga och inspirerade. Tack till Ulrika för ännu ett härligt biblioteksbesök.

Vi kommer att skriva om detta på vår klassblogg: http://hjulstagrundskola2.se/

Isols pekbok i gymnasieundervisningen

Det låter kanske väldigt besynnerligt att läsa en pekbok på gymnasiet – riktigt SÅ illa är det väl ändå inte med läsningen i Sverige ändå? Det är dock inte så konstigt som det låter; Isols pekbok är en underfundig gestaltning av vad berättarperspektivet betyder, och som därför lämpar sig väl för att tydliggöra för elever värdet (och nödvändigheten) av att undersöka just detta.

I höstas skrev jag en krönika för LÄRA där jag lyfte möjligheterna att använda Isols ”En anka är bra att ha” i undervisningen, för att diskutera och förstå just berättarperspektivets betydelse. I dagens DN (11 jan 2014)recenserar Lotta Olsson boken, och hon lyfter fram många kvaliteter i den som återigen får mig att glädjas över hur bra den kan illustrera olika aspekter av det tänkande läsandet. Bland annat skriver Olsson om förförståelsens betydelse: ”Intressant nog betyder den kortfattade texten och berättarperspektivet mycket för tolkningen av bilderna. När pojken talar om att rida på sin anka ser jag bara hans förnöjda flin (och ser inte ankan lite tyngd ut?), men när ankan talar o att få ryggmassage ser jag en mycket nöjd anka. Till slut måste jag jämföra: Jo, det är samma bild, men förförståelsen styr intrycket.”

Tyvärr finns inte Lotta Olssons recension tillgänglig på webben, så ut och hugg en papperstidning och riv ut artikeln, för det är den värd. Jag har påmints om att man också kan använda denna genialiska pekbok för att diskutera förförståelsens betydelse för vår tolkning av text och bild. Så bra!

Och boken står ju redan i bokhyllan på skrivbordet.

/Katarina, Östra Real