Sussa och Natti av Ryôji Arai

använde jag när jag skulle introducera Chamberska boksamtal med årskurs 7. Det är en bilderbok med lite text så den går fort att läsa. Bilderna är naiva, färgsprakande och detaljrika. Vi lånade en hel klassuppsättning med böcker från Cirkulationsbiblioteket, så alla elever kunde ha varsin bok att bläddra i.

Sussa och Natti lämpade sig utmärkt för att visa vad ett boksamtal kan vara eftersom eleverna hade olika och starka åsikter om den. Någon tyckte bilderna var fula, andra tilltalades av färgerna och allt som fanns att upptäcka i bilderna. Det var också lätt att göra kopplingar av olika slag eftersom det går att hitta till exempel godis (någon gjorde kopplingen till sin egen godislust) och grekiska tempel (som eleverna läst i historian om) på bilderna. I boken förekommer flera upprepningar, tydligast i form av det figurerna säger, så eleverna hade inga problem med att hitta mönster.

Så här blev våra samlade tankar i den ena gruppen:

boksamtal-sussa-och-natti

Här kan man läsa om sammanhanget runt detta boksamtal

Cilla, bibliotekarie

 

Vi har haft fest!

Igår hade vi vår avslutningsfest för vårens ALMA-arbete.

Vi hade en stor utställning med elevarbeten, en samling då vi delade ut priser i Hjulstas ALMA (tack Wahlströms för böcker!), vi fick lyssna på gästande musiker (tack KUL1415!) och vi minglade runt tillsammans, elever, personal och gäster, och åt salta pinnar.

Många var imponerade av de fina arbeten som gjorts på skolan. Här ser ni 1B som målat in sig själva i en buss, inspirerade av När kommer bussen av Ryôji Arai

1B buss

Fler bilder kommer så småningom…

Men det är inte riktigt slut än… sexor och sjuor jobbar för fullt med att lära sig mer om PRAESA och Sydafrika, och några klasser övar på sånger inför det besök vi kommer få under pristagarveckan.

När kommer bussen?

av Ryôji Arai är en fin och ganska snabbläst bilderbok. Arai har själv sagt att han gärna gör bilder som inte är så avancerade och perfekta – han vill att barnen ska tänka att de också skulle kunna skapa något liknande.

När kommer bussen

Idag läste jag boken tillsammans med en förskoleklass. Barnen har varit hos mig i biblioteket några gånger tidigare, men vi har inte hunnit göra riktiga boksamtal. Eleverna är intresserade och samtalssugna men orken är inte så lång. Tyvärr har jag ingen projektor i biblioteket, så det är också lite svårt att koncentrera sig på de ganska små bilderna i boken.

När jag läser och samtalar med barnen försöker jag ha både Chambers och hans boksamtal samt de reciproka lässtrategierna i bakhuvudet. Även om vi inte talar om det tydligt. Chamberska boksamtal är toppen, men med små barn tycker jag det är svårt att få orken att räcka till. Det kan vara tillräckligt att samtala om någon aspekt av boken.

Den här gången läste jag först boken en gång rakt igenom. Och sedan en gång till medan barnen fick säga om det var något de tyckte var konstigt med boken – och även diskutera frågorna som kom upp.

Flera av barnen tyckte att mannen som väntar på bussen borde trängt sig på i smyg när den fulla bussen stannade vid hållplatsen. Han kanske kunde satt sig på taket eller gömt sig i något hörn. Jag föreslog att barnen kan rita en bild själva där det syns hur han gömmer sig på bussen.

Några reagerade också på det återkommande Kadång kadång kångkadång. Vad var det?

Först tolkade eleverna det som att ljudet kom från olika personer i boken. Men så småningom föreslog någon att det kanske var radion som lät så. Och ja… det verkar stämma. Orken räckte inte riktigt till att återkomma till den stora bilden på sidan 7, där jag tror att man kanske ska tänka sig att alltihop bara förmedlas av musiken.

Nu har eleverna med sig boken till sin klass. Det är viktigt att fördjupa sig i en bok, men lite svårt för mig att jobba vidare när jag bara träffar dem en gång i veckan.

Cilla Dalén, bibliotekarie