Sonya Hartnett i svenska Wikipedia

var en liten fjuttig artikel i morse. Nu är den något längre.

Jag har deltagit i en skrivstuga, WikiWomen Stockholm 2015, och fått hjälp av mer erfarna wikipedianer att bygga ut artikeln lite grann.

När man letar information på nätet hamnar ju Wikipedia nästan alltid bland de översta träffarna. Och eftersom ett av syftena bakom vårt arbete med ALMA är att sprida information om författarna och deras verk känns det bra att bidra till att Wikipedia-artikeln blir lite mer innehållsrik.

Wikipedia betalar inte någon för att skriva i uppslagsverket, skrivandet görs till helt övervägande del frivilliga krafter, och så av vissa myndigheter och forskare som upptäckt att Wikipedia är ett bra sätt att sprida information.

Vi som jobbar i skolan har många bra anledningar till att lära oss redigera och skriva i Wikipedia. Eleverna använder ofta Wikipedia när de söker information och vi behöver ha kännedom om hur det fungerar för att kunna hjälpa dem att nyttja uppslagsverket på ett genomtänkt sätt. Häromdagen visade jag en elev en sidas diskussionssida och historik, som en väg att fundera över tillförlitligheten i artikeln.

Den som är intresserad av att lära sig använda Wikipedia i skolan kan börja med att titta på sidan Träning för pedagoger. Det finns också möjlighet att ta hjälp av Sara Mörtsell på Wikimedia Sverige för att ordna en utbildning för lärare och skolbibliotekarier, hon nås på mejladress sara.mortsell@wikimedia.se

Det finns fler skäl att sprida kunskaper om Wikipedia. Jag tänker att till exempel våra somaliskspråkiga elever skulle kunna göra en fantastisk insats om några år när de studerar på högskolor och universitet. Att sprida kunskap till sina hemländer via Wikipedia är en reell möjlighet att var med och bidra till utvecklingen. Läs gärna den här artikeln om hur Wikipedia kan spela en viktig roll i fattiga länder.

Cilla

Den är så bra!!!

Mehzabin är en av de nior som håller på att läsa Sonya Hartnetts bok Torsdagsbarn. Nu är hon ungefär halvvägs i boken och lyrisk!

–          Hon skriver på ett väldigt fint sätt! Hennes beskrivningar är så bra, man får verkligen inre bilder av hur det var förr i tiden. Man vill bara fortsätta!

Härligt tänker jag. Jag är ju lite nervös inför hur eleverna ska ta emot de ganska komplicerade texter som jag satt i händerna på dem.

Cilla

Romaner med niorna!

Nu har vi satt igång att läsa olika romaner av ALMA-pristagare med niorna. De har fått välja på Guldkompassen av Philip Pullman, Torsdagsbarn av Sonya Hartnett, Boken om allting av Guus Kuijer och Maria på slak lina av Lygia Bojunga.

Jag har haft en introduktionsträff gruppvis med eleverna. Då har vi pratat om frågetecken och kopplingar, som jag vill att eleverna ska vara uppmärksamma på när de läser. Så här har jag förklarat:

Frågetecken kan vara av två sorter. Ibland vill författaren att man inte ska förstå, det är för att man ska bli nyfiken och vilja läsa vidare. Men ibland är det kanske ord som är svåra eller något annat som gör att det blir jobbigt att läsa. Och då måste man försöka reda ut de frågetecknen.

Kopplingar kan man dela upp i tre sorter. Text-själv är när det man läser påminner om något man själv varit med om eller känslor man haft. Text-text är när man i läsningen kommer att tänka på något annat man läst eller kanske en film man sätt. Text-världen är när man kopplar ihop det man läser med sina kunskaper om världen, kanske något man läst om i skolan eller sett på nyheterna.

Sedan förebildade jag för eleverna. Jag läste första kapitlet och stannade upp här och där och gjorde mina egna kopplingar. Det där med att visa vad man menar är viktigt! Och så pratade vi och redde ut en del oklarheter, förstås.

Nu ska eleverna läsa ganska självständigt ett tag och så ska vi samlas om ett par veckor för att prata igen när eleverna kommit en bit in i böckerna. Under läsningens gång ska de föra loggböcker. Jag har önskat att de använder en digital variant genom Google Drive så att det blir lätt för mig att följa deras läsning och stötta dem. Men en del kommer att skriva på papper, som förhoppningsvis hamnar hos mig i biblioteket med jämna mellanrum.

Jag har förstås också uppmanat eleverna att prata med varandra om det de läser.

Nu håller jag tummarna för att detta upplägg kommer att funka. Det jag är lite orolig för är förstås att stödet är för litet i förhållande till böckernas svårighetsgrad och elevernas läsförmåga. Vi får se…

Cilla Dalén

Arja och Råttiz – Sonya Hartnett

Arja och Råttiz, två händer som skapade diskussion om rättvisa, ärlighet, bus, fantasi och listighet i min årskurs tvåa i veckan.

Det var inte tänkt att vi skulle läsa hela boken på en lektion i läsgrupperna MEN boken var så underfundig, spännande, klurig, varm, oroande och med en överraskande upplösning så det gick inte att sluta.

Hannas händer, Arja och Råttiz, var ju egentligen väldigt snälla men plötsligt började det hända saker hemma som inte stämde. Hur kunde detta ske?

Eleverna i klassen blev lite oroade till en början. Ljög Hanna för sina föräldrar? Gjorde hon alla dessa förskräckliga saker.

Snart började det gå upp ett ljus hur det stod till. Ändå blev slutet en aning förvånande. Ilskan över lillebrors ganska elaka spratt försvann när Hanna själv hade en sådan förlåtande och positiv attityd när lösningen uppdagades.

Sonya Hartnetts bok ”Arja och Råttiz” var en fantastisk bok att läsa i läsgrupperna i årskurs två. Många frågor uppstod om moral, rättvisa och ärlighet.

Illustrationerna tilltalade eleverna. De skapade lite mystik och skapade spänning i boken. Språket flöt bra och jag tyckte att jag hade en klass superläsare!

Gymnasielärarens tankar om Sonya Hartnett

Efter att ha läst två romaner av Sonya Hartnett är jag… golvad. Hon når rakt in i smärtpunkterna, de där som jag gissar är mycket mindre åldersbestämda än artbestämda; de hör till att vara människa.

I en av mina svenskklasser håller eleverna på att undersöka om några av deras bokval, litteratur skriven under 2000-talet, skulle kunna förtjäna epitetet ”modern klassiker”. Vad jag förstår är det ganska få som tycker att deras bokval i slutänden platsar. Men jag, som valde att läsa Pojken i soffan, jag är helt säker på att detta är en modern klassiker.  För att visa eleverna hur man kan disponera en argumenterande text har jag skrivit en text som argumenterar för detta. Kanske kan den också vara en ingång för någon till läsningen av romanen? Här är den i så fall.

/Katarina ,Östra Real