Hjulstas ALMA

Igår kväll satt Katarina Lycken Rüter och Bengt-Erik Engholm och läste igenom alla bidragen till vår litteraturtävling Hjulstas ALMA. De är nämligen årets jury och ställer entusiastiskt upp på några timmars kvällsjobb bara av sin godhet, som Emil i Lönneberga skulle ha sagt.

Tävlingsbidragen bestod av många dikter och berättelser av olika slag. Vissa bidrag var från enskilda elever, andra var från några som samarbetat eller från en hel klass. Det fanns också några beskrivningar av läsfrämjande aktiviteter som eleverna genomfört; precis som i riktiga ALMA kan man ju hos oss få pris inte bara för litterära alster utan även för ett läsfrämjande arbete.

Den lilla juryn läste allt noggrant och diskuterade de litterära kvalitéerna hos de olika verken. Och så valde de ut vilka som ska belönas i år och skrev genomtänkta motiveringar för detta.

Efter vår fest och utställning nu på torsdag så kommer vi visa upp många av bidragen här på webbplatsen. Men just nu är det bara juryn och jag som vet vilka som är årets pristagare i Hjulstas ALMA.

Cilla, bibliotekarie

Femmorna läser Sunnanäng

Det började med att vår lärare Kristina delade ut papper med gammeldags ord och vi skulle försöka förklara orden. Först jobbade vi två och två, sedan diskuterade vi tillsammans i en större grupp. När vi diskuterat fram vad ordet betydde så skrev vi det på pappret. Sedan lyfte vi det i hela klassen, vi pratade om betydelsen av orden men dessutom om hur vi kommit fram till vad vi trodde.

Sedan berättade Kristina att orden kommer från boken Sunnanäng av Astrid Lindgren. Hon berättade att den texten kanske på sätt och vis är mer för vuxna än för barn. Och så sa hon att om det var fler ord vi tyckte var svåra när vi läste så skulle vi säga till.

Kristina läste texten högt och visade med hjälp av dokumentkamera bilderna som Marit Törnqvist gjort. Efter ett tag vande vi oss vid språket, men det var många nya ord.

Här är några tankar om boken:

  • Den var helt okej.
  • Jag tyckte om den.
  • Jag tyckte inte om att de var så fattiga.
  • När hon upprepade några ord många gånger, jag gillade det.
  • Jag gillade att de kom till en värld där de fick pannkakor.
  • Jag gillade inte upprepningarna.
  • Det var härligt att känna att det inte är bara jag som fått välja mellan svåra saker.
  • Den var sorglig.
  • Den var lite långtråkig.
  • Jag tyckte om när de stängde dörren, så de fick stanna i Sunnanäng.

Det tog flera lektioner att läsa boken. Innan vi började läsa skrev vi kortskrivning om vad vi trodde skulle hända i boken den lektionen. När hela boken var färdigläst diskuterade vi alla tillsammans om den. Kristina antecknade på tavlan.

Klass 5A

Ronja Rövardotter med årskurs två

bokbild

I år har lärarna i årskurs två valt att läsa Ronja Rövadotter med sina elever. Här berättar Eva Larsson och Eva Bjuvén om sitt arbete.

– Varför valde ni att läsa Ronja Rövardotter med tvåorna i år?

– Vi tyckte att den boken, som handlar om att hålla sams, lösa konflikter och hålla fred passade väldigt bra i vårt pågående värdegrundsarbete Bra kan bli bättre.

– Hur introducerade ni boken för eleverna?

– Vi började med ett samtal om Astrid Lindgren och vilka böcker barnen kände till som hon skrivit. Och så redde vi ut att hon inte är Barbro Lindgren. Barnen kände till många böcker och hade sett en del på film.

– Sedan började vi läsa i Ronja. Vi lärare högläste i kortare och längre avsnitt och pratade mycket under läsningens gång. Det var många äldre svenska ord som vi fick lov att reda ut. De hade svårt att koncentrera sig den första tiden, men ju längre vi läste desto mer intresserade blev de. Flera lånade boken, några valde serie-versionen, och läste på egen hand också.

– Vi hade många textsamtal då vi pratade om varför personerna i boken gjorde som de gjorde, kunde någon ha gjort på ett annat sätt och så vidare. Detta blev ett tydligt värdegrundsarbete. Ett exempel är när Ronjas pappa sa att han inte har någon dotter längre. Där stannade vi länge och diskuterade hur pappan tänkte? Varför sa han på det viset? Varför sa han inte förlåt? Varför var han så stolt? Det blev många långa samtal.

– I textsamtalen kan frågan vara “Vad tyckte du om i texten?” och då flyter samtalet naturligt in på sådant som har med vänskap, alla människors lika värde och betydelsen av att vara snäll och vänlig. Eleverna tycker ju om att när Ronja sitter fast i rumpnissarnas tak i snön så kommer Birk och räddar henne. Han bryr sig, och barnen tycker verkligen att det är fint!

– Kärleken mellan Birk och Ronja gjorde först eleverna lite fnissiga, men efter ett tag tog barnen det som någon naturligt.

– En annan del i boken som skapade riktigt djupa värdegrundsdiskussioner var scenen när Ronja möter Birk under den hårda vintern, nere i källaren. Ronja hjälper Birk med mat; och var i världen idag finns det folk som kan behöva hjälp? Finns det de som är hungriga idag? Och var det rätt av Ronja att ta mat i smyg från Lovis för att ge till Birk?

– Eftersom det är en ganska tjock bok och det bara är några få bilder i den så skapar ju barnen många inre bilder. Vi har pratat ganska mycket om att de inre bilder som eleverna skapar kan aldrig vara fel. I början av boken var det någon som sa att den sett filmen, och det barnet sa att den VISSTE hur Ronja och Birk ser ut. Vi förklarade att i filmen är det en person som bestämt hur de ska se ut, men när vi läser så skapar vi våra egna bilder av deras utseende. Och de bilderna kan aldrig vara fel. Jag tror att det är utvecklande för barnen att få skapa sina egna bilder. Någon av gestalterna kanske ser ut som man själv eller som någon i klassen?

– Under hand har eleverna skrivit själva också. De fick i uppgift att med egna ord beskriva något avsnitt ur boken som de tyckte mycket om. De skulle också rita egna bilder till. Elevernas texter och bilder kommer vi att ställa ut på vår fest i nästa vecka.

 

 

 

 

Välkomna på fest!

Det händer så mycket spännande och fint på skolan nu…. En del har vi hunnit rapportera om här på Världens ALMA men det är mycket mer på gång.

Torsdagen den 17 maj 2018 är alla välkomna på vår avslutningsfest! Klockan 16.30 börjar vi på skolgården utanför högstadiebyggnaden med lite uppträdanden och prisutdelningar i Hjulstas ALMA, vår egen litteraturtävling.

Därefter öppnar utställningen där vi berättar om allt fint litteraturarbete vi gjort den här terminen. Elever, personal, föräldrar och alla ni andra som vill komma kan mingla runt och ta del av elevernas arbeten. Årskurs sju kommer att ha servering, så ta gärna med några slantar att handla för. Klockan 18.00 är festen slut.

Välkomna alla som vill – man behöver inte anmäla sig, det är bara att dyka upp!

Hjulsta grundskola ligger nära tunnelbanestationen Hjulsta. Det tar 20 minuter att åka dit från Centralen.

Astrid Lindgren-utflykt med förskoleklass

Jag ville göra en Astrid Lindgren-utflykt med mina elever i förskoleklass.

Vi började med att läsa Peter och Petra av Astrid Lindgren med bilder av Kristina Digman. Först läste jag igenom hela sagan och visade bilderna, och sedan läste jag en gång till och stannade vid varje bild lite längre. Vi tittade noga på bilderna och pratade om dem. Barnen tyckte om boken, mer än vad jag kanske trodde innan.

Jag har ett bord med en duk med guldkronor på och på fredagar har jag gjort fint där. Den här gången hade jag lagt fram små dockor och frågade barnen vad de tänkte om ifall två såna där små barn skulle knacka på dörren till förskoleklassen och be att få vara med.

Vid ett senare tillfälle berättade jag om Astrid Lindgrens liv och hennes böcker. Jag utgick från två biografier vi har i vårt skolbibliotek. De flesta kände redan till Astrid Lindgren, det märks vilka barn som har gått i förskolan i vårt område.

Så sa jag till barnen att nu ska jag berätta en överraskning. Vi ska åka till Vasaparken och till till Dalagatan 46 där Astrid Lindgren bodde! Jag frågade om barnen trodde att vi kunde hitta Peter och Petras hus, men ett av barnen svarade att de har ju flyttat – det kom ett brev om det, det stod så i boken. Jag sa att vi får se, men det kändes ju skönt att eleverna inte hade för höga förväntningar. Men skridskobanan kan vi säkert hitta.

Jag hade gjort en enkel karta om hur vi skulle ta oss dit, med tunnelbanan, Odengatan, Dalagatan, Vasaparken och så vidare. Barnen fick färglägga den och rita till lite mer. De fick också i läxa att ta hem kartan och förklara för föräldrarna vad vi skulle göra.

När det var dags för utflykten hade vi tre föräldrar med oss, och så åkte vi med halva klassen i taget. Eftersom barnen hade gjort sin läxa visste föräldrarna också vad vi skulle göra.

När vi gick över Odengatan pratade vi om att det var precis som i boken. En av eleverna ställde sig till och med och stoppade bilarna på övergångsstället, precis som i boken om Peter och Petra.

Först stannade vi utanför Astrid Lindgrens port och eleverna tyckte det var märkvärdigt att hon hade bott just där. Det blev liksom på riktigt. Vi läste på guldskylten och fotograferade oss utanför porten.

Sedan blev det matsäcksdags i Vasaparken. Matsäck är viktigt! En av föräldrarna som var med bjöd på piroger och falafel. Efter att vi hade ätit tittade vi på var skridskobanan brukar vara på vintern och sedan skulle vi leta efter Peter och Petras hus. Vi hittade inte ens granen som det skulle vara under! Men kanske att vi såg spår av huset, det såg ut som om det hade legat ett litet hus under ett annat träd.

Därefter fick barnen leka i parkleken i Vasaparken, det var en överraskning. De tyckte så mycket om att leka där.

Efter parkleken gick vi till Gustav Vasa skola, och jag sa att där gick Peter och Petra i skolan. Jag pekade ut vilket klassrum de nog gick i.Sen var vi trötta och nöjda och åkte hem.

Nu håller vi på att efterarbeta utflykten. Vi gör kartan i storformat på en stor skärm till vår ALMA-utställning. Eleverna gör stora fina bilder som berättar om hela vår resa. Eleverna ska också få göra sin egen Peter eller Petra. Hur den skärmen kommer att se ut får ni veta senare.

Riitta Moitus, förskollärare.

UPPDATERING:

På vår stora ALMA-utställning kunde alla titta på den här fina skärmen där klassen tillsammans berättar om sin utflykt.

Stora ämnen med unga elever

På lågstadiet arbetar lärarna nu på olika sätt med Jacqueline Woodsons bilderböcker. Vi förbereder oss också för att ta emot henne när hon kommer att hälsa på oss under pristagarveckan – vi är så stolta och glada att få ta emot ALMA-pristagaren för fjärde året i följd.

Den här veckan har vi på bibliotekslektionerna med förskoleklasser-årskurs tre pratat om slaveriet i sydstaterna, att fly norrut och att det också fanns bra människor som hjälpte slavarna när de ville fly. Det har varit väldigt laddade lektioner, eleverna upplever verkligen hur hemskt det var med slaveriet. Det är stora ämnen med unga elever, men det känns fint att prata med eleverna och höra deras reflektioner.

Slaveriet och flykten från sydstaterna är viktig att känna till för läsningen av boken Show way. Det är också en viktig bakgrund till rasismen som ju The other side handlar om.

Vi har också sjungit på bibliotekslektionerna, Wade in the water kan tolkas som ett råd som är viktigt att känna till om man ska fly och den ska vi kanske sjunga tillsammans när Jacqueline Woodson hälsar på.

Cilla, bibliotekarie

Jacqueline Woodsons bilderböcker

Vi har fått tag i tre olika bilderböcker som Jacqueline Woodson har gjort texten till. Ingen av böckerna finns (ännu) på svenska.

Det är:

Pecan pie baby, en liten fin vardagshistoria om en flicka, hennes mamma och flickans oro inför att ett syskon ska födas.

The other side, en berättelse om barnen som leker men inte får klättra över staketet eftersom den andra sidan är de vita människornas plats. “Det har alltid varit så” svarar en vuxen när barnen undrar varför. Så småningom struntar barnen i de vuxnas regler, de leker med varandra ändå, och vi får även se en vuxen som noterar detta och tänker att det är bra. Även detta är en ganska enkelt berättad historia, men innehåller förstås en stor fråga att diskutera.

Show way, den både bildmässigt och berättartekniskt mest avancerade av de tre böckerna. Jacqueline Woodson själv finns med i boken, hon berättar för sin dotter om deras anmödrar, från slaveriets dagar fram till idag. Genomgående i boken finns textilt skapande, med start i en “show way”, ett broderi som ska hjälpa slavar att hitta vägen på Underground railroad vid flykten från Sydstaterna till friheten i norr.

Våra lärare har blivit otroligt peppade på att läsa böckerna med eleverna. Förutom de litterära upplevelserna verkar arbetet med Jacqueline Woodsons böcker denna vår innebära att det i alla klasser kommer bli många diskussioner om rasism och ett djupare lärande om USA, slaveriet och Sydstaterna. Dessutom får vi som vanligt en enorm kick av att inse så kraftfull god litteratur är som grund för samtal och lärande.

Jacqueline Woodson – en faktatext av FK 3-6

Jacqueline Woodson är från USA. Hon bor i Brooklyn i New York. Hon är 55 år. Hon har en sambo och två barn.

Hon har fått världens största pris för barnböcker, 5 miljoner (5 000 000) kronor – Almapriset. Priset delas ut till minnet av Astrid Lindgren. Svenska regeringen bestämde om priset när Astrid Lindgren hade dött 2002.

När Jacqueline fick veta att hon fått priset sa hon:

-My day was surreal and amazing!

Hon skriver böcker för barn och för unga. Hon har skrivit många böcker, fler än 30. Den första boken kom ut 1990, den hette Last summer with Maizon. 2016 kom boken Another Brooklyn.

Hon är också USA:s Läsambassadör. Hon har också fått flera andra priser.

Jacqueline älskar barn.

Hurra!

I tisdags fick vi veta att årets ALMA-pristagare heter Jacqueline Woodson. Juryns motivering lyder:

”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”

Jacqueline Woodson har skrivit många böcker, både bilderböcker, ungdomsromaner och poesi. Inget finns ännu översatt till svenska, men då får vi väl läsa på engelska – det går säkert bra. På ALMA-prisets webbplats finns bra information om författaren, missa inte att man i vänsterkanten kan klicka på ”mer om författaren”. Och Jacqueline Woodson har en egen webbplats – där hittade vi den här dikten som vi funderade över med årskurs två i torsdags.

Jag tror att Jacqueline Woodsons författarskap kommer passa oss utmärkt på skolan.

Cilla, bibliotekarie

Vi har gjort böcker

Vi har gjort böcker med Astrid Lindgren-figurer, men vi har hittat på egna historier. Figurerna är inte på sina vanliga ställen, till exempel kan Madicken vara på Gröna Lund eller något annat som inte finns i böckerna.

Först frågade lärarna oss vad vi ville göra, det skulle vara något som hade med Astrid Lindgren och ALMA att göra. Vi kom med olika förslag och så funderade vi över helgen. På måndagen bestämde vi att vi ville göra egna böcker som handlade om Astrid Lindgrens figurer.

Vi började med att göra varsin tankekarta. Där skulle personen och beskrivningen av den, platsen, problemet och problemets lösning finnas med.

Först skrev vi en berättelse var för hand, sedan rättade lärarna dem. Sedan fick vi renskriva på datorer och när man var klar så skrev man ut texten. Vi gjorde den i två spalter för att kunna göra en bok av den sedan.

Sedan fick vi bilder som vi kunde skissa av om vi ville, och sedan färglade vi så att vi fick fina framsidor. På baksidan skrev vi lite kort om boken, precis som det brukar vara på riktiga böcker.

När texterna var utskrivna och fram- och baksidorna klara tog Bia och Lilian och skar till alla sidor så de var raka och snygga och sedan satte vi ihop varje bok med spiralmaskinen.

Lilian, Raua och Dina 4A