Vi på Saltkråkan

Vi i klass 4A har hittat en bra serie som heter Vi på Saltkråkan som vi kollar på varje fredag. Saltkråkan är en ö och serien kom ut år 1963. Huvudpersonerna är Tjorven, Båtsman är en hund, Pelle, Teddy, Freddy, Johan och Nicklas. Det finns 13 avsnitt.

Serien handlar om Pelle, Nicklas, Johan, Malin och Farbror Melker som åker båt till Saltkråkan och det händer massor med roliga och knäppa saker.

Serien är kopplad till Almapriset på grund av att Astrid Lindgren har gjort den. Vi tycker att serien är jättebra och vi ger den betyg 10/10.

Av : Omar, Nishan och Bella

Hjulsta grundskola

Mio, min Mio

Blogginlägg av Ibrahim och Junior, åk.5

Vårt arbete med ”Mio, min Mio” började med att vår lärare Roberta läste boken och vi lyssnade när hon läste högt för oss.

När hon läste boken så gav hon oss en uppgift att göra inre bilder medan hon läste. Med inre bilder menas att vi skulle fantisera bilder i huvudet om texten. De inre bilderna vi fick var t.ex. Riddar Kato och Rosengården.

Vi gjorde sammankopplingar. När vi gjorde sammankopplingar så skulle vi koppla texten med en annan händelse. När Mio till exempel kände sig trygg med sin far så skulle vi tänka på om vi hade en koppling till det, att vi har känt oss trygga på det sättet som han kände sig. T.ex. när jag (Ibrahim) kollar på skräckfilm och är med mina föräldrar så känner jag mig trygg.

När vi läst ut boken så började vi med ett projekt. Projektet var att vi skulle göra en gemensam affisch med bilder ”från Mio, min Mio”. Både från den goda sidan (Landet i fjärran) och från den onda sidan (Landet utanför).

Vi är inte klara än med projektet. Om ni vill se den färdiga affischen måste ni komma till ALMA dagen på vår skola den 16 maj kl. 17:00.

Vi tyckte att boken är bra, den är en klassiker. Den har fina bilder. Astrid Lindgren har bra fantasi. Vi läste ”Mio, min Mio” för att den har en koppling till ALMA-priset som vi alltid firar på vår skola.

Vårt arbete med Polleke

Ett blogginlägg av Nor och Sesina i åk.5

Vi började arbeta med boken om Polleke, för att lära oss att resonera mera.

Polleke är en bokserie men finns även som film.

Boken vi läste heter ”Jag är Polleke ska du veta”. Författaren heter Guus Kuijer och kommer ifrån Holland.

Bild: CC BY 3.0 Stefan Tell

Vår lärare valde just den boken för att författaren har vunnit ALMA priset (2012).

Vi började läsa boken som läsläxa varje vecka. När vi hade läst ut boken tittade vi på filmen. Skillnaden mellan boken och filmen var att i filmen levde Pollekes farfar. Men han var död när vi läste boken.

Varje elev valde en dikt ur boken som vi arbetade med. Polleke skrev många roliga dikter. Vi fick motivera varför vi valde den dikten. Vi fick också skriva en egen dikt som har koppling med den dikten vi valde ur boken.

Här är några av våra egna dikter. De kommer att ställas ut på vår skolas ALMA fest den 16 maj.

Mamma Medusa

Nu på vårt fjärde ALMA-år har många av oss på skolan skaffat oss favoritböcker som vi gärna återkommer till. Och ibland även arbetssätt som vi återvinner och utvecklar. Det är bra, sånt som varit lyckosamt ska man återanvända.

Men det är också roligt att pröva någon ny bok eller nytt arbetssätt. I år har jag för första gången läst Mamma Medusa av Kitty Crowther för några klasser på lågstadiet. Boken handlar om en mamma som vill ha sitt barn så nära sig hela tiden, hon gömmer det i håret. De båda blir isolerade från omvärlden men när barnet växer så vill det möta andra barn.

Några av oss vuxna blev väldigt tagna av boken, den är en stark skildring av det svåra att som förälder släppa kontrollen över sina barn och lita till deras egen styrka. Men hur uppfattade barnen boken?

Som vanligt… de var så kloka! Eleverna förstod barnets längtan efter lekkamrater, och de kunde också sätta ord på att mamman både ville ha barnet för sig själv och att hon var orolig för att släppa iväg det ut i stora världen. Så fint att höra att lågstadiebarn förstår oss vuxna så väl och att de kan se våra fel och brister med förstående blickar.

Cilla, bibliotekarie

Elevens val på lågstadiet

Alla klasser på vår skola arbetar mycket med värdegrunden. Årskurs 1-3 har under året haft temat “Bra kan bli bättre” och diskuterat mycket om hur vi människor är och hur vi ska vara tillsammans med varandra.

Under några dagar med elevens val arbetar eleverna i åldersblandade grupper med detta tema. Lärarna har bestämt sig för att utgå från litteratur och efter lite funderande valt tre bilderböcker av Barbro Lindgren: Sagan om den lilla farbrorn, Sagan om Karlknut och Stora syster Lille bror. Alla de tre böckerna innehåller mycket att prata om som passar in i värdegrundstemat.

Dagen börjar med att lärarna läser och samtalar om en av böckerna med gruppen. De använder lässtrategier, diskuterar teman och låter eleverna fundera och analysera tillsammans. Sedan ägnas dagen åt att eleverna får välja mellan olika sätt att fördjupa sig i temat från boken. De målar, skriver, klipper, arbetar med lera…

Här är några bilder från den första dagen:

Gemensamt skapande i förskoleklass

Vi läste bilderboken Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther förra veckan i min förskoleklass. Alla 22 eleverna satt i en ring när jag läste boken rakt igenom och visade bilderna allteftersom.

Sedan tittade vi på varje uppslag för sig, noggrannare, och pratade om hur grodan känner sig. Jag tycker att boken är bra för att den får in många känslor som barnen kan identifiera sig med. Jag såg på barnens ansikten att barnen kände igen sig i känslorna redan innan vi började prata om dem. Många berättade sedan att de är mörkrädda precis som grodan i boken.

Några barn berättade att mamma eller pappa läser en saga hemma på kvällen, precis som grodans pappa gör, och några sa att de själva tittar i böcker från skolbiblioteket innan de ska sova.

Nästa dag berättade några elever att de varit mörkrädda på kvällen innan. Vi pratade om vad man kan göra när man är mörkrädd. Man kan gå till mamma eller pappa som grodan, och vi samtalade om hur man kan göra om föräldrarna skilt sig och inte båda finns till hands.

Dagen efter berättade jag om vår ALMA-utställning som vi ska ha i maj och att vi ska göra något fint om den här boken till utställningen. Jag sa att jag ville testa något som vi inte prövat på den här skolan förut, att skapa konstverk gemensamt på stora spännpapper. Först prövade vi med en annan bok. Och sedan var det dags att tillsammans göra bilder till Sov gott, lilla groda.

Jag rullade ut stora spännpapper på två bord och så fick barnen börja illustrera en scen ur boken var, på en bit av pappret. Framför dem ställde jag material att inspireras av: näckrosblad, en liten docksäng med en groda, material från naturen och så själva boken fint uppställd på ett litet staffli. Barnen var glada och satte igång att rita med oljekritor och pratade med varandra medan de skapade. Efter en liten stund bytte barnen plats med varandra och fortsatte genom att rita vidare på ett annat barns teckning. Och så bytte vi flera gånger. En del barn frågade varandra vad de ritat för att kunna rita vidare på rätt sätt.

Så – eleverna samarbetar fint med varandra och tycker att det är roligt att jobba med den fina boken. Vi kommer att fortsätta ett par veckor till – fina böcker kan man jobba länge med.

 

Riitta Moitus

Högsta konstnärliga värde och i Astrid Lindgrens anda

De böcker vi möter när vi jobbar med ALMA-priset är inte vilka böcker som helst. Pristagarna har fått priset för att deras verk är av allra högsta konstnärliga värde och för att de präglas av den djupt humanistiska anda som Astrid Lindgren förknippas med.

Det här är en viktig anledning till att vi nu är inne på vår fjärde vårtermin med ALMA som gemensamt tema i f-9 på vår skola. Böckerna är så bra att vi hela tiden blir positivt överraskade av vad som händer när vi läser och samtalar om dem.

Alla lärare och fritidspersonal som vill och som tycker att det passar i undervisningen deltar i vårt ALMA-projekt. Litteraturen som finns att fördjupa sig i, pristagarnas verk och Astrid Lindgrens egna, är verkligen värda den tid vi ägnar åt dem. Och jag tror att det har att göra både med det konstnärliga värdet och med Astrid Lindgrens anda.

Det konstnärliga värdet märks förstås på ett fint språk och på uttrycksfulla bilder. Men också i att litteraturen lämpar sig väl för att läsa många gånger och diskutera tillsammans. Det är mycket som är konstigt i många böcker! Och när vi tänker och samtalar om olika möjliga tolkningar så blir vi klokare tillsammans. Den processen är lustfylld, det är härligt att få känna hur viktiga våra tankar är och hur smarta vi faktiskt är när vi anstränger oss.

Det här med Astrid Lindgrens anda då…? Ja, det är så fint förklarat av Lena Törnqvist här, så jag vill hemskt gärna att ni läser den texten.

Att pristagarna drivs av humanism och visar ett stort engagemang för barns villkor och rätt till kultur påverkar också vårt arbete. Det kommer ständigt in viktiga frågor när vi samtalar om litteraturen. Och när vi lärde känna PRAESA och deras arbete i Sydafrika väcktes många kloka tankar om litteraturens och läsningens betydelse och om barns villkor i olika delar av världen.

Nu är vi alltså igång för fjärde året. Vi har börjat gotta oss i bra böcker och planera vad vi ska fördjupa oss i och hur. Lågstadiet kommer att använda några av alla fina bilderböcker i ett värdegrundsprojekt; god litteratur i Astrid Lindgrens anda kommer säkert bli ett av de bästa sätten att ägna sig åt vår värdegrund!

Cilla Dalén, bibliotekarie på Hjulsta grundskola

Sussa och Natti av Ryôji Arai

använde jag när jag skulle introducera Chamberska boksamtal med årskurs 7. Det är en bilderbok med lite text så den går fort att läsa. Bilderna är naiva, färgsprakande och detaljrika. Vi lånade en hel klassuppsättning med böcker från Cirkulationsbiblioteket, så alla elever kunde ha varsin bok att bläddra i.

Sussa och Natti lämpade sig utmärkt för att visa vad ett boksamtal kan vara eftersom eleverna hade olika och starka åsikter om den. Någon tyckte bilderna var fula, andra tilltalades av färgerna och allt som fanns att upptäcka i bilderna. Det var också lätt att göra kopplingar av olika slag eftersom det går att hitta till exempel godis (någon gjorde kopplingen till sin egen godislust) och grekiska tempel (som eleverna läst i historian om) på bilderna. I boken förekommer flera upprepningar, tydligast i form av det figurerna säger, så eleverna hade inga problem med att hitta mönster.

Så här blev våra samlade tankar i den ena gruppen:

boksamtal-sussa-och-natti

Här kan man läsa om sammanhanget runt detta boksamtal

Cilla, bibliotekarie

 

Avancerat berättande och litterära begrepp

Ibland kan böcker av ALMApristagare vara det perfekta undervisningsmaterialet i en gymnasiekurs.

img_0113

Ett exempel på när så kan vara fallet är vid repetition av, och diskussion om, litterära begrepp och skönlitterära verkningsmedel. Avancerat berättande i begränsat format, som bilderböcker av till exempel Shaun Tan, Kitty Crowther och Isol ger väldigt goda förutsättningar för att kunna diskutera begrepp och verkningsmedel!

Häromveckan lät jag mina elever i kursen svenska 2 två och två ta sig an bilderböckerna på bilden ovan för att undersöka berättarperspektiv, händelseförlopp jämfört med intrig, och förekomst av direkt och indirekt anföring. I dessa böcker finns alla varianter man kan önska sig! Och det blir möjligt att jämföra och resonera på sätt som svårligen låter sig göras med noveller och/eller romaner: det går helt enkelt inte att få så många olika  alternativ att bli gripbara och möjliga att överblicka om man inte har en väldigt stor textbank som alla kan förhålla sig till. Så leve bilderboken!

Den blommiga soffan

av Lygia Bojunga använde jag när jag skulle introducera lässtrategin att skapa inre bilder i årskurs 2. Närmare bestämt använde jag de en och en halv sida som utgör det första kapitlet i boken.

Med lågstadiet använder vi bilder och symboler från En läsande klass och där kallas denna lässtrategi för konstnären. Lektionen började därför med ett samtal om vad konstnärer gör. Min erfarenhet är att eleverna brukar förstå denna lässtrategi snabbt och också direkt kunna berätta om egna erfarenheter av att få bilder i huvudet när de läser, så jag tillät mig att slarva lite med att förebilda hur man gör (det är annars alltid väldigt viktigt) och gick direkt igång med att låta eleverna använda strategin.

Jag bad eleverna blunda och berättade en kort historia med ett du-tilltal om att vara hungrig, springa i regnet över skolgården och känna lukten av god mat utanför matsalen. Och eleverna kunde alla efteråt berätta om hur de känt regnet på armarna och lukten av mat. Vi konstaterade att detta inte berodde på att jag berättat så bra, utan på att eleverna hade egna erfarenheter av det jag berättade.

Därefter tog jag fram boken av Bojunga, men jag berättade varken vad boken eller första kapitlet hette. I stället sa jag att den är lite knepig och att eleverna skulle lyssna noga. Och så läste jag första stycket i boken:

Den är liten, har bara plats för två. Den står helt nära fönstret, och för att tyget inte ska blekas i solen…

Så konstig! En bok som börjar med Den utan att förklara vad ordet syftar på.

Eleverna gissade vad Den kunde vara, och några hade fångat upp ledtråden plats för två och gissade på något där två personer kunde befinna sig. En hade faktiskt tänkt på en stol, vilket var nästan rätt. I nästa stycke visar sig texten nämligen handla om en soffa.

Soffan beskrivs noga, men med lite svåra ord så här passade jag på att förebilda hur jag tolkade texten och skapade mig en inre bild av soffan.

Sedan står det plötsligt:

Den blommiga soffan är inte bara en soffa, vilken som helst, utan soffan med Dalva.

Då och då sträcker Dalva på halsen för att se sig i spegeln, hon vet att hon är mycket vacker, särskilt när hon sitter på soffan… Ibland kommer Viktor, Dalvas fästman…

Och så nämns en TV, en tavla och en klocka utan att de beskrivs särskilt tydligt.

Vi konstaterade att vi inte fick mycket till bilder i huvudet av tavlan och klockan, men Dalva! Eleverna kunde målande beskriva hur hon såg ut, ofta med långt hår och snygga jeans.

Då läste jag sista meningen i kapitlet:

Viktor är en bälta och Dalva en angorakatt.

Och så visade jag eleverna omslaget till boken. Vi skrattade tillsammans och konstaterade att författaren lurade oss med mening. Hon ville att vi skulle göra inre bilder som sedan visade sig inte stämma!

den-blommiga-soffan

Cilla, bibliotekarie