När kommer bussen?

av Ryôji Arai är en fin och ganska snabbläst bilderbok. Arai har själv sagt att han gärna gör bilder som inte är så avancerade och perfekta – han vill att barnen ska tänka att de också skulle kunna skapa något liknande.

När kommer bussen

Idag läste jag boken tillsammans med en förskoleklass. Barnen har varit hos mig i biblioteket några gånger tidigare, men vi har inte hunnit göra riktiga boksamtal. Eleverna är intresserade och samtalssugna men orken är inte så lång. Tyvärr har jag ingen projektor i biblioteket, så det är också lite svårt att koncentrera sig på de ganska små bilderna i boken.

När jag läser och samtalar med barnen försöker jag ha både Chambers och hans boksamtal samt de reciproka lässtrategierna i bakhuvudet. Även om vi inte talar om det tydligt. Chamberska boksamtal är toppen, men med små barn tycker jag det är svårt att få orken att räcka till. Det kan vara tillräckligt att samtala om någon aspekt av boken.

Den här gången läste jag först boken en gång rakt igenom. Och sedan en gång till medan barnen fick säga om det var något de tyckte var konstigt med boken – och även diskutera frågorna som kom upp.

Flera av barnen tyckte att mannen som väntar på bussen borde trängt sig på i smyg när den fulla bussen stannade vid hållplatsen. Han kanske kunde satt sig på taket eller gömt sig i något hörn. Jag föreslog att barnen kan rita en bild själva där det syns hur han gömmer sig på bussen.

Några reagerade också på det återkommande Kadång kadång kångkadång. Vad var det?

Först tolkade eleverna det som att ljudet kom från olika personer i boken. Men så småningom föreslog någon att det kanske var radion som lät så. Och ja… det verkar stämma. Orken räckte inte riktigt till att återkomma till den stora bilden på sidan 7, där jag tror att man kanske ska tänka sig att alltihop bara förmedlas av musiken.

Nu har eleverna med sig boken till sin klass. Det är viktigt att fördjupa sig i en bok, men lite svårt för mig att jobba vidare när jag bara träffar dem en gång i veckan.

Cilla Dalén, bibliotekarie

Niornas romanläsning

som jag berättat om tidigare är nu nästan slut.

Det har gått så där…

Många elever har helt enkelt inte läst, eller läst väldigt lite. Och inte heller skrivit läsloggar som de skulle. Och då blir det ju inte så lätt att samtala om boken.

Men de som läst och använt läsloggarna till att reflektera över frågetecken och kopplingar verkar alla ha haft bra utbyte av böckerna. Vi har haft fina samtal om olika tolkningar, och både jag och eleverna har lärt oss av varandra.

När jag träffade eleverna gruppvis efter att de individuellt läst en bit i boken så förklarade jag att den lektionens upplägg var exakt det samma som den avslutande lektionen skulle ha – på den avslutande lektionen var betygssättande lärare med. Lektionerna gick till så att först fick eleverna individuellt skriva en sammanfattning av det de läst, sedan läste de upp sammanfattningarna för varandra och därefter tog vi upp frågetecken och kopplingar från deras läsloggar.

Jag tror att titlarna var utmärkta för sitt syfte.

Guldkompassen av Philip Pullman är ju rätt känd, flera av eleverna hade sett filmen. Den är ganska lätt att läsa som ett spännande äventyr och eleverna gjorde kopplingar till bland annat Harry Potter, där trollkarlsvärldens gammaldags engelska verklighet är ganska lik den som finns i Guldkompassen. Det fungerade också bra att formulera frågetecken när de läste. Pullman målar upp en värld som är självklar för berättarrösten men inte för oss som läser. Det är en hel del att undra över, och delvis förklaras det senare i boken.

Torsdagsbarn av Sonya Hartnett har flera elever läst från början till slut och det fanns mycket att samtala om i den. Eleverna gjorde spännande kopplingar, många var väldigt personliga och således även olika. Och frågetecken saknas verkligen inte i boken! Det är en på ett sätt mycket realistisk beskrivning av fattigdom, men handlingen kretsar runt ett barn som väljer att leva under jorden – rätt konstigt…

Boken om allting av Guus Kuijer var också bra; lite tunnare och mer snabbläst men med en hel del att diskutera. Berättelsen är helt och hållet skrivet ur en liten pojkes synvinkel och frågetecknen handlade mycket om vad som är ”på riktigt” och vad som sker i hans fantasi. Det blev en del kopplingar till Bibeln och Koranen eftersom berättelser från dessa förekommer i boken.

Maria på slak lina av Lygia Bojunga kan jag inte säga så mycket om. Det var ingen elev som läst ut den och samtalen kom bara att handla om början av boken. Synd, den boken får jag nog ge en ny chans en annan gång. De som läste Maria på slak lina missade det samtal som vi skulle ha mitt i läsningen på grund av att lektionen utgick. Kanske hade det gått bättre om vi fullföljt planeringen även med dem?

Ja, för min del var det lärorikt och roligt! Det ÄR så spännande att samtala om böcker, och jag vill gärna göra om det här med andra elever men samma titlar. Det finns så många möjliga läsningar och tolkningar av ALMA-litteraturen så det tar nog många år innan jag fått nog!

Cilla

Hej alla ALMA-fantaster!

I februari berättade vi här i bloggen att flera elever i åk. 4 på Hjulsta grundskola hade tackat JA till utmaningen att läsa ”Burkpojken” av Christine Nöstlinger.  Det blev totalt 11 elever som läste boken under sportlovet. Hela klassen lyssnade dessutom på Sebastian Höglund som läser ur boken i en URs inspelning i 15 delar. Ljudprogrammet finns att lyssna på SLI.se, och den rekommenderas! Sebastian Höglund är så rolig att lyssna på när han förställer rösten till de olika gestalterna i boken.

Två elever i klassen har skrivit var sin recension till Burkpojken. Recensionerna finns att läsa här i bloggen.

Nu vill vi presentera en inspelning av vårt boksamtal om Burkpojken. Boksamtalet ägde rum på skolans bibliotek och det var vår fina bibliotekarie Ulrika som spelade in oss. Hela samtalet tog över 20 min men här får ni bara ett smakprov på några minuter.

Fru Bartolotti är den karaktär i boken som gjort störst intryck hos oss som läst boken. Hon är knasig, ja, snarare helt knäpp, men hon tycker så mycket om Konrad (Burkpojken) att man blir alldeles rörd, fast hon har ingen aning hur man uppfostrar ett barn. Som tur är är Konrad redan uppfostrad och klar!

Roberta Johansson

Vänskap ensamhet konstig änglavakt

Nu har vi börjat läsa och samtala om Shaun Tans bok Det röda trädet. I mindre grupper läser och pratar vi om boken. Vilka tankar väcker boken, vad säger bilderna – absolut mer än tusen ord, enligt många av eleverna. Eleverna skriver sedan ner tankar som dyker upp under läsningen och samtalet, vilket blir en början till ett Venn-diagram. Senare kommer vi att göra en jämförelse med en novell ur Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan.

Jobbande killar klar

Elever i 9:a skriver ner sina tankar och reflektioner kring boken Det röda trädet.

Eleverna samtalade länge om varför det står ”regret” på ett litet hänglås? Har huvudpersonen valt att låsa in sig själv? Kanske själv valt att inte delta där allt händer? Eller får hon inte? Tänk vad många tankar och funderingar som kan komma upp kring ett ord på ett litet hänglås.

Fisken

Hon lever under ett moln av ensamhet. Mohammed Addow 9:a

ÄNTLIGEN – elever som oftast inte är så pratsamma vid litteratursamtal i klassrummet har nu börjat dela med sig av sina tankar kring de fantastiska bilderna i Shaun Tans böcker: Det röda trädet och Berättelser från yttre förorten. Böcker som väcker tankar och känslor vilket leder till trevliga samtal.

Cecilia Pertlwieser

 

Slutspurt på Mio min Mio!

Varför blir det så ofta bråttom?

I onsdags läste jag och min lilla grupp elever ur förberedelseklassen ut Mio min Mio och idag var den sista inplanerade lektionen. Jag ville använda dessa 40 minuter till så mycket mer än tiden räckte till. Som vanligt!

Vi började i alla fall med att jag visade att SVT Play har hela Mio min Mio inläst med Astrid Lindgren själv. Eleverna verkade tycka det var härligt att se och höra författaren själv när hon läser. Vi lyssnade och log igenkännande till några minuter i första avsnittet.

Det jag sedan framför allt ville testa var att diskutera kopplingar: text till själv, text till text och text till världen. Vi har berört det under läsningens gång men inte så mycket.

Men men,  jag hade framför mig sex trevliga men ack så trötta tonåringar med påsklovskänsla. De lyssnade någorlunda snällt när jag förebildade det där med kopplingar, men när de själva skulle bidra med sina tankar var det tvärstopp. Det var nog alldeles för stort och krävande i förhållande till hur mycket engagemang de iddes uppbåda.

Jag gav upp och tog i stället fram Sanomas boksamtalskortlek. Den har jag aldrig testat förut. Jag hade förberett genom att plocka ihop ett antal kort som jag hoppades inte skulle bli för svåra att jobba med. Eleverna fick dra ett kort var och svara på frågan på kortet. Och nu piggnade ungdomarna till minsann! Så mycket att jag fick hyscha åt dem så att alla skulle hinna tänka och svara när det var deras tur. Så här blev det ungefär:

Vem i boken skulle du vilja ha som en vän? Varför?

–          Riddar Kato! För att få veta hur han tänker.

Om du fick ändra på en sak i boken, vad skulle du då ändra på?

–          Jag vet inte!

–          Jag svarar. Jag skulle skriva om detta var en dröm eller om det var på riktigt. Jag skulle också skriva om riddar Kato, varför han blev en fågel. Och varför ville han bli av med sitt stenhjärta.

Var det någon person i boken som du inte tycker om? Vem och varför?

–          Farbror Sixten och tant Edla. För att de var taskiga mot honom. Om de inte vill ha ett barn, varför har de då hämtat honom?

Vilken person i boken skulle du helst vilja vara? Motivera ditt val!

–          Mio! Han är jättesnäll.

När var boken som mest spännande?

–          När riddar Kato hade tagit barnen och de undrade hur de skulle komma ut. De började spela på sina flöjter och fåglarna hörde dem. Sedan hämtade fåglarna svärdet.

Sammanfatta bokens handling med fem meningar!

… men det hann eleven bara börja på. Just sammanfatta har vi övat en del på, och det är svårt!

Roligt att det funkade! Kortleken var förstås lite mer spännande än den där gamla bibliotekarien, så det räckte för att eleverna skulle bli på hugget igen 😉

Cilla

Sanoma utbildnings boksamtalskortlek

Boksamtal i personalgruppen

I kväll har vi haft en liten Bok After Work på Hjulsta grundskola.

Ett gäng lärare, skolsekreterare, husmor, rektorer och bibliotekarie åt soppa och läste böcker av Kitty Crowther.

Crowther Annie från sjön

Vi högläste bilderböckerna i två grupper, och konstaterade att vi vuxna också tycker om att lyssna på högläsning! Efteråt samtalade vi om böckerna enligt Chambers modell för boksamtal.

I samtalet om Annie från sjön pratade vi bland annat om hur den anknyter till olika folksagor vi läst eller hört berättas för oss när vi var barn. Några tyckte inte om boken, språket var ointressant och bilderna platta. Andra uppskattade den mer och talade om det sagoaktiga, om Annies självkänsla som verkade skadad och om vattnets betydelse.

Crowther Rotbarnet

I diskussionen om Rotbarnet blev det mycket tolkande, den är mer underlig än Annie från sjön. Kolla på sammanställningen i Chambersprotokollet:

ChambersCilla