Avslutning på årets ALMA-arbete

hade vi med en fest tisdagen den 16/5.

Vi samlades på skolgården där det blev sång av årskurs tre och prisutdelning i vår egen tävling Hjulstas ALMA. Biträdande rektor Gabriella delade ut många priser till våra duktiga elever. Här är några av dem:

Årets tävlingsjury bestod av författaren Bengt-Erik Engholm och gymnasieläraren Katarina Lycken Rüter. De hade noga läst och beundrat alla tävlingsbidrag. Vinnarna fick fina motiveringar till sina vinster:

Vinsterna var böcker, presentkort på kalas och:

Sedan öppnades vår stora utställning där elever, föräldrar och andra gäster kunde titta på MÅNGA arbeten som våra elever gjort under våren.

I ett rum visade årskurs fem upp sina arbeten utifrån läsningen av Guus Kuijers böcker om Polleke och av Mio min Mio av Astrid Lindgren.

Sexorna visade hur framtidens ALMA-pristagares böcker kommer att se ut:

De båda förskoleklasserna visade arbeten runt varsin bilderbok.

FB hade läst Petit, monstret av Isol:

och FA hade arbetat med Kitty Crowthers Sov gott, lilla groda:

Årskurs 7 visade upp arbeten från bildämnet, de hade skapat egna bilder inspirerade av årets ALMA-pristagare Wolf Erlbruch och hans bok Anden, Döden och Tulpanen:

Ett helt rum var fullt med texter och bilder skapade av lågstadieelever. De arbetade under tre elevens-val-dagar med värdegrunden utifrån tre böcker av Barbro Lindgren.

Våra nyanlända elever i FK3-6 har under vårterminen ägnat sig åt Emil i Lönneberga. Så här berättar de:

Och här är själva Katthult:

Ett helt rum var fullt med alla tävlingsbidrag till vår tävling Hjulstas ALMA. Här är bara några exempel.

Där fanns texter på olika språk:

Ett fint läsfrämjande projekt från 4A:

Ettorna hade skrivit många fina texter:

Även årskurs 8 hade gjort en läsfrämjande insats med en stor utställning med boktips på engelska:

O

Och ett gäng med tvåor jobbade stenhårt sista veckan, på lektioner och på raster, för att få färdigt sina bidrag:

Några tog sig också tid att titta på vårt lilla minibibliotek med ALMA-litteratur:

Men sedan var vi alla nöjda och trötta.

Dagen efter var det bara att börja och ladda inför att ta emot Wolf Erlbruch när han skulle besöka vår skola. Men det ska få bli ett eget inlägg.

Cilla, bibliotekarie

 

Sussa och Natti av Ryôji Arai

använde jag när jag skulle introducera Chamberska boksamtal med årskurs 7. Det är en bilderbok med lite text så den går fort att läsa. Bilderna är naiva, färgsprakande och detaljrika. Vi lånade en hel klassuppsättning med böcker från Cirkulationsbiblioteket, så alla elever kunde ha varsin bok att bläddra i.

Sussa och Natti lämpade sig utmärkt för att visa vad ett boksamtal kan vara eftersom eleverna hade olika och starka åsikter om den. Någon tyckte bilderna var fula, andra tilltalades av färgerna och allt som fanns att upptäcka i bilderna. Det var också lätt att göra kopplingar av olika slag eftersom det går att hitta till exempel godis (någon gjorde kopplingen till sin egen godislust) och grekiska tempel (som eleverna läst i historian om) på bilderna. I boken förekommer flera upprepningar, tydligast i form av det figurerna säger, så eleverna hade inga problem med att hitta mönster.

Så här blev våra samlade tankar i den ena gruppen:

boksamtal-sussa-och-natti

Här kan man läsa om sammanhanget runt detta boksamtal

Cilla, bibliotekarie

 

Bilder till Mio min Mio

Klass 7-9B har läst och arbetat med Mio min Mio på SvA-lektionerna och i samarbete med bildämnet har eleverna gjort dessa bilder.

Vi läste Mio min Mio i klassen och när eleverna fick börja lära sig teckna med suddteknik passade det utmärkt för att illustrera boken. Tidigare hade eleverna i bildämnet arbetat med horisont och ljus, men nu fick de även arbeta med att teckna människor och hästar.

Miobilder 1 Miobilder 2 Miobilder 3 Miobilder 4 Miobilder 5

Niornas läsning av Boken om allting

börjar också bli klar.

Eleverna fick ju välja på en tjockare bok eller Boken om allting av Guus Kuijer. Denna möjlighet att välja gjorde att de mindre ambitiösa eleverna förstås valde Kuijers bok, och när det var dags för avslutande boksamtal var det många som inte ens läst klart den. Tyvärr är det svårt att få en del av niorna att orka, så här i slutspurten av vårterminen.

Men de elever som hade läst boken genomförde ett strålande boksamtal. Upplägget med frågetecken och kopplingar, och att eleverna hade sina läsloggar som stöd i samtalet, gjorde att det blev många intressanta frågor som diskuterades.

En hel del i samtalet berörde religion. Pappan i boken är strängt religiös på ett sätt som innebär att han misshandlar fru och barn. Detta förkastade våra elever – då tror man inte på rätt sätt!

Hela boken igenom skildras allt ur pojken Thomas perspektiv. Det finns en granne som kallas för häxa, men är hon en häxa egentligen? Eleverna plockade fram många detaljer ur texten som tyder på att hon är en häxa, men även flera saker som talar emot det.

Och vad händer egentligen i slutet? Dör Thomas? Nej, kanske inte…

Den här boken kanske egentligen är tänkt för yngre elever, men det är mycket i den som nog blir mer intressant när man är lite äldre och har mer kunskaper att ta med sig in i läsningen.

Cilla, bibliotekarie

Att prata om böcker är fantastiskt!

Nu har niorna läst klart och vi har haft ett avslutande boksamtal om Så har jag det nu. I samtalet utgick vi från elevernas läsloggar där de antecknat frågetecken och kopplingar de gjort under sin läsning. Eleverna hade många tankar och var ivriga att få diskutera med varandra – det är bra med lite konstiga böcker!

En del av det vi allihop undrade över var Daisys kusiner med sina halvt övernaturliga förmågor. Edmund verkar kunna läsa hennes tankar och senare i boken kommunicerar de också utan att ha någon reell kontakt med varandra. Är det Daisys fantasier eller vill författaren att vi ska tro att det är verklighet?

Det var två scener i boken som eleverna särskilt funderade över.  Vad var det egentligen som hände när de fick fly från ladan där de bodde med en massa soldater? Och svampförgiftningen – är det övernaturliga syner, bara naturlig yra av svampen eller vad är det Daisy och Piper upplever egentligen?

En elev tog upp att början och slutet av boken har tydliga paralleller, båda beskriver hur Daisy kommer till huset ute på landet men det har gått sex år emellan de båda gångerna. Vad är det som skiljer och vad är lika? Någon uppmärksammade att båda gångerna nämns en stenängel som finns i trädgården. Varför är den egentligen med i berättelsen?

Någon hade observerat att ”gud” med litet g i början av boken övergick till ”Gud” med stort G. Har Daisy blivit religiös?

I Så har jag det nu finns det flera fruktansvärda skildringar av krigets konsekvenser, med bland annat beskrivningar av döda kroppar. En elev kunde göra en personlig koppling här, där de flesta av oss andra har förmånen att inte ha upplevt något sådant.

Eleverna gjorde spännande kopplingar till andra böcker. De har tillsammans läst Avblattefieringsprocessen och tog upp flera likheter med den. Någon sa Romeo och Julia, med den olämpliga kärleken, och En sekund i taget och Boktjuven nämndes också.

Läsloggarna och att elevernas frågor och tankar fick styra boksamtalet gjorde det mycket intressant. Fast jag har läst boken tre gånger påtalade eleverna ett antal saker som jag inte har tänkt på tidigare – det här med att prata om böcker är fantastiskt!

Om drygt två veckor kommer Meg Rosoff till vår skola och denna grupp elever ska få förmånen att diskutera boken med henne. Det ser vi fram emot!

Cilla, bibliotekarie

Så har jag det nu

Två små grupper med nior har börjat läsa Så har jag det nu av Meg Rosoff. Alla elever i nionde klass ska läsa en bok och samtala om den; de har fått välja på Boken om allting av Guus Kuijer och Så har jag det nu. Boken om allting är lite tunnare och eleverna kommer att hinna läsa den under lektionstid, men de som valt Så har jag det nu är medvetna om att de också måste läsa hemma. Det gör att eleverna har grupperats lite efter ambitionsnivå. Upplägget runt läsningen är lika oavsett vilken av böckerna eleverna valt.

Vi började med en genomgång tillsammans av det läsprotokoll som eleverna ska använda. Där ska de anteckna frågetecken och kopplingar under läsningens gång, för att sedan kunna använda anteckningarna när vi samtalar om boken. Frågetecken kan vara av två sorter, förklarade jag: något man inte förstår, då får man försöka reda ut det till exempel genom att läsa om, slå upp nytt ord eller prata med någon. Eller också är frågetecknet sådant man undrar och blir nyfiken på, de frågetecknen gör att man vill läsa vidare och samtala om boken. Kopplingar har eleverna arbetat med tidigare och jag påminde om text-text, text-själv och text-världen.

Vid genomgången förebildade jag genom att läsa början av respektive bok högt och stanna upp och tänka högt när jag kom på frågetecken eller gjorde en koppling.

När jag läste högt uppskattade eleverna Så har jag det nu. Rosoff har på många ställen ett eget sätt att skriva fram huvudpersonen Daisys tankar och hur hon samtalar med de andra personerna runtomkring. Eleverna observerade att Rosoff skrev annorlunda, men jag tror att genom den tolkning som min högläsning innebar så blev det inte svårt att förstå.

Så har jag det nu citat

Sedan träffades vi en vecka senare då eleverna hunnit läsa en bit på egen hand. Nu var det några elever som verkade ha blivit störda i läsningen av det sätt som Rosoff skriver på. Det var svårt att läsa tyckte någon, och förklarade att det inte var orden som var svåra utan sättet hon använder dem. Förutom detta med meningsbyggnaden så blandar berättarjaget minnen med beskrivningen av berättelsens nutid på ett sätt som några uppfattade som klurigt. En elev som inte varit med vid introduktionstillfället var upprörd över att hon skriver fel, till exempel börjar meningar med ”Och…” – det får man inte göra.

Jag föreslog eleverna att liksom läsa högt inne i huvudet, för att lättare förstå Daisys röst när de läser vidare i boken. Vi får se om det hjälper dem.

Kopplingarna vi diskuterade handlade mycket om kriget som är nära förestående i bokens början. Eleverna diskuterade London under andra världskriget och även kalla kriget och jämförde med det som sägs om Daisys moster och om en bomb i London.

Flera av eleverna var väldigt engagerade i den begynnande kärlekshistorien mellan Daisy och hennes ett år yngre kusin Edmond. De var mycket upprörda över att två kusiner blir kära i varandra, äckligt!, och några av dem även över tanken på att killen var ett år yngre än tjejen. Någon hade också hunnit läsa så långt att hon upptäckt hur Rosoff skriver om ”hunger” och ätande i samband med kärleksrelationen – det framkallade fniss och skräckblandad förtjusning.

Om ett par veckor ska eleverna ha läst ut boken och vi ska ha ett avslutande boksamtal. Jag tror det blir bra, det är lovande att eleverna tycker att boken är annorlunda och att de blir lite provocerade både av innehåll och stil.

Cilla, bibliotekarie

 

Vi lär känna Meg Rosoff

Nu har vi pratat om Meg Rosoff i de flesta klasser.

Vi använder den här texten från SVT om hur hon tog emot beskedet om ALMA-priset. Speciellt har vi talat om hur hon gillade Pippi Långstrump som barn. Vi har också i de flesta klasser (kanske inte med de yngsta eleverna) talat om att hon först jobbade med reklam och började skriva böcker när hon var över 40 år, efter att hennes syster dött och Rosoff då började fundera över sitt eget liv.

Vi har precis börjat läsa Så har jag det nu med en grupp nior, och jag tror att alla elever från förskoleklass till och med årskurs sju kommer att läsa en av de bilderböcker Meg Rosoff skrivit: Meet Wild Boars. Ingen av hennes bilderböcker finns översatt till svenska, men det går bra ändå:

Meet wild boars

Boken handlar om fyra vildsvin som INTE är trevliga. De gör knasiga saker som att bada i toaletten och klippa tånaglarna i sängen. I boken finns en passage om vad som skulle hända om man var vänlig och bjöd in vildsvinen till sitt hem. Men tyvärr (?) blir det ingen sensmoral om att det lönar sig att vara snäll mot andra; vildsvinen fortsätter att vara lika ociviliserade och hänsynslösa ändå.

De flesta eleverna uppskattar boken, de tycker om det galna och att bilderna av Sophie Blackall så roliga. Men några elever säger att de inte gillar det äckliga, och en del skulle nog önska att vildsvinen blev lite snällare på slutet.

 

Flap books och bilderböcker

Av våra sjuor har knappt hälften gått hos oss i f-6. De känner förstås väl till ALMA-priset och en hel del om pristagarna också. Men de elever som tidigare gått i andra skolor visste inte så mycket om detta.

Men nu är de också på banan!

Tillsammans med sin lärare i Sv/SvA har de läst och samtalat om bilderböcker av Astrid Lindgren och några av pristagarna, och sedan har de gjort flap books där de valt bilder ur böckerna och skrivit om författarna.

 

Här berättar läraren Birgitta Andersén om arbetet:

Under tre veckor arbetade vi med ALMA-pristagare och deras bilderböcker i Sv/SvA årskurs 7. Jag presenterade de olika författarna genom att använda material från ALMA, artiklar ur NE och tidningsartiklar från när pristagarna fick sina priser. Sedan läste vi böckerna. Vi satt i en ring och jag läste högt, ibland ville eleverna läsa. Vi hade bara ett exemplar på cirka tjugo elever så vi fick hålla upp boken för varandra så alla kunde se bilderna. Vi diskuterade mycket kring bildspråket och vad bilderna gav eleverna. Hur kändes det när man tittade på bilderna? Vi gjorde paus i läsningen flera gånger just för att diskutera.

Till vildingarnas land av Maurice Sendak var en bok som vi pratade mycket om. Vi talade om vildingarnas utseende, att de såg så hemska ut men ändå var snälla. Tiden diskuterades också, detta att han säger sig vara borta länge men i själva verket är det bara en dagdröm. Isols Nocturne som är så enkel i sin layout och nästan inte har några ord blev de också fascinerade av. Den har fluorescerande bilder som lyser i mörkret, bilderna måste belysas en stund innan man ser dem, så den kunde vi inte läsa i ett sammanhang.

Eleverna uppskattade också Sunnanäng väldigt mycket, lugnet i texten och de fantastiska bilderna av Marit Törnqvist. Vi pratade mycket om Astrid Lindgren, hennes liv och Sverige förr i tiden. Shaun Tans Det röda trädet läste vi noggrant och tittade på varenda bild som är ett konstverk i sig. På Youtube finns The Lost Thing av Shaun Tan som film. Det är 15 minuter mycket långsam film, men eleverna blev fascinerade av den och hade inte svårt att följa det lugna tempot. Andrejs längtan av Barbro Lindgren illustrerad av Eva Eriksson tyckte de också om.

Efter den här perioden med skönlitterär läsning började eleverna arbeta gruppvis med att göra flapbooks om författarna. De fick välja själva vilka författare de ville arbeta med. Eleverna fick många bilder kopierade kopierade ur böcker och broschyrer från ALMA som de använde för att komponera sina flapbooks. De fick instruktioner att skriva om vem personen var och biografiska uppgifter. Jag uppmanade eleverna att fundera över om författarna hade något budskap med sina texter, men det var nog ganska svårt för många.

En pojke skrev om Shaun Tans Det röda trädet:

Han är en man som vill visa oss att allt är möjligt att ändra. Här är ett exempel på att allt kan ändras. Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot. Under tiden så ändras det och hon befinner sig i olika världar. Och när dagen verkar slut, så plötsligt står det ett träd alldeles framför henne lysande och levande. Till slut blir hon glad.

Ett mejl till PRAESA

sändes iväg från klass 7-9B när de hade engelsklektion.

Dear Mr Malusi Ntoyapi and other friends at PRAESA,

We have a suggestion that we want to share with you.

We are students in grade 7-9B in Hjulsta grundskola in Stockholm. We all come from Somalia and recently we started a project to contribute to develop Wikipedia in Somali.

We wrote three articles about:

  • Astrid Lindgren
  • Astrid Lindgren Memorial Award
  • PRAESA

During the work we discovered that PRAESA is not to be found in English Wikipedia – only in Swedish, Finnish and Somali. Therefore we suggest that you create your own account in Wikipedia and release an article about your excellent organisation.

Best regards from all of us,

through

Annika Renberg (teacher)

We add the link to PRAESA in Somali so that you can see what we have done:

https://so.wikipedia.org/wiki/PRAESA

Hope to hear from you.

Vi sprider information om ALMA!

Och just nu på ett alldeles speciellt sätt…

så….NU FINNS Astrid Lindgren, ALMA-priset och PRAESA i somaliska Wikipedia!
Det är tack vare klass 7-9B med lärarna Annika och Yosuf – de har sökt information och skrivit texter och igår publicerade klassen artiklarna på somaliska Wikipedia.

Här är en text om början av arbetet.

Igår när texterna skulle publiceras hade vi hjälp av Sara Mörtsell från Wikimedia Commons, och eleverna fick fina tröjor som tack för sitt arbete! Det bjöds också på salta pinnar och dricka – det var de värda!

7-9B wikipedia credda på wikimedia commons

Och idag, precis efter att årets pristagare Meg Rosoff tillkännagivits, så uppdaterade eleverna texten i somaliska Wikipedia.

Bild: Av Ealex39 [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons