Sjuornas ALMA-arbete

I årskurs sju på vår skola går förstås elever som väl känner till ALMA-priset sedan tidigare år. Men vi får också många nya elever som börjar på hos oss först till högstadiet. Här berättar Pernilla Lagergren, lärare i Svenska och Svenska som andraspråk om vad sjuorna gjort inom ALMA-temat under vårterminen:

Sjuorna har under våren arbetat med Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta. Vi har läst, diskuterat, skrivit och målat. När vi fick reda på att Jaqueline Woodson får Almapriset i år fick vi även möjlighet att ta del av många av hennes böcker. Vi har läst delar ur Brown girl dreaming och kopplat detta till Boken om mig som eleverna arbetade med under höstterminen. I den skrev eleverna om sig själva och om människor och saker runtomkring dem.  I Brown girl dreaming fick vi ta del av en annan persons uppväxt och saker som har påverkat henne. Vi har även läst boken Show Way där vi istället för att sy ett lapptäcke tecknat olika saker som har haft betydelse för våra liv. Det är dessa illustrationer som fanns med på vår utställning tillsammans med elevernas faktatexter om Astrid Lindgren och Jaqueline Woodson. Och när Jacqueline Woodson hälsade på hos oss pratade hon med eleverna om deras bilder.

Bilduppgift på högstadiet

Nina, vår bildlärare, visade några bilderböcker för oss, flera var av Astrid Lindgren eller av olika ALMA-pristagare.

Nina berättade att ibland är det en person som gjort hela boken men ibland är det en författare och en annan som är illustratör.

Sedan ritade och berättade Nina om en nallebjörn hon hade när hon var liten. Vi fick i uppgift att rita något som vi mindes från när vi var små eller något som fanns i en saga vi läste då. Det var viktigt att vi tänkte själva, inte bara tittade på någon annans bild.

Först skulle vi skissa med en penna på ett enklare papper. När vi var nöjda med skisserna så började vi teckna på ett finare papper. Sedan målade vi med akvarellfärg.

– Det var en rolig uppgift. Det var kul att minnas hur det var när man var liten.

-Jag gjorde en bild till en bok som heter Kom igen, Amina! Jag målade Amina när hon springer. Jag ritade lite fel så hennes näsa såg ut som en snabel 🙂

– Det var mittemellanroligt. Jag ritade SvampBob fyrkant, jag är inte så bra på att rita ansikten men Nina hjälpte mig mycket.

Hashem, Fateme, Zeineb och Amir 7-9E.

Crash course i ALMA

På vår skola känner alla elever till ALMA-priset och de som gått hos oss några år har goda kunskaper om tidigare ALMA-pristagare och om Astrid Lindgren själv. Vi måste så klart inkludera våra nyanlända elever i detta, och i veckan som gått har jag haft tre lektioner vardera med våra tre förberedelseklasser för nyanlända elever på högstadiet.

Återkommande under lektionerna har vi använt Googles bildsökning och translate. Några ord hade jag förberett innan att vi behövde på olika språk, och några ord dök upp under arbetets gång.

Död och begravning

Den första lektionen inledde jag genom att läsa ur kapitlet Död och begravning ur min och Annelie Drewsens lättlästa biografi Astrid Lindgren – ett liv.

Det fungerade som jag tänkt, det blev väldigt tydligt för eleverna hur viktig och omtyckt Astrid Lindgren är i Sverige. Vi talade också om hennes böcker och jag visade upp en massa översättningar till olika språk. Sedan fick eleverna läsa själva i vår biografi, den finns översatt till flera olika språk och jag och lärarna satt med Google Translate tillsammans med de nyaste ifall boken inte fanns på deras språk. Jag uppmanade eleverna att bläddra i boken och läsa där de blev nyfikna. De elever som varit i Sverige ett tag kände redan till en del om Astrid Lindgren. För andra var det mesta helt nytt.

Efter det samlade vi ihop vad eleverna lärt sig om Astrid Lindgren i ett gemensamt dokument. Vi skrev om hennes uppväxt på bondgården, om att hon var duktig i skolan, om tonårsgraviditeten, om översättningarna av hennes böcker till många språk och lite mer – det blev förstås olika i olika klasser.

Denna första lektion avslutade vi med att titta en liten stund på första avsnittet av Pippi Långstrump, teveserien finns på Öppet arkiv.

Källkritik

Jag tänker att grunden för källkritik är att veta att alla texter har en upphovsman och även att fundera över villkoren för hur kunskap skapas.

Den andra lektionen började jag med att visa att jag är en av författarna till den lättlästa biografin, det var nästan ingen elev som uppfattat detta under den första lektionen. Och så ställde jag frågan om hur Annelie och jag kunnat skriva en bok om Astrid Lindgren femton år efter hennes död.

Eleverna kom med bra förslag. De talade om att vi kanske läst Astrid böcker, talat med hennes släktingar, sökt på Internet och så vidare. Jag visade sedan upp tre av de böcker vi använt och talade om hur kunskapen i dem byggde på intervjuer med Astrid Lindgren, hennes dagböcker från andra världskriget och material från arkiv. Vi tittade på källförteckningen i vår biografi och diskuterade, med hjälp av Googles Bildsökning, ordet källa.

Efter det talade vi om vad som hände direkt efter Astrids död, nämligen att regeringen började förbereda skapandet av ALMA-priset. Vi läste inte kapitlet om ALMA-priset från vår bok, men jag byggde samtalet på det. Det är så fint att prata om ALMA-priset med elever, det blir samtal om barn, läskunnighet, litteratur och vikten av att ha ett bra språk för att kunna göra sin röst hörd. Vi talade extra mycket om de tre läsfrämjande organisationer (här behövdes Google Translate igen) som fått priset och varför de gör ett så fint arbete.

Bilderböcker

Den tredje lektionen träffades vi i biblioteket och satte oss framför vår stora ALMA-hylla. Jag visade ännu fler översättningar av Astrid Lindgrens böcker och den stora sektionen med hennes böcker på svenska. Och sedan visade jag bilderna från de tre besöken av ALMA-pristagare som vi haft på skolan.

Jag presenterade de olika ALMA-pristagarna, vi pratade om vilka länder de kom ifrån och vilka språk de talar där. Och så läste jag några bilderböcker högt för eleverna. Att läsa bilderböcker med ungdomar är så fantastiskt. Eleverna blir helt fascinerade och väldigt koncentrerade, och jag har så kul när jag försöker använda röst och mimik för att öka förståelsen.

Under de här lektionerna hade vi inte tid att samtala så mycket om böckerna, men eleverna njöt verkligen av läsningen. Kombinationen av ganska enkla texter och väldigt fina bilder gör att eleverna känner sig smarta. När vi läste Max kaka av Barbro Lindgren eller Är det dags? av Kitty Crowther är det ju tydligt att böckerna är för riktigt små barn, men de är ändå roliga för oss som är äldre. Shaun Tans Det röda trädet och Anden, Döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch är mer krävande, men eftersom mycket av böckernas mening visas i bilderna så kan våra nyanlända elever göra en väldigt kompetent läsning. I en av grupperna läste jag och en elev böcker på svenska och arabiska parallellt.

Och att få titta på en bild ur Isols Nocturne under en filt är en höjdare för alla!

Cilla Dalén, bibliotekarie

Avslutning på årets ALMA-arbete

hade vi med en fest tisdagen den 16/5.

Vi samlades på skolgården där det blev sång av årskurs tre och prisutdelning i vår egen tävling Hjulstas ALMA. Biträdande rektor Gabriella delade ut många priser till våra duktiga elever. Här är några av dem:

Årets tävlingsjury bestod av författaren Bengt-Erik Engholm och gymnasieläraren Katarina Lycken Rüter. De hade noga läst och beundrat alla tävlingsbidrag. Vinnarna fick fina motiveringar till sina vinster:

Vinsterna var böcker, presentkort på kalas och:

Sedan öppnades vår stora utställning där elever, föräldrar och andra gäster kunde titta på MÅNGA arbeten som våra elever gjort under våren.

I ett rum visade årskurs fem upp sina arbeten utifrån läsningen av Guus Kuijers böcker om Polleke och av Mio min Mio av Astrid Lindgren.

Sexorna visade hur framtidens ALMA-pristagares böcker kommer att se ut:

De båda förskoleklasserna visade arbeten runt varsin bilderbok.

FB hade läst Petit, monstret av Isol:

och FA hade arbetat med Kitty Crowthers Sov gott, lilla groda:

Årskurs 7 visade upp arbeten från bildämnet, de hade skapat egna bilder inspirerade av årets ALMA-pristagare Wolf Erlbruch och hans bok Anden, Döden och Tulpanen:

Ett helt rum var fullt med texter och bilder skapade av lågstadieelever. De arbetade under tre elevens-val-dagar med värdegrunden utifrån tre böcker av Barbro Lindgren.

Våra nyanlända elever i FK3-6 har under vårterminen ägnat sig åt Emil i Lönneberga. Så här berättar de:

Och här är själva Katthult:

Ett helt rum var fullt med alla tävlingsbidrag till vår tävling Hjulstas ALMA. Här är bara några exempel.

Där fanns texter på olika språk:

Ett fint läsfrämjande projekt från 4A:

Ettorna hade skrivit många fina texter:

Även årskurs 8 hade gjort en läsfrämjande insats med en stor utställning med boktips på engelska:

O

Och ett gäng med tvåor jobbade stenhårt sista veckan, på lektioner och på raster, för att få färdigt sina bidrag:

Några tog sig också tid att titta på vårt lilla minibibliotek med ALMA-litteratur:

Men sedan var vi alla nöjda och trötta.

Dagen efter var det bara att börja och ladda inför att ta emot Wolf Erlbruch när han skulle besöka vår skola. Men det ska få bli ett eget inlägg.

Cilla, bibliotekarie

 

Sussa och Natti av Ryôji Arai

använde jag när jag skulle introducera Chamberska boksamtal med årskurs 7. Det är en bilderbok med lite text så den går fort att läsa. Bilderna är naiva, färgsprakande och detaljrika. Vi lånade en hel klassuppsättning med böcker från Cirkulationsbiblioteket, så alla elever kunde ha varsin bok att bläddra i.

Sussa och Natti lämpade sig utmärkt för att visa vad ett boksamtal kan vara eftersom eleverna hade olika och starka åsikter om den. Någon tyckte bilderna var fula, andra tilltalades av färgerna och allt som fanns att upptäcka i bilderna. Det var också lätt att göra kopplingar av olika slag eftersom det går att hitta till exempel godis (någon gjorde kopplingen till sin egen godislust) och grekiska tempel (som eleverna läst i historian om) på bilderna. I boken förekommer flera upprepningar, tydligast i form av det figurerna säger, så eleverna hade inga problem med att hitta mönster.

Så här blev våra samlade tankar i den ena gruppen:

boksamtal-sussa-och-natti

Här kan man läsa om sammanhanget runt detta boksamtal

Cilla, bibliotekarie

 

Bilder till Mio min Mio

Klass 7-9B har läst och arbetat med Mio min Mio på SvA-lektionerna och i samarbete med bildämnet har eleverna gjort dessa bilder.

Vi läste Mio min Mio i klassen och när eleverna fick börja lära sig teckna med suddteknik passade det utmärkt för att illustrera boken. Tidigare hade eleverna i bildämnet arbetat med horisont och ljus, men nu fick de även arbeta med att teckna människor och hästar.

Miobilder 1 Miobilder 2 Miobilder 3 Miobilder 4 Miobilder 5

Niornas läsning av Boken om allting

börjar också bli klar.

Eleverna fick ju välja på en tjockare bok eller Boken om allting av Guus Kuijer. Denna möjlighet att välja gjorde att de mindre ambitiösa eleverna förstås valde Kuijers bok, och när det var dags för avslutande boksamtal var det många som inte ens läst klart den. Tyvärr är det svårt att få en del av niorna att orka, så här i slutspurten av vårterminen.

Men de elever som hade läst boken genomförde ett strålande boksamtal. Upplägget med frågetecken och kopplingar, och att eleverna hade sina läsloggar som stöd i samtalet, gjorde att det blev många intressanta frågor som diskuterades.

En hel del i samtalet berörde religion. Pappan i boken är strängt religiös på ett sätt som innebär att han misshandlar fru och barn. Detta förkastade våra elever – då tror man inte på rätt sätt!

Hela boken igenom skildras allt ur pojken Thomas perspektiv. Det finns en granne som kallas för häxa, men är hon en häxa egentligen? Eleverna plockade fram många detaljer ur texten som tyder på att hon är en häxa, men även flera saker som talar emot det.

Och vad händer egentligen i slutet? Dör Thomas? Nej, kanske inte…

Den här boken kanske egentligen är tänkt för yngre elever, men det är mycket i den som nog blir mer intressant när man är lite äldre och har mer kunskaper att ta med sig in i läsningen.

Cilla, bibliotekarie

Att prata om böcker är fantastiskt!

Nu har niorna läst klart och vi har haft ett avslutande boksamtal om Så har jag det nu. I samtalet utgick vi från elevernas läsloggar där de antecknat frågetecken och kopplingar de gjort under sin läsning. Eleverna hade många tankar och var ivriga att få diskutera med varandra – det är bra med lite konstiga böcker!

En del av det vi allihop undrade över var Daisys kusiner med sina halvt övernaturliga förmågor. Edmund verkar kunna läsa hennes tankar och senare i boken kommunicerar de också utan att ha någon reell kontakt med varandra. Är det Daisys fantasier eller vill författaren att vi ska tro att det är verklighet?

Det var två scener i boken som eleverna särskilt funderade över.  Vad var det egentligen som hände när de fick fly från ladan där de bodde med en massa soldater? Och svampförgiftningen – är det övernaturliga syner, bara naturlig yra av svampen eller vad är det Daisy och Piper upplever egentligen?

En elev tog upp att början och slutet av boken har tydliga paralleller, båda beskriver hur Daisy kommer till huset ute på landet men det har gått sex år emellan de båda gångerna. Vad är det som skiljer och vad är lika? Någon uppmärksammade att båda gångerna nämns en stenängel som finns i trädgården. Varför är den egentligen med i berättelsen?

Någon hade observerat att ”gud” med litet g i början av boken övergick till ”Gud” med stort G. Har Daisy blivit religiös?

I Så har jag det nu finns det flera fruktansvärda skildringar av krigets konsekvenser, med bland annat beskrivningar av döda kroppar. En elev kunde göra en personlig koppling här, där de flesta av oss andra har förmånen att inte ha upplevt något sådant.

Eleverna gjorde spännande kopplingar till andra böcker. De har tillsammans läst Avblattefieringsprocessen och tog upp flera likheter med den. Någon sa Romeo och Julia, med den olämpliga kärleken, och En sekund i taget och Boktjuven nämndes också.

Läsloggarna och att elevernas frågor och tankar fick styra boksamtalet gjorde det mycket intressant. Fast jag har läst boken tre gånger påtalade eleverna ett antal saker som jag inte har tänkt på tidigare – det här med att prata om böcker är fantastiskt!

Om drygt två veckor kommer Meg Rosoff till vår skola och denna grupp elever ska få förmånen att diskutera boken med henne. Det ser vi fram emot!

Cilla, bibliotekarie

Så har jag det nu

Två små grupper med nior har börjat läsa Så har jag det nu av Meg Rosoff. Alla elever i nionde klass ska läsa en bok och samtala om den; de har fått välja på Boken om allting av Guus Kuijer och Så har jag det nu. Boken om allting är lite tunnare och eleverna kommer att hinna läsa den under lektionstid, men de som valt Så har jag det nu är medvetna om att de också måste läsa hemma. Det gör att eleverna har grupperats lite efter ambitionsnivå. Upplägget runt läsningen är lika oavsett vilken av böckerna eleverna valt.

Vi började med en genomgång tillsammans av det läsprotokoll som eleverna ska använda. Där ska de anteckna frågetecken och kopplingar under läsningens gång, för att sedan kunna använda anteckningarna när vi samtalar om boken. Frågetecken kan vara av två sorter, förklarade jag: något man inte förstår, då får man försöka reda ut det till exempel genom att läsa om, slå upp nytt ord eller prata med någon. Eller också är frågetecknet sådant man undrar och blir nyfiken på, de frågetecknen gör att man vill läsa vidare och samtala om boken. Kopplingar har eleverna arbetat med tidigare och jag påminde om text-text, text-själv och text-världen.

Vid genomgången förebildade jag genom att läsa början av respektive bok högt och stanna upp och tänka högt när jag kom på frågetecken eller gjorde en koppling.

När jag läste högt uppskattade eleverna Så har jag det nu. Rosoff har på många ställen ett eget sätt att skriva fram huvudpersonen Daisys tankar och hur hon samtalar med de andra personerna runtomkring. Eleverna observerade att Rosoff skrev annorlunda, men jag tror att genom den tolkning som min högläsning innebar så blev det inte svårt att förstå.

Så har jag det nu citat

Sedan träffades vi en vecka senare då eleverna hunnit läsa en bit på egen hand. Nu var det några elever som verkade ha blivit störda i läsningen av det sätt som Rosoff skriver på. Det var svårt att läsa tyckte någon, och förklarade att det inte var orden som var svåra utan sättet hon använder dem. Förutom detta med meningsbyggnaden så blandar berättarjaget minnen med beskrivningen av berättelsens nutid på ett sätt som några uppfattade som klurigt. En elev som inte varit med vid introduktionstillfället var upprörd över att hon skriver fel, till exempel börjar meningar med ”Och…” – det får man inte göra.

Jag föreslog eleverna att liksom läsa högt inne i huvudet, för att lättare förstå Daisys röst när de läser vidare i boken. Vi får se om det hjälper dem.

Kopplingarna vi diskuterade handlade mycket om kriget som är nära förestående i bokens början. Eleverna diskuterade London under andra världskriget och även kalla kriget och jämförde med det som sägs om Daisys moster och om en bomb i London.

Flera av eleverna var väldigt engagerade i den begynnande kärlekshistorien mellan Daisy och hennes ett år yngre kusin Edmond. De var mycket upprörda över att två kusiner blir kära i varandra, äckligt!, och några av dem även över tanken på att killen var ett år yngre än tjejen. Någon hade också hunnit läsa så långt att hon upptäckt hur Rosoff skriver om ”hunger” och ätande i samband med kärleksrelationen – det framkallade fniss och skräckblandad förtjusning.

Om ett par veckor ska eleverna ha läst ut boken och vi ska ha ett avslutande boksamtal. Jag tror det blir bra, det är lovande att eleverna tycker att boken är annorlunda och att de blir lite provocerade både av innehåll och stil.

Cilla, bibliotekarie

 

Vi lär känna Meg Rosoff

Nu har vi pratat om Meg Rosoff i de flesta klasser.

Vi använder den här texten från SVT om hur hon tog emot beskedet om ALMA-priset. Speciellt har vi talat om hur hon gillade Pippi Långstrump som barn. Vi har också i de flesta klasser (kanske inte med de yngsta eleverna) talat om att hon först jobbade med reklam och började skriva böcker när hon var över 40 år, efter att hennes syster dött och Rosoff då började fundera över sitt eget liv.

Vi har precis börjat läsa Så har jag det nu med en grupp nior, och jag tror att alla elever från förskoleklass till och med årskurs sju kommer att läsa en av de bilderböcker Meg Rosoff skrivit: Meet Wild Boars. Ingen av hennes bilderböcker finns översatt till svenska, men det går bra ändå:

Meet wild boars

Boken handlar om fyra vildsvin som INTE är trevliga. De gör knasiga saker som att bada i toaletten och klippa tånaglarna i sängen. I boken finns en passage om vad som skulle hända om man var vänlig och bjöd in vildsvinen till sitt hem. Men tyvärr (?) blir det ingen sensmoral om att det lönar sig att vara snäll mot andra; vildsvinen fortsätter att vara lika ociviliserade och hänsynslösa ändå.

De flesta eleverna uppskattar boken, de tycker om det galna och att bilderna av Sophie Blackall så roliga. Men några elever säger att de inte gillar det äckliga, och en del skulle nog önska att vildsvinen blev lite snällare på slutet.