Mamma Medusa

Nu på vårt fjärde ALMA-år har många av oss på skolan skaffat oss favoritböcker som vi gärna återkommer till. Och ibland även arbetssätt som vi återvinner och utvecklar. Det är bra, sånt som varit lyckosamt ska man återanvända.

Men det är också roligt att pröva någon ny bok eller nytt arbetssätt. I år har jag för första gången läst Mamma Medusa av Kitty Crowther för några klasser på lågstadiet. Boken handlar om en mamma som vill ha sitt barn så nära sig hela tiden, hon gömmer det i håret. De båda blir isolerade från omvärlden men när barnet växer så vill det möta andra barn.

Några av oss vuxna blev väldigt tagna av boken, den är en stark skildring av det svåra att som förälder släppa kontrollen över sina barn och lita till deras egen styrka. Men hur uppfattade barnen boken?

Som vanligt… de var så kloka! Eleverna förstod barnets längtan efter lekkamrater, och de kunde också sätta ord på att mamman både ville ha barnet för sig själv och att hon var orolig för att släppa iväg det ut i stora världen. Så fint att höra att lågstadiebarn förstår oss vuxna så väl och att de kan se våra fel och brister med förstående blickar.

Cilla, bibliotekarie

Elevens val på lågstadiet

Alla klasser på vår skola arbetar mycket med värdegrunden. Årskurs 1-3 har under året haft temat “Bra kan bli bättre” och diskuterat mycket om hur vi människor är och hur vi ska vara tillsammans med varandra.

Under några dagar med elevens val arbetar eleverna i åldersblandade grupper med detta tema. Lärarna har bestämt sig för att utgå från litteratur och efter lite funderande valt tre bilderböcker av Barbro Lindgren: Sagan om den lilla farbrorn, Sagan om Karlknut och Stora syster Lille bror. Alla de tre böckerna innehåller mycket att prata om som passar in i värdegrundstemat.

Dagen börjar med att lärarna läser och samtalar om en av böckerna med gruppen. De använder lässtrategier, diskuterar teman och låter eleverna fundera och analysera tillsammans. Sedan ägnas dagen åt att eleverna får välja mellan olika sätt att fördjupa sig i temat från boken. De målar, skriver, klipper, arbetar med lera…

Här är några bilder från den första dagen:

Gemensamt skapande i förskoleklass

Vi läste bilderboken Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther förra veckan i min förskoleklass. Alla 22 eleverna satt i en ring när jag läste boken rakt igenom och visade bilderna allteftersom.

Sedan tittade vi på varje uppslag för sig, noggrannare, och pratade om hur grodan känner sig. Jag tycker att boken är bra för att den får in många känslor som barnen kan identifiera sig med. Jag såg på barnens ansikten att barnen kände igen sig i känslorna redan innan vi började prata om dem. Många berättade sedan att de är mörkrädda precis som grodan i boken.

Några barn berättade att mamma eller pappa läser en saga hemma på kvällen, precis som grodans pappa gör, och några sa att de själva tittar i böcker från skolbiblioteket innan de ska sova.

Nästa dag berättade några elever att de varit mörkrädda på kvällen innan. Vi pratade om vad man kan göra när man är mörkrädd. Man kan gå till mamma eller pappa som grodan, och vi samtalade om hur man kan göra om föräldrarna skilt sig och inte båda finns till hands.

Dagen efter berättade jag om vår ALMA-utställning som vi ska ha i maj och att vi ska göra något fint om den här boken till utställningen. Jag sa att jag ville testa något som vi inte prövat på den här skolan förut, att skapa konstverk gemensamt på stora spännpapper. Först prövade vi med en annan bok. Och sedan var det dags att tillsammans göra bilder till Sov gott, lilla groda.

Jag rullade ut stora spännpapper på två bord och så fick barnen börja illustrera en scen ur boken var, på en bit av pappret. Framför dem ställde jag material att inspireras av: näckrosblad, en liten docksäng med en groda, material från naturen och så själva boken fint uppställd på ett litet staffli. Barnen var glada och satte igång att rita med oljekritor och pratade med varandra medan de skapade. Efter en liten stund bytte barnen plats med varandra och fortsatte genom att rita vidare på ett annat barns teckning. Och så bytte vi flera gånger. En del barn frågade varandra vad de ritat för att kunna rita vidare på rätt sätt.

Så – eleverna samarbetar fint med varandra och tycker att det är roligt att jobba med den fina boken. Vi kommer att fortsätta ett par veckor till – fina böcker kan man jobba länge med.

 

Riitta Moitus

Den blommiga soffan

av Lygia Bojunga använde jag när jag skulle introducera lässtrategin att skapa inre bilder i årskurs 2. Närmare bestämt använde jag de en och en halv sida som utgör det första kapitlet i boken.

Med lågstadiet använder vi bilder och symboler från En läsande klass och där kallas denna lässtrategi för konstnären. Lektionen började därför med ett samtal om vad konstnärer gör. Min erfarenhet är att eleverna brukar förstå denna lässtrategi snabbt och också direkt kunna berätta om egna erfarenheter av att få bilder i huvudet när de läser, så jag tillät mig att slarva lite med att förebilda hur man gör (det är annars alltid väldigt viktigt) och gick direkt igång med att låta eleverna använda strategin.

Jag bad eleverna blunda och berättade en kort historia med ett du-tilltal om att vara hungrig, springa i regnet över skolgården och känna lukten av god mat utanför matsalen. Och eleverna kunde alla efteråt berätta om hur de känt regnet på armarna och lukten av mat. Vi konstaterade att detta inte berodde på att jag berättat så bra, utan på att eleverna hade egna erfarenheter av det jag berättade.

Därefter tog jag fram boken av Bojunga, men jag berättade varken vad boken eller första kapitlet hette. I stället sa jag att den är lite knepig och att eleverna skulle lyssna noga. Och så läste jag första stycket i boken:

Den är liten, har bara plats för två. Den står helt nära fönstret, och för att tyget inte ska blekas i solen…

Så konstig! En bok som börjar med Den utan att förklara vad ordet syftar på.

Eleverna gissade vad Den kunde vara, och några hade fångat upp ledtråden plats för två och gissade på något där två personer kunde befinna sig. En hade faktiskt tänkt på en stol, vilket var nästan rätt. I nästa stycke visar sig texten nämligen handla om en soffa.

Soffan beskrivs noga, men med lite svåra ord så här passade jag på att förebilda hur jag tolkade texten och skapade mig en inre bild av soffan.

Sedan står det plötsligt:

Den blommiga soffan är inte bara en soffa, vilken som helst, utan soffan med Dalva.

Då och då sträcker Dalva på halsen för att se sig i spegeln, hon vet att hon är mycket vacker, särskilt när hon sitter på soffan… Ibland kommer Viktor, Dalvas fästman…

Och så nämns en TV, en tavla och en klocka utan att de beskrivs särskilt tydligt.

Vi konstaterade att vi inte fick mycket till bilder i huvudet av tavlan och klockan, men Dalva! Eleverna kunde målande beskriva hur hon såg ut, ofta med långt hår och snygga jeans.

Då läste jag sista meningen i kapitlet:

Viktor är en bälta och Dalva en angorakatt.

Och så visade jag eleverna omslaget till boken. Vi skrattade tillsammans och konstaterade att författaren lurade oss med mening. Hon ville att vi skulle göra inre bilder som sedan visade sig inte stämma!

den-blommiga-soffan

Cilla, bibliotekarie

Mycket läsfrämjande

är det i år i vår egen tävling Hjulstas ALMA.

Kanske är klasserna inspirerade av förra årets pristagare PRAESA?

I vart fall har vi fått in flera spännande bidrag där klasserna på ett eller annat sätt har försökt locka och uppmuntra andra att läsa. En del är olika former av konstverk och de tar Tensta bibliotek emot efter vår egen ALMA-utställning på tisdag. Tensta bibliotek har just gjort en hylla för att exponera ALMA-böcker och det är förstås roligt för oss att få bidra med lite extramaterial. Hoppas att deras initiativ med en ALMA-hylla sprider sig till andra folkbibliotek.

När våra klasser jobbar med läsfrämjande åtgärder så gör de fina grejer, men kanske det allra viktigaste är de samtal som förs INOM klassen om varför det är viktigt med läsning?

Här kan ni se 3A:s superfina reklamaffischer för ALMA-böcker och för läsning. Är du noggrann kanske du hittar en affisch som nog är liiiite utanför ramarna…

 

Vi lär känna Meg Rosoff

Nu har vi pratat om Meg Rosoff i de flesta klasser.

Vi använder den här texten från SVT om hur hon tog emot beskedet om ALMA-priset. Speciellt har vi talat om hur hon gillade Pippi Långstrump som barn. Vi har också i de flesta klasser (kanske inte med de yngsta eleverna) talat om att hon först jobbade med reklam och började skriva böcker när hon var över 40 år, efter att hennes syster dött och Rosoff då började fundera över sitt eget liv.

Vi har precis börjat läsa Så har jag det nu med en grupp nior, och jag tror att alla elever från förskoleklass till och med årskurs sju kommer att läsa en av de bilderböcker Meg Rosoff skrivit: Meet Wild Boars. Ingen av hennes bilderböcker finns översatt till svenska, men det går bra ändå:

Meet wild boars

Boken handlar om fyra vildsvin som INTE är trevliga. De gör knasiga saker som att bada i toaletten och klippa tånaglarna i sängen. I boken finns en passage om vad som skulle hända om man var vänlig och bjöd in vildsvinen till sitt hem. Men tyvärr (?) blir det ingen sensmoral om att det lönar sig att vara snäll mot andra; vildsvinen fortsätter att vara lika ociviliserade och hänsynslösa ändå.

De flesta eleverna uppskattar boken, de tycker om det galna och att bilderna av Sophie Blackall så roliga. Men några elever säger att de inte gillar det äckliga, och en del skulle nog önska att vildsvinen blev lite snällare på slutet.

 

Vi har skrivit dikter!

När vi hade elevensval-dagar fick alla tvåor och treor bland annat hålla på med poesi. Det var vår klass lärare Åsa Tunå som höll i det.

När vi kom in i klassrummet på morgonen den dagen pratade vi om ALMA-priset och så läste vi en dikt av Barbro Lindgren som heter Gärna ville jag vara ett träd. Vi lyssnade också på den tonsättningen av dikten. Sedan läste vi många dikter av andra författare, både fina, roliga och läskiga. Det var bland annat dikter av Britt G. Hallquist  och Gustaf Fröding. Vi lyssnade här också på Mando Diaos musik med Frödings texter. De kände en del av oss igen.

När vi själva skulle börja skriva dikter hade vi ju lyssnat på många andra dikter och kunde bli inspirerade av dem. Vi fick också välja bland en massa väldigt olika bilder och skriva utifrån dem. En del dikter vi skrev rimmade och en del var utan rim.

Vi tyckte om att skriva dikter. Ibland var det svårt att komma igång, men Åsa hjälpte oss genom att ställa frågor om känslor och sådant. Förut har vi mest skrivit berättelser.

Mot slutet av dagen skrev vi rent våra dikter fint, vi klistrade upp dem på papper tillsammans med bilderna och så läste vi dikterna för varandra.

2A dikter 2

Senare kom vi i vår klass, 2A, på att vi kan tävla i Hjulstas ALMA med våra dikter. Då kommer vi tävla individuellt. Men eftersom vi har gjort så fina dikter så använder vi dem också för en läsfrämjande insats. Vi har satt upp dem i matsalen så att alla kan läsa dem,  och så bjöd vi in samtliga elever och personal till att ta del av vår utställning. Detta genom att skriva och dela ut inbjudningar till denna. Vi har redan sett många som uppskattat läsningen – och då har vi ju gjort något läsfrämjande!

2A inbjudan

Många sa till oss att det var jättebra dikter. Vi blev så glada och stolta.

2A och Åsa Tunå

Kompisarna

Vår klass är en förberedelseklass med elever ur årskurserna 2-6, eleverna har varit i Sverige från en månad upp till två år. I klassen jobbar jag som SvA-lärare och Abdirahman som är modersmålslärare och kan både somaliska och arabiska. Eleverna har många fler språk som modersmål.

Vi ville pröva att läsa Kompisarna av Lygia Bojunga tillsammans i klassen. VI brukar ha minst en bok per termin att arbeta med tillsammans, detta för att vi verkligen ska jobba med förståelsen. När eleverna läser böcker på egen hand läser en del mest på ytan, den riktiga förståelsen kommer inte av sig själv. De elever som gått i vår klass lite längre frågar och reder ut när de inte förstår något, men de nyare eleverna måste ofta koncentrera sig på avkodningen vid den egna läsningen.

FK 2-6 läser Kompisarna

Vi började med att titta på bokens framsida, och använde lässtrategin att förutspå (som En läsande klass kallar Spågumman). Eleverna gissade friskt, men det var inte mycket som stämde när läsningen väl kommit igång. Det var ändå bra att börja med den lässtrategin eftersom det skapade nyfikenhet.

Efter att vi hade förutspått så började vi läsa. Vi börjar alltid med att vi vuxna läser högt och sedan får även eleverna läsa varsin bit. Alla följer med i texten för alla har tillgång till varsin bok. Vi tränar på att lyssna och följa med i texten.

Vi stannar ofta upp och ställer frågor och pratar om vad som har hänt. Det är helt nödvändigt för att även de elever som varit kortast tid i Sverige ska hänga med.

Eleverna älskar att läsa så här! De tycker mycket om när vi läser och samtalar alla tillsammans. Vi ritar mycket på tavlan och förklarar ord på svenska, och om vi inte förstår orden ändå så får vi hjälp av Abdulrahman och Google translate.

Kompisarna är en bra bok tycker eleverna. Den handlar om kompisrelationer och miljöerna är väldigt omväxlande, det händer mycket.

Nazia Rafique

Vi läser på fritids!

På fritidshemmet Snurran har vi läst Kompisarna av Lygia Bojunga. Först läste jag boken själv för att kolla att den var bra för oss.

Kompisarna bokomslag

Det är en kapitelbok så läste jag en bit i taget för barnen. Eftersom alla inte var med varje gång fick jag återberätta vad vi läst när alla var med. Eleverna brukar tycka om när jag berättar, jag tror faktiskt att de uppskattade mitt berättande mer än själva läsningen. När jag berättar involverar jag eleverna mer, de deltar i berättandet och kommer med tankar och förslag.

Det var spännande och lite ovanligt för barnen att det var djur som var huvudpersoner. Det märkes på barnens lekar att de var engagerade i berättelsen. De tog olika roller och funderade över hur de skulle gjort om de var till exempel hunden i boken. Det blev mycket diskussioner om varför björnen blev kär i giraffen och annat som de funderade över.

Efteråt gjorde vi en bild tillsammans och barnen var noga med att detaljer ur boken skulle stämma.

Kompisarna fritids

Malak Chahrestan

Astrid Lindgren med ettorna 2

Före jul genomförde vi lärare och fritidspersonal som arbetar med årskurs 1 tre temadagar om Astrid Lindgren. Innan temadagarna hade vi läst en del av hennes böcker, framför allt bilderböcker om Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump och Lotta på Bråkmakargatan.

Pippiteckning 3 klar

På temadagarna var eleverna indelade i grupper med ungefär 10 elever i varje. De fick baka pepparkakor i Pippis anda (dock inte på golvet). De byggde de Villa Villekulla och Mattisborgen av toalettpappersrullar och tränade på en teaterpjäs med roller ur Pippi Långstrump. Eleverna fick rita och måla valfri Astrid Lindgren-figur och några gjorde en dockteater med egna dockor av papper. Några började också skriva egna påhittade sagor om Astrid Lindgrens figurer, till exempel om när Emil kom till Tensta. Vi tittade också på filmen Astrid Lindgrens jul där några nya figurer dök upp. Kajsa Kavat fick vi återkomma till senare eftersom det var en helt ny berättelse och filmen var gammal och lite annorlunda. Vi såg också en snutt från en inspelad teaterinspelning om Karlsson på taket.

De här tre dagarna gav eleverna en stor dos med Astrid Lindgren som blir ett bra avstamp inför elevernas arbete med Astrid Lindgren Memorial Award under vårterminen.

Pippiteckning 2 klar

Ulla Sporrner