Mycket läsfrämjande

är det i år i vår egen tävling Hjulstas ALMA.

Kanske är klasserna inspirerade av förra årets pristagare PRAESA?

I vart fall har vi fått in flera spännande bidrag där klasserna på ett eller annat sätt har försökt locka och uppmuntra andra att läsa. En del är olika former av konstverk och de tar Tensta bibliotek emot efter vår egen ALMA-utställning på tisdag. Tensta bibliotek har just gjort en hylla för att exponera ALMA-böcker och det är förstås roligt för oss att få bidra med lite extramaterial. Hoppas att deras initiativ med en ALMA-hylla sprider sig till andra folkbibliotek.

När våra klasser jobbar med läsfrämjande åtgärder så gör de fina grejer, men kanske det allra viktigaste är de samtal som förs INOM klassen om varför det är viktigt med läsning?

Här kan ni se 3A:s superfina reklamaffischer för ALMA-böcker och för läsning. Är du noggrann kanske du hittar en affisch som nog är liiiite utanför ramarna…

 

Vi lär känna Meg Rosoff

Nu har vi pratat om Meg Rosoff i de flesta klasser.

Vi använder den här texten från SVT om hur hon tog emot beskedet om ALMA-priset. Speciellt har vi talat om hur hon gillade Pippi Långstrump som barn. Vi har också i de flesta klasser (kanske inte med de yngsta eleverna) talat om att hon först jobbade med reklam och började skriva böcker när hon var över 40 år, efter att hennes syster dött och Rosoff då började fundera över sitt eget liv.

Vi har precis börjat läsa Så har jag det nu med en grupp nior, och jag tror att alla elever från förskoleklass till och med årskurs sju kommer att läsa en av de bilderböcker Meg Rosoff skrivit: Meet Wild Boars. Ingen av hennes bilderböcker finns översatt till svenska, men det går bra ändå:

Meet wild boars

Boken handlar om fyra vildsvin som INTE är trevliga. De gör knasiga saker som att bada i toaletten och klippa tånaglarna i sängen. I boken finns en passage om vad som skulle hända om man var vänlig och bjöd in vildsvinen till sitt hem. Men tyvärr (?) blir det ingen sensmoral om att det lönar sig att vara snäll mot andra; vildsvinen fortsätter att vara lika ociviliserade och hänsynslösa ändå.

De flesta eleverna uppskattar boken, de tycker om det galna och att bilderna av Sophie Blackall så roliga. Men några elever säger att de inte gillar det äckliga, och en del skulle nog önska att vildsvinen blev lite snällare på slutet.

 

Vi har skrivit dikter!

När vi hade elevensval-dagar fick alla tvåor och treor bland annat hålla på med poesi. Det var vår klass lärare Åsa Tunå som höll i det.

När vi kom in i klassrummet på morgonen den dagen pratade vi om ALMA-priset och så läste vi en dikt av Barbro Lindgren som heter Gärna ville jag vara ett träd. Vi lyssnade också på den tonsättningen av dikten. Sedan läste vi många dikter av andra författare, både fina, roliga och läskiga. Det var bland annat dikter av Britt G. Hallquist  och Gustaf Fröding. Vi lyssnade här också på Mando Diaos musik med Frödings texter. De kände en del av oss igen.

När vi själva skulle börja skriva dikter hade vi ju lyssnat på många andra dikter och kunde bli inspirerade av dem. Vi fick också välja bland en massa väldigt olika bilder och skriva utifrån dem. En del dikter vi skrev rimmade och en del var utan rim.

Vi tyckte om att skriva dikter. Ibland var det svårt att komma igång, men Åsa hjälpte oss genom att ställa frågor om känslor och sådant. Förut har vi mest skrivit berättelser.

Mot slutet av dagen skrev vi rent våra dikter fint, vi klistrade upp dem på papper tillsammans med bilderna och så läste vi dikterna för varandra.

2A dikter 2

Senare kom vi i vår klass, 2A, på att vi kan tävla i Hjulstas ALMA med våra dikter. Då kommer vi tävla individuellt. Men eftersom vi har gjort så fina dikter så använder vi dem också för en läsfrämjande insats. Vi har satt upp dem i matsalen så att alla kan läsa dem,  och så bjöd vi in samtliga elever och personal till att ta del av vår utställning. Detta genom att skriva och dela ut inbjudningar till denna. Vi har redan sett många som uppskattat läsningen – och då har vi ju gjort något läsfrämjande!

2A inbjudan

Många sa till oss att det var jättebra dikter. Vi blev så glada och stolta.

2A och Åsa Tunå

Kompisarna

Vår klass är en förberedelseklass med elever ur årskurserna 2-6, eleverna har varit i Sverige från en månad upp till två år. I klassen jobbar jag som SvA-lärare och Abdirahman som är modersmålslärare och kan både somaliska och arabiska. Eleverna har många fler språk som modersmål.

Vi ville pröva att läsa Kompisarna av Lygia Bojunga tillsammans i klassen. VI brukar ha minst en bok per termin att arbeta med tillsammans, detta för att vi verkligen ska jobba med förståelsen. När eleverna läser böcker på egen hand läser en del mest på ytan, den riktiga förståelsen kommer inte av sig själv. De elever som gått i vår klass lite längre frågar och reder ut när de inte förstår något, men de nyare eleverna måste ofta koncentrera sig på avkodningen vid den egna läsningen.

FK 2-6 läser Kompisarna

Vi började med att titta på bokens framsida, och använde lässtrategin att förutspå (som En läsande klass kallar Spågumman). Eleverna gissade friskt, men det var inte mycket som stämde när läsningen väl kommit igång. Det var ändå bra att börja med den lässtrategin eftersom det skapade nyfikenhet.

Efter att vi hade förutspått så började vi läsa. Vi börjar alltid med att vi vuxna läser högt och sedan får även eleverna läsa varsin bit. Alla följer med i texten för alla har tillgång till varsin bok. Vi tränar på att lyssna och följa med i texten.

Vi stannar ofta upp och ställer frågor och pratar om vad som har hänt. Det är helt nödvändigt för att även de elever som varit kortast tid i Sverige ska hänga med.

Eleverna älskar att läsa så här! De tycker mycket om när vi läser och samtalar alla tillsammans. Vi ritar mycket på tavlan och förklarar ord på svenska, och om vi inte förstår orden ändå så får vi hjälp av Abdulrahman och Google translate.

Kompisarna är en bra bok tycker eleverna. Den handlar om kompisrelationer och miljöerna är väldigt omväxlande, det händer mycket.

Nazia Rafique

Vi läser på fritids!

På fritidshemmet Snurran har vi läst Kompisarna av Lygia Bojunga. Först läste jag boken själv för att kolla att den var bra för oss.

Kompisarna bokomslag

Det är en kapitelbok så läste jag en bit i taget för barnen. Eftersom alla inte var med varje gång fick jag återberätta vad vi läst när alla var med. Eleverna brukar tycka om när jag berättar, jag tror faktiskt att de uppskattade mitt berättande mer än själva läsningen. När jag berättar involverar jag eleverna mer, de deltar i berättandet och kommer med tankar och förslag.

Det var spännande och lite ovanligt för barnen att det var djur som var huvudpersoner. Det märkes på barnens lekar att de var engagerade i berättelsen. De tog olika roller och funderade över hur de skulle gjort om de var till exempel hunden i boken. Det blev mycket diskussioner om varför björnen blev kär i giraffen och annat som de funderade över.

Efteråt gjorde vi en bild tillsammans och barnen var noga med att detaljer ur boken skulle stämma.

Kompisarna fritids

Malak Chahrestan

Astrid Lindgren med ettorna 2

Före jul genomförde vi lärare och fritidspersonal som arbetar med årskurs 1 tre temadagar om Astrid Lindgren. Innan temadagarna hade vi läst en del av hennes böcker, framför allt bilderböcker om Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump och Lotta på Bråkmakargatan.

Pippiteckning 3 klar

På temadagarna var eleverna indelade i grupper med ungefär 10 elever i varje. De fick baka pepparkakor i Pippis anda (dock inte på golvet). De byggde de Villa Villekulla och Mattisborgen av toalettpappersrullar och tränade på en teaterpjäs med roller ur Pippi Långstrump. Eleverna fick rita och måla valfri Astrid Lindgren-figur och några gjorde en dockteater med egna dockor av papper. Några började också skriva egna påhittade sagor om Astrid Lindgrens figurer, till exempel om när Emil kom till Tensta. Vi tittade också på filmen Astrid Lindgrens jul där några nya figurer dök upp. Kajsa Kavat fick vi återkomma till senare eftersom det var en helt ny berättelse och filmen var gammal och lite annorlunda. Vi såg också en snutt från en inspelad teaterinspelning om Karlsson på taket.

De här tre dagarna gav eleverna en stor dos med Astrid Lindgren som blir ett bra avstamp inför elevernas arbete med Astrid Lindgren Memorial Award under vårterminen.

Pippiteckning 2 klar

Ulla Sporrner

Astrid Lindgren med ettorna 1

Före jul satte jag och mina kollegor som arbetar i årskurs ett igång med att läsa och prata om Astrid Lindgren och hennes mest kända barnboksfigurer. För några år sedan tyckte jag att det kunde kännas svårt att använda Astrid Lindgrens texter med våra elever, men nu när vi har möjlighet att projicera upp bilder och jag har lärt mig att utnyttja bilderna som språkstöd så fungerar hennes bilderböcker väldigt bra. Bra bilder kan visa miljöer och detaljer, men också förstärka känslor och visa rörelse och händelser på ett sätt som gör det lättare att förstå texten.

Astrid Lindgrens böcker ska förstås alla barn känna till! Förutom att de är en viktig del av vårt kulturarv så får man genom hennes berättelser insikt i svenska traditioner och en god bild av hur livet kunde te sig i Sverige förr i tiden. Böckerna väcker också fantasin och nyfikenheten och upptäckarlustan, och många berättelser ställer saker och ting på sin spets. Får man göra så här? Är detta möjligt? Kan det här ha hänt på riktigt?

Vi har roligt när vi läser och pratar!

Böckerna ställer frågor om barns situation och utsatthet, om deras levnadsförhållanden, om barns drömmar och önskningar, och det blir många viktiga diskussioner. Elevernas engagemang ger mig energi; deras reflektioner utvecklar mina tankar om hur man kan gå vidare och arbeta mer böckerna.

När vi ska börja med en ny bok läser jag den helst först rakt igenom, med bilderna synliga, och därefter går vi tillbaka till sådant jag tror behöver förklaras eller som eleverna direkt tar upp. Vi pratar om nya ord, förklarar miljöer och funderar över hur det var förr i tiden, men också hur det kan kännas för personerna och vi jämför med våra egna erfarenheter.

Jag läser ofta samma bok flera gånger, ju mer den engagerar desto fler gånger blir det. Innan varje omläsning sammanfattar vi och återkopplar till det vi sagt tidigare, det ger mig koll på hur eleverna uppfattat det och vad vi behöver förklara mer. Och sedan ger varje ny läsning av boken nya frågor.

Pippiteckning klar

Ulla Sporrner

Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther

Vackra bilder som just nu svajar på en utställning i Kungsträdgården

4

1

2

3

7

5

I min förskoleklass har vi använt Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther.

Jag började med att läsa boken själv och tänkte att den skulle passa oss bra. Vi hade pratat om hur det kan kännas på rasterna om man inte har någon att leka med, och att det kan göra att man känner sig rädd.

När jag introducerade boken för barnen började jag med att läsa den rakt igenom och visa bilderna. Det är viktigt att eleverna får läsupplevelsen först, att inte störa den genom en massa avbrott för samtal. Eleverna var mycket engagerade så vi fortsatte direkt med att gå tillbaka och titta på varje bild en gång till och prata om det eleverna kom ihåg. Det blev mycket samtal och reflektioner, eleverna berättade för varandra om att de är också rädda för mörkret.

Bilderna är väldigt bra, de bidrog mycket till diskussionerna. De har en fin känsla, de är enkla men det finns ändå mycket ömhet i dem.

Samtalet fortsatte nästa dag, eleverna fick återberätta boken först, och den här känslan i gruppen kom tillbaka. Sedan sa jag till barnen att de skulle göra bilder två och två. Jag delade upp barnen i par och så fick barnen välja vilken händelse i boken de ville göra en bild till. Jag styrde lite så att det skulle bli lite olika. De fick fint papper och eftersom eleverna redan var bekanta med tekniken var det bara att sätta igång. De skissade med blyerts, ritade sedan med oljekritor och målade med vattenfärg. Alla paren blev nöjda med sina målningar!

Sedan klistrade jag fast målningarna på en fin bakgrund och skrev de textrader som inspirerat barnen till målningarna.

Nästa morgon samlades vi runt målningarna och tittade på varandras – alla tyckte det var jättefint. Och så läste vi upp textraderna och eleverna förklarde mer noggrant för varandra vad det var de hade målat.

Hela arbetet var väldigt fint, det kändes nästan högtidligt när vi pratade om elevernas bilder. Vi gjorde också lite extra fint runt målningarna inför ett föräldramöte.

Riitta Moitus

 

Ettor tolkar vildingar

I 1A har alla lånat, lyssnat till och bläddrat i Till vildingarnas land så ofta att de kan den nästan utantill. Dags att göra egna tolkningar! Jag bad eleverna fundera på vilken bild eller del de gillade mest och sedan rita eller skriva fritt.
Det var jättesvårt att komma igång. Många ville rita av boken. Många sneglade på kompisen. Många suddade. När jag betonade att det varken finns rätt eller fel i skapande, och att man inte får kritisera andra gick det bättre. När lektionen var slut hade alla producerat jättefina alster! Nu får de vila en vecka. Kanske vill någon fortsätta/ändra/tillägga då.

ISOLs Petit, monstret

är en bilderbok som tar upp detta att vi är snälla ibland och dumma ibland. Petit funderar över sig själv, och också lite över sin mamma. Bilderna är kluriga, med skuggor som visar Petits olika sidor. Det har nyligen publicerats en Läsnyckel på ALMA-prisets hemsida som man kan använda för att fördjupa sin egen läsning inför arbetet med eleverna.

Petit, monstret

Idag läste jag boken tillsammans med några killar ur en av våra särskilda undervisningsgrupper. De hade många fina reflektioner om hur de själva och vi vuxna kan agera mer eller mindre vänligt i olika situationer. Eleverna var mycket kloka, och en kille sa ”- Ibland blir jag arg för lätt. Jag tränar!”

Fina elever – och träna kan vi nog behöva allihop!

Cilla