Mio, min Mio

Blogginlägg av Ibrahim och Junior, åk.5

Vårt arbete med ”Mio, min Mio” började med att vår lärare Roberta läste boken och vi lyssnade när hon läste högt för oss.

När hon läste boken så gav hon oss en uppgift att göra inre bilder medan hon läste. Med inre bilder menas att vi skulle fantisera bilder i huvudet om texten. De inre bilderna vi fick var t.ex. Riddar Kato och Rosengården.

Vi gjorde sammankopplingar. När vi gjorde sammankopplingar så skulle vi koppla texten med en annan händelse. När Mio till exempel kände sig trygg med sin far så skulle vi tänka på om vi hade en koppling till det, att vi har känt oss trygga på det sättet som han kände sig. T.ex. när jag (Ibrahim) kollar på skräckfilm och är med mina föräldrar så känner jag mig trygg.

När vi läst ut boken så började vi med ett projekt. Projektet var att vi skulle göra en gemensam affisch med bilder ”från Mio, min Mio”. Både från den goda sidan (Landet i fjärran) och från den onda sidan (Landet utanför).

Vi är inte klara än med projektet. Om ni vill se den färdiga affischen måste ni komma till ALMA dagen på vår skola den 16 maj kl. 17:00.

Vi tyckte att boken är bra, den är en klassiker. Den har fina bilder. Astrid Lindgren har bra fantasi. Vi läste ”Mio, min Mio” för att den har en koppling till ALMA-priset som vi alltid firar på vår skola.

Romaner med niorna!

Nu har vi satt igång att läsa olika romaner av ALMA-pristagare med niorna. De har fått välja på Guldkompassen av Philip Pullman, Torsdagsbarn av Sonya Hartnett, Boken om allting av Guus Kuijer och Maria på slak lina av Lygia Bojunga.

Jag har haft en introduktionsträff gruppvis med eleverna. Då har vi pratat om frågetecken och kopplingar, som jag vill att eleverna ska vara uppmärksamma på när de läser. Så här har jag förklarat:

Frågetecken kan vara av två sorter. Ibland vill författaren att man inte ska förstå, det är för att man ska bli nyfiken och vilja läsa vidare. Men ibland är det kanske ord som är svåra eller något annat som gör att det blir jobbigt att läsa. Och då måste man försöka reda ut de frågetecknen.

Kopplingar kan man dela upp i tre sorter. Text-själv är när det man läser påminner om något man själv varit med om eller känslor man haft. Text-text är när man i läsningen kommer att tänka på något annat man läst eller kanske en film man sätt. Text-världen är när man kopplar ihop det man läser med sina kunskaper om världen, kanske något man läst om i skolan eller sett på nyheterna.

Sedan förebildade jag för eleverna. Jag läste första kapitlet och stannade upp här och där och gjorde mina egna kopplingar. Det där med att visa vad man menar är viktigt! Och så pratade vi och redde ut en del oklarheter, förstås.

Nu ska eleverna läsa ganska självständigt ett tag och så ska vi samlas om ett par veckor för att prata igen när eleverna kommit en bit in i böckerna. Under läsningens gång ska de föra loggböcker. Jag har önskat att de använder en digital variant genom Google Drive så att det blir lätt för mig att följa deras läsning och stötta dem. Men en del kommer att skriva på papper, som förhoppningsvis hamnar hos mig i biblioteket med jämna mellanrum.

Jag har förstås också uppmanat eleverna att prata med varandra om det de läser.

Nu håller jag tummarna för att detta upplägg kommer att funka. Det jag är lite orolig för är förstås att stödet är för litet i förhållande till böckernas svårighetsgrad och elevernas läsförmåga. Vi får se…

Cilla Dalén