Fria bilder

Webbstjärnan berättar att man i till exempel bloggar som den här får använda bilder från ett stort arkiv som heter Getty Images. Bilderna bäddas in och så här kan det se ut om man väljer en bild på Katherine Paterson:

När man sökt fram bilder i databasen ska man klicka på någon man vill använda. Om den lilla symbolen med pilar här ovanför till höger dyker upp under eller bredvid bilden så är den okej att använda. Och man behöver inte ens bekymra sig om källhänvisning, den kommer med av sig själv.

Cilla

Upphovsrätten – såklart!

En sak som är klurig när man ska göra presentationer är upphovsrätten. Det är lite olika vad man får och inte får göra med tex bokomslag (olika förlag har olika regler), och fotografier på författare är ofta upphovsrättsskyddade. Det här har vi pratat en hel del om i tidigare projekt i klassen, och nu när vi startat med vårt presentationsarbete är det såklart på tapeten igen.

HUR glad blir jag alltså inte när jag får mail av en av eleverna som på egen hand tagit kontakt med det förlag som ger ut den bok hon ska presentera – och fått tillstånd. Så bra att eleven tog detta initiativ, och så bra att hon snabbt fick ett positivt besked.

yay

Titel: Burkpojken Författare: Christine Nöstlinger

En dag satt fru Bartolotti i gungstolen och rökte en cigarr och drack en kopp kaffe. Det ringde på dörren och det stod en konservburk utanför.

I konservburken fanns det en burkpojke, burkpojken heter Konrad. Konrad var en sjuåring pojke. Han var en väluppfostrad pojke och det gjorde fru Bartolloti galen. Fru Bartolotti tyckte om att köpa kuponger och beställa saker på katalog, men hon mindes inte att hon hade beställt en pojke på burk!

Jag tycker att fru Bartolotti är knasig för att hon alltid gör knasiga grejer. T.ex. äter hon lakrits med bröd och tonfisk. Hon sa alltid till sig själv ”Kära barn ” och hon sa till Konrad att han skulle äta choklad innan han ska lägga sig.

Jag tycker att Konrad är för väl uppfostrad så att jag bli galen faktiskt. Men jag tycker också att det är bra att han är väl uppfostrad. Det är roligt och jobbigt på samma gång.

Recension av Hoda årskurs 4

Burkpojken av Christine Nöstlinger

En dag satt fru Bartolotti och åt frukost. Hon älskade att beställa saker ifrån kataloger och hon älskade också rabattkuponger. Fru Bartolotti sa alltid till sig själv ”kära barn”. En dag kom det ett stort paket till henne. Det var en konservburk som var jätte stor. Inne i burken fanns det en pojke som hette Konrad. Han var superuppfostrad. Fru Bartolotti var inte alls som pojken.  Fru Bartolotti hade en kompis som hette Egon. Han och Konrad hade bestämt att herr Egon skulle vara hans far.

När jag läste boken kunde jag få bilder i huvudet. Jag kunde se att fru Bartolotti fick en pojke. Och när herr Egon kom till fru Bartolotti då kunde man föreställa sig ungefär hur det såg ut. När Konrad gick i skolan retade alla barn honom, men det fanns en flicka som hette Kitty, hon var inte alls som alla andra barn. Boken gör så att man kan se bilden i sig, och känna känslorna när någon slår Konrad i mage eller sparkar honom på smalbenen. Det är bra träning för huvudet tycker jag.

Den här boken är jätte rolig och bra. Det är lätt att komma in i berättelsen och läsa den med inlevelse.

Jag tror att författaren har skrivit boken för att hon tyckte att det var en rolig idé och att barn skulle vilja läsa en sådan bok.

Recension av Ismail årskurs 4

Verkliga mottagare – verklig utmaning!

Vilken utmaning vi tagit oss an!

Mina elever i naturestettvåan på Östra Real har påbörjat förberedelser för att presentera ALMA-pristagare och deras böcker för lärare och elever på Hjulsta grundskola. Vi gör något på riktigt, och det är både roligt och lite pirrigt. Vi känner inte våra mottagare, men ska ändå försöka rikta oss till dem. Svårt – men inte omöjligt.

Arbetet påbörjades lite mer på allvar i går på vår lektion. Till dess hade i stort sett alla elever valt vilken av de fem senaste ALMA-pristagarna de ville jobba med. När de kom in i klassrummet hade jag ”dukat” med böcker vid fem olika bord. Eleverna fick sätta sig där de ”hörde hemma”, och sedan presenterades dagens uppgift: att i gruppen bestämma vilken presentation de var och en ska ta ansvar för. Man kan presentera författaren eller någon av böckerna, och man kan göra det för elever eller för lärare. Det blir ju kanske lite olika innehåll och utformning beroende på vem man vänder sig till (en del av den målgruppsanpassning som den retoriska processen innehåller). Alla i gruppen kring en författare ska ha en unik uppgift – och tro det eller ej, det lyckades landa så att alla blev rimligt nöjda med sin lott.

Själva presentationerna ska göras digitalt, som ungefär fem minuters film eller bildspel med berättarröst – och sen lägger vi upp dem här på bloggen. Och så hoppas vi förstås att lärare och elever på Hjulsta (och kanske på andra håll?) kan ha bruk för dem?!

Genom att jobba med webben som bas kan vi klara det som annars vore omöjligt: överbrygga avstånd i tid och rum. Hjulsta grundskola är inte längre bort än grannklassrummet, och det är fint det! Fast Ulla Sporrner, lärare för en tvåa på Hjulsta grundskola, har nästan lovat att hon och hennes elever skulle kunna komma till Östra Real i maj alldeles på riktigt. Tänk, då skulle vi kunna ha ”tvåor möter tvåor” och bokprat så det står härliga till!

Är ni nyfikna på vad som ska presenteras? Bildbevis på gruppernas planering finns nedan. Jodå, nu sätter vi igång!

alma1Alma2Alma3