som jag berättat om tidigare är nu nästan slut.
Det har gått så där…
Många elever har helt enkelt inte läst, eller läst väldigt lite. Och inte heller skrivit läsloggar som de skulle. Och då blir det ju inte så lätt att samtala om boken.
Men de som läst och använt läsloggarna till att reflektera över frågetecken och kopplingar verkar alla ha haft bra utbyte av böckerna. Vi har haft fina samtal om olika tolkningar, och både jag och eleverna har lärt oss av varandra.
När jag träffade eleverna gruppvis efter att de individuellt läst en bit i boken så förklarade jag att den lektionens upplägg var exakt det samma som den avslutande lektionen skulle ha – på den avslutande lektionen var betygssättande lärare med. Lektionerna gick till så att först fick eleverna individuellt skriva en sammanfattning av det de läst, sedan läste de upp sammanfattningarna för varandra och därefter tog vi upp frågetecken och kopplingar från deras läsloggar.
Jag tror att titlarna var utmärkta för sitt syfte.
Guldkompassen av Philip Pullman är ju rätt känd, flera av eleverna hade sett filmen. Den är ganska lätt att läsa som ett spännande äventyr och eleverna gjorde kopplingar till bland annat Harry Potter, där trollkarlsvärldens gammaldags engelska verklighet är ganska lik den som finns i Guldkompassen. Det fungerade också bra att formulera frågetecken när de läste. Pullman målar upp en värld som är självklar för berättarrösten men inte för oss som läser. Det är en hel del att undra över, och delvis förklaras det senare i boken.
Torsdagsbarn av Sonya Hartnett har flera elever läst från början till slut och det fanns mycket att samtala om i den. Eleverna gjorde spännande kopplingar, många var väldigt personliga och således även olika. Och frågetecken saknas verkligen inte i boken! Det är en på ett sätt mycket realistisk beskrivning av fattigdom, men handlingen kretsar runt ett barn som väljer att leva under jorden – rätt konstigt…
Boken om allting av Guus Kuijer var också bra; lite tunnare och mer snabbläst men med en hel del att diskutera. Berättelsen är helt och hållet skrivet ur en liten pojkes synvinkel och frågetecknen handlade mycket om vad som är ”på riktigt” och vad som sker i hans fantasi. Det blev en del kopplingar till Bibeln och Koranen eftersom berättelser från dessa förekommer i boken.
Maria på slak lina av Lygia Bojunga kan jag inte säga så mycket om. Det var ingen elev som läst ut den och samtalen kom bara att handla om början av boken. Synd, den boken får jag nog ge en ny chans en annan gång. De som läste Maria på slak lina missade det samtal som vi skulle ha mitt i läsningen på grund av att lektionen utgick. Kanske hade det gått bättre om vi fullföljt planeringen även med dem?
Ja, för min del var det lärorikt och roligt! Det ÄR så spännande att samtala om böcker, och jag vill gärna göra om det här med andra elever men samma titlar. Det finns så många möjliga läsningar och tolkningar av ALMA-litteraturen så det tar nog många år innan jag fått nog!
Cilla
