Hej alla ALMA-fantaster!

I februari berättade vi här i bloggen att flera elever i åk. 4 på Hjulsta grundskola hade tackat JA till utmaningen att läsa ”Burkpojken” av Christine Nöstlinger.  Det blev totalt 11 elever som läste boken under sportlovet. Hela klassen lyssnade dessutom på Sebastian Höglund som läser ur boken i en URs inspelning i 15 delar. Ljudprogrammet finns att lyssna på SLI.se, och den rekommenderas! Sebastian Höglund är så rolig att lyssna på när han förställer rösten till de olika gestalterna i boken.

Två elever i klassen har skrivit var sin recension till Burkpojken. Recensionerna finns att läsa här i bloggen.

Nu vill vi presentera en inspelning av vårt boksamtal om Burkpojken. Boksamtalet ägde rum på skolans bibliotek och det var vår fina bibliotekarie Ulrika som spelade in oss. Hela samtalet tog över 20 min men här får ni bara ett smakprov på några minuter.

Fru Bartolotti är den karaktär i boken som gjort störst intryck hos oss som läst boken. Hon är knasig, ja, snarare helt knäpp, men hon tycker så mycket om Konrad (Burkpojken) att man blir alldeles rörd, fast hon har ingen aning hur man uppfostrar ett barn. Som tur är är Konrad redan uppfostrad och klar!

Roberta Johansson

Titel: Burkpojken Författare: Christine Nöstlinger

En dag satt fru Bartolotti i gungstolen och rökte en cigarr och drack en kopp kaffe. Det ringde på dörren och det stod en konservburk utanför.

I konservburken fanns det en burkpojke, burkpojken heter Konrad. Konrad var en sjuåring pojke. Han var en väluppfostrad pojke och det gjorde fru Bartolloti galen. Fru Bartolotti tyckte om att köpa kuponger och beställa saker på katalog, men hon mindes inte att hon hade beställt en pojke på burk!

Jag tycker att fru Bartolotti är knasig för att hon alltid gör knasiga grejer. T.ex. äter hon lakrits med bröd och tonfisk. Hon sa alltid till sig själv ”Kära barn ” och hon sa till Konrad att han skulle äta choklad innan han ska lägga sig.

Jag tycker att Konrad är för väl uppfostrad så att jag bli galen faktiskt. Men jag tycker också att det är bra att han är väl uppfostrad. Det är roligt och jobbigt på samma gång.

Recension av Hoda årskurs 4

Burkpojken av Christine Nöstlinger

En dag satt fru Bartolotti och åt frukost. Hon älskade att beställa saker ifrån kataloger och hon älskade också rabattkuponger. Fru Bartolotti sa alltid till sig själv ”kära barn”. En dag kom det ett stort paket till henne. Det var en konservburk som var jätte stor. Inne i burken fanns det en pojke som hette Konrad. Han var superuppfostrad. Fru Bartolotti var inte alls som pojken.  Fru Bartolotti hade en kompis som hette Egon. Han och Konrad hade bestämt att herr Egon skulle vara hans far.

När jag läste boken kunde jag få bilder i huvudet. Jag kunde se att fru Bartolotti fick en pojke. Och när herr Egon kom till fru Bartolotti då kunde man föreställa sig ungefär hur det såg ut. När Konrad gick i skolan retade alla barn honom, men det fanns en flicka som hette Kitty, hon var inte alls som alla andra barn. Boken gör så att man kan se bilden i sig, och känna känslorna när någon slår Konrad i mage eller sparkar honom på smalbenen. Det är bra träning för huvudet tycker jag.

Den här boken är jätte rolig och bra. Det är lätt att komma in i berättelsen och läsa den med inlevelse.

Jag tror att författaren har skrivit boken för att hon tyckte att det var en rolig idé och att barn skulle vilja läsa en sådan bok.

Recension av Ismail årskurs 4

En hälsning från årskurs 4

En morgon när fru Bartolotti äter frukost kommer ett paketbud med ett jättestort paket. Vad kan det vara i paketet? …

Burkpojken

Flera elever i klassen har tackat JA till utmaningen att läsa Burkpojken av Christine Nöstlinger, på egen hand. De flesta har redan börjat och är ”taggade”. Vi lyssnar också på Sebastian Höglund som läser ur boken i en URs inspelning i 15 delar. Ljudprogrammet finns att lyssna på genom SLI.

ChristineNostlinger

Christine Nöstlinger, By Empúries1 (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Roberta Johansson