Crash course i ALMA

På vår skola känner alla elever till ALMA-priset och de som gått hos oss några år har goda kunskaper om tidigare ALMA-pristagare och om Astrid Lindgren själv. Vi måste så klart inkludera våra nyanlända elever i detta, och i veckan som gått har jag haft tre lektioner vardera med våra tre förberedelseklasser för nyanlända elever på högstadiet.

Återkommande under lektionerna har vi använt Googles bildsökning och translate. Några ord hade jag förberett innan att vi behövde på olika språk, och några ord dök upp under arbetets gång.

Död och begravning

Den första lektionen inledde jag genom att läsa ur kapitlet Död och begravning ur min och Annelie Drewsens lättlästa biografi Astrid Lindgren – ett liv.

Det fungerade som jag tänkt, det blev väldigt tydligt för eleverna hur viktig och omtyckt Astrid Lindgren är i Sverige. Vi talade också om hennes böcker och jag visade upp en massa översättningar till olika språk. Sedan fick eleverna läsa själva i vår biografi, den finns översatt till flera olika språk och jag och lärarna satt med Google Translate tillsammans med de nyaste ifall boken inte fanns på deras språk. Jag uppmanade eleverna att bläddra i boken och läsa där de blev nyfikna. De elever som varit i Sverige ett tag kände redan till en del om Astrid Lindgren. För andra var det mesta helt nytt.

Efter det samlade vi ihop vad eleverna lärt sig om Astrid Lindgren i ett gemensamt dokument. Vi skrev om hennes uppväxt på bondgården, om att hon var duktig i skolan, om tonårsgraviditeten, om översättningarna av hennes böcker till många språk och lite mer – det blev förstås olika i olika klasser.

Denna första lektion avslutade vi med att titta en liten stund på första avsnittet av Pippi Långstrump, teveserien finns på Öppet arkiv.

Källkritik

Jag tänker att grunden för källkritik är att veta att alla texter har en upphovsman och även att fundera över villkoren för hur kunskap skapas.

Den andra lektionen började jag med att visa att jag är en av författarna till den lättlästa biografin, det var nästan ingen elev som uppfattat detta under den första lektionen. Och så ställde jag frågan om hur Annelie och jag kunnat skriva en bok om Astrid Lindgren femton år efter hennes död.

Eleverna kom med bra förslag. De talade om att vi kanske läst Astrid böcker, talat med hennes släktingar, sökt på Internet och så vidare. Jag visade sedan upp tre av de böcker vi använt och talade om hur kunskapen i dem byggde på intervjuer med Astrid Lindgren, hennes dagböcker från andra världskriget och material från arkiv. Vi tittade på källförteckningen i vår biografi och diskuterade, med hjälp av Googles Bildsökning, ordet källa.

Efter det talade vi om vad som hände direkt efter Astrids död, nämligen att regeringen började förbereda skapandet av ALMA-priset. Vi läste inte kapitlet om ALMA-priset från vår bok, men jag byggde samtalet på det. Det är så fint att prata om ALMA-priset med elever, det blir samtal om barn, läskunnighet, litteratur och vikten av att ha ett bra språk för att kunna göra sin röst hörd. Vi talade extra mycket om de tre läsfrämjande organisationer (här behövdes Google Translate igen) som fått priset och varför de gör ett så fint arbete.

Bilderböcker

Den tredje lektionen träffades vi i biblioteket och satte oss framför vår stora ALMA-hylla. Jag visade ännu fler översättningar av Astrid Lindgrens böcker och den stora sektionen med hennes böcker på svenska. Och sedan visade jag bilderna från de tre besöken av ALMA-pristagare som vi haft på skolan.

Jag presenterade de olika ALMA-pristagarna, vi pratade om vilka länder de kom ifrån och vilka språk de talar där. Och så läste jag några bilderböcker högt för eleverna. Att läsa bilderböcker med ungdomar är så fantastiskt. Eleverna blir helt fascinerade och väldigt koncentrerade, och jag har så kul när jag försöker använda röst och mimik för att öka förståelsen.

Under de här lektionerna hade vi inte tid att samtala så mycket om böckerna, men eleverna njöt verkligen av läsningen. Kombinationen av ganska enkla texter och väldigt fina bilder gör att eleverna känner sig smarta. När vi läste Max kaka av Barbro Lindgren eller Är det dags? av Kitty Crowther är det ju tydligt att böckerna är för riktigt små barn, men de är ändå roliga för oss som är äldre. Shaun Tans Det röda trädet och Anden, Döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch är mer krävande, men eftersom mycket av böckernas mening visas i bilderna så kan våra nyanlända elever göra en väldigt kompetent läsning. I en av grupperna läste jag och en elev böcker på svenska och arabiska parallellt.

Och att få titta på en bild ur Isols Nocturne under en filt är en höjdare för alla!

Cilla Dalén, bibliotekarie

Ett mejl till PRAESA

sändes iväg från klass 7-9B när de hade engelsklektion.

Dear Mr Malusi Ntoyapi and other friends at PRAESA,

We have a suggestion that we want to share with you.

We are students in grade 7-9B in Hjulsta grundskola in Stockholm. We all come from Somalia and recently we started a project to contribute to develop Wikipedia in Somali.

We wrote three articles about:

  • Astrid Lindgren
  • Astrid Lindgren Memorial Award
  • PRAESA

During the work we discovered that PRAESA is not to be found in English Wikipedia – only in Swedish, Finnish and Somali. Therefore we suggest that you create your own account in Wikipedia and release an article about your excellent organisation.

Best regards from all of us,

through

Annika Renberg (teacher)

We add the link to PRAESA in Somali so that you can see what we have done:

https://so.wikipedia.org/wiki/PRAESA

Hope to hear from you.

Fest igen!

Igår fick vi besök av PRAESA!

PRAESAs besök från ALMAs pressrum

Bild: Stefan Tell CC BY 3.0

Det var så fantastiskt roligt!

Först hade femton av våra elever i årskurs 7 ett samtal med Carole, Ntombi och Malusi. De hade förberett sig tillsammans med sin engelskalärare Gunilla Nilsson och det blev mycket trevligt och intressant för alla parter. Ntombi berättade en historia från Sydafrika för oss också, jätteroligt!

Därefter hade vi en stor samling med alla elever i årskurs f-6 i en boksmyckad idrottssal. Treorna sjöng låtar både från Sydafrika och Sverige med musiklärare Charlott Fahlström och lite allsång blev det också. Sexorna gjorde fina presentationer där de berättade både på engelska och svenska om Sydafrika och PRAESA, förberedelserna hade gjorts på engelskalektionerna tillsammans med Kristina Eriksson.

Våra elever skötte sig så fint! Till och med de allra yngsta orkade sitta still och lyssna. Men det bästa var nog när alla fick hoppa upp och skutta och dansa när Malusi från PRAESA lärde oss en tokig sång från Sydafrika!

Besöket slutade med att vi vuxna fick rå om PRAESA-representanterna lite medan vi fikade. Det var så spännande att samtala med dem.

Här kan man läsa ett reportage om besöket

och här är en intervju med Carole Bloch.

PRAESA på Kulturhuset

Igår kväll hade Mats Kempe, jurymedlem i ALMA, ett en och en halvtimme långt samtal med tre representanter för PRAESA: Malusi Ntoyapi, Carole Bloch och Ntombizanele Mahobe. De är här i Sverige nu för att ta emot Astrid Lindgren Memorial Award på måndag. Samtalet var fantastiskt intressant och inspirerande att lyssna till!

praesabild

PRAESA gör förstås ett strålande arbete med att sprida läsintresse och läsförmåga framför allt i fattiga områden i Sydafrika, men mycket av det de talade om är på olika sätt aktuella frågor även för oss i Sverige. Här är några saker som jag fastnade för:

Vikten av modersmålet. Att få läsa och lära på det språk man tänker på och känner med.

Vägen till läsningen går via bra texter. Det gäller att barnen får tillgång till böcker och berättelser med texter som angår dem och skapar lust att läsa.

Att skriva och läsa i autentiska sammanhang är framgångsrikt. Det ska vara någon mening med det man gör.

Att läsa för sitt nöje är en del av att lära sig läsa.

Bemötande och förhållningssätt är viktigt och lärs bäst genom att iaktta andra. Volontärer lär sig hur man läser högt och hur man uppmuntrar barnens läsning genom att iaktta mer erfarna volontärer, och barnen lär sig genom att iaktta de äldre. Det är något som jag tror vi måste komma ihåg i skolan också. Fortbildning, kännedom om forskning och metoder är nödvändigt, men vi måste också få möjlighet att vara med när erfarna och skickliga kollegor undervisar.

Nybörjarläsare behöver lättlästa texter att öva på, men de behöver också få lyssna till mer avancerade texter för att utveckla sitt ordförråd och sin litterärar repertoar.

Informal relaxed experience of books” får medelklassbarnen erfarenhet av hemifrån. Men när får andra uppleva det förhållandet till böcker?

Reading culture” jobbar PRAESA för att bygga i sitt samhälle. Och det är något vi i Sverige insett på senare år att vi också måste anstränga oss för att uppnå.

Samtalet filmades och det verkar som om det ska sändas på Kunskapskanalen på måndag 1/6 klockan 17.45. Och jag antar att det sedan kommer att ligga på UR Play sedan – håller tummarna för det!

 Cilla

Vi kommer att få besök av PRAESA!

och vi i sexan har fått ett uppdrag att presentera PRAESA på en samling för hela f-6. Det passar bra att arbeta med det i engelskundervisningen eftersom det ingår i kursplanerna att känna till lite om var engelska språket används, och dessutom själv kunna göra enkla presentationer på engelska.

undefined

Bild från Nal’ibali. CC by PRAESA

I arbetet har vi tittat på filmer på PRAESAs hemsida. Filmerna visar Reading clubs i Langa; de beskriver volontärernas arbete, hur de väljer böcker och att de läser både på barnens modersmål och på engelska. Våra elever gillade filmerna och har pratat om ifall vi kan hjälpa till på något sätt, kanske skänka pengar eller ge böcker.

Vi har också använt fakta från NE på svenska, fakta från PRAESA på engelska om deras arbete och på svenska från ALMAs hemsida.

Eleverna fick instruktioner att utifrån dessa texter och filmerna vi sett plocka ut tio intressanta fakta om Sydafrika och tio fakta om PRAESA och ALMA-priset. De arbetade två och två och fick välja om de ville skriva på engelska eller svenska. Många elever valde ungefär samma fakta, de var rätt överens om vad de tyckte var intressant.

Vi ska nu jobba vidare med att anpassa texterna så att de passar våra yngsta elever som ska vara med och lyssna på samlingen. Då kommer vi att berätta om Sydafrika och PRAESA både på engelska och svenska.

Kristina Eriksson

 

Man lär sig jättemycket!

Idag berättade jag lite för en av förskoleklasserna om PRAESA. Vi tittade också på några korta snuttar ur filmerna som Nal’ibali Reading Clubs har på Youtube.

När jag frågade varför det är bra att läsa åkte nästan alla händer upp i luften.

– Man lär sig ord!

– Man lär sig nya saker!

– Man lär sig bokstäver!

– Man lär sig att ljuda!

– Så man kan läsa mycket bättre!

– Om man kan lite lär man sig mer av stora!

– När vi läser boken blir vi duktiga i skolan!

– Man lär sig jättemycket!

Så – visst är det bra att även de barn i Sydafrika som är fattiga och inte går i så fina skolor får läsa många böcker!

 

Sydafrika och PRAESA

är vi nu mycket nyfikna på hos oss på Hjulsta grundskola.

Det finns mycket spännande på webben att ta del av. ALMAs blogg berättar om PRAESA och  länkar till många mycket fina filmer om PRAESAs verksamhet. Man blir glad av att titta!

PRAESA verkar för barns lärande och läsande, och de poängterar vikten av att få utveckla sitt modersmål genom att ta del av berättelser och litteratur. Ett av de projekt de driver kallas Nal’ibali och de har en fin webbplats som vi i svensk skola kan ha glädje av i engelskundervisningen. Kolla under Resources så kan ni bland annat hitta folksagor att läsa.

Genom att läsa och lära om PRAESA får vi förstås kunskaper i engelska och om Sydafrika, och jag hoppas att våra elever även tar till sig av entusiasmen för läsningen. Den behöver vi också!