Så har jag det nu

Två små grupper med nior har börjat läsa Så har jag det nu av Meg Rosoff. Alla elever i nionde klass ska läsa en bok och samtala om den; de har fått välja på Boken om allting av Guus Kuijer och Så har jag det nu. Boken om allting är lite tunnare och eleverna kommer att hinna läsa den under lektionstid, men de som valt Så har jag det nu är medvetna om att de också måste läsa hemma. Det gör att eleverna har grupperats lite efter ambitionsnivå. Upplägget runt läsningen är lika oavsett vilken av böckerna eleverna valt.

Vi började med en genomgång tillsammans av det läsprotokoll som eleverna ska använda. Där ska de anteckna frågetecken och kopplingar under läsningens gång, för att sedan kunna använda anteckningarna när vi samtalar om boken. Frågetecken kan vara av två sorter, förklarade jag: något man inte förstår, då får man försöka reda ut det till exempel genom att läsa om, slå upp nytt ord eller prata med någon. Eller också är frågetecknet sådant man undrar och blir nyfiken på, de frågetecknen gör att man vill läsa vidare och samtala om boken. Kopplingar har eleverna arbetat med tidigare och jag påminde om text-text, text-själv och text-världen.

Vid genomgången förebildade jag genom att läsa början av respektive bok högt och stanna upp och tänka högt när jag kom på frågetecken eller gjorde en koppling.

När jag läste högt uppskattade eleverna Så har jag det nu. Rosoff har på många ställen ett eget sätt att skriva fram huvudpersonen Daisys tankar och hur hon samtalar med de andra personerna runtomkring. Eleverna observerade att Rosoff skrev annorlunda, men jag tror att genom den tolkning som min högläsning innebar så blev det inte svårt att förstå.

Så har jag det nu citat

Sedan träffades vi en vecka senare då eleverna hunnit läsa en bit på egen hand. Nu var det några elever som verkade ha blivit störda i läsningen av det sätt som Rosoff skriver på. Det var svårt att läsa tyckte någon, och förklarade att det inte var orden som var svåra utan sättet hon använder dem. Förutom detta med meningsbyggnaden så blandar berättarjaget minnen med beskrivningen av berättelsens nutid på ett sätt som några uppfattade som klurigt. En elev som inte varit med vid introduktionstillfället var upprörd över att hon skriver fel, till exempel börjar meningar med ”Och…” – det får man inte göra.

Jag föreslog eleverna att liksom läsa högt inne i huvudet, för att lättare förstå Daisys röst när de läser vidare i boken. Vi får se om det hjälper dem.

Kopplingarna vi diskuterade handlade mycket om kriget som är nära förestående i bokens början. Eleverna diskuterade London under andra världskriget och även kalla kriget och jämförde med det som sägs om Daisys moster och om en bomb i London.

Flera av eleverna var väldigt engagerade i den begynnande kärlekshistorien mellan Daisy och hennes ett år yngre kusin Edmond. De var mycket upprörda över att två kusiner blir kära i varandra, äckligt!, och några av dem även över tanken på att killen var ett år yngre än tjejen. Någon hade också hunnit läsa så långt att hon upptäckt hur Rosoff skriver om ”hunger” och ätande i samband med kärleksrelationen – det framkallade fniss och skräckblandad förtjusning.

Om ett par veckor ska eleverna ha läst ut boken och vi ska ha ett avslutande boksamtal. Jag tror det blir bra, det är lovande att eleverna tycker att boken är annorlunda och att de blir lite provocerade både av innehåll och stil.

Cilla, bibliotekarie

 

Vi lär känna Meg Rosoff

Nu har vi pratat om Meg Rosoff i de flesta klasser.

Vi använder den här texten från SVT om hur hon tog emot beskedet om ALMA-priset. Speciellt har vi talat om hur hon gillade Pippi Långstrump som barn. Vi har också i de flesta klasser (kanske inte med de yngsta eleverna) talat om att hon först jobbade med reklam och började skriva böcker när hon var över 40 år, efter att hennes syster dött och Rosoff då började fundera över sitt eget liv.

Vi har precis börjat läsa Så har jag det nu med en grupp nior, och jag tror att alla elever från förskoleklass till och med årskurs sju kommer att läsa en av de bilderböcker Meg Rosoff skrivit: Meet Wild Boars. Ingen av hennes bilderböcker finns översatt till svenska, men det går bra ändå:

Meet wild boars

Boken handlar om fyra vildsvin som INTE är trevliga. De gör knasiga saker som att bada i toaletten och klippa tånaglarna i sängen. I boken finns en passage om vad som skulle hända om man var vänlig och bjöd in vildsvinen till sitt hem. Men tyvärr (?) blir det ingen sensmoral om att det lönar sig att vara snäll mot andra; vildsvinen fortsätter att vara lika ociviliserade och hänsynslösa ändå.

De flesta eleverna uppskattar boken, de tycker om det galna och att bilderna av Sophie Blackall så roliga. Men några elever säger att de inte gillar det äckliga, och en del skulle nog önska att vildsvinen blev lite snällare på slutet.

 

Flap books och bilderböcker

Av våra sjuor har knappt hälften gått hos oss i f-6. De känner förstås väl till ALMA-priset och en hel del om pristagarna också. Men de elever som tidigare gått i andra skolor visste inte så mycket om detta.

Men nu är de också på banan!

Tillsammans med sin lärare i Sv/SvA har de läst och samtalat om bilderböcker av Astrid Lindgren och några av pristagarna, och sedan har de gjort flap books där de valt bilder ur böckerna och skrivit om författarna.

[slideshow_deploy id=’803′]

 

Här berättar läraren Birgitta Andersén om arbetet:

Under tre veckor arbetade vi med ALMA-pristagare och deras bilderböcker i Sv/SvA årskurs 7. Jag presenterade de olika författarna genom att använda material från ALMA, artiklar ur NE och tidningsartiklar från när pristagarna fick sina priser. Sedan läste vi böckerna. Vi satt i en ring och jag läste högt, ibland ville eleverna läsa. Vi hade bara ett exemplar på cirka tjugo elever så vi fick hålla upp boken för varandra så alla kunde se bilderna. Vi diskuterade mycket kring bildspråket och vad bilderna gav eleverna. Hur kändes det när man tittade på bilderna? Vi gjorde paus i läsningen flera gånger just för att diskutera.

Till vildingarnas land av Maurice Sendak var en bok som vi pratade mycket om. Vi talade om vildingarnas utseende, att de såg så hemska ut men ändå var snälla. Tiden diskuterades också, detta att han säger sig vara borta länge men i själva verket är det bara en dagdröm. Isols Nocturne som är så enkel i sin layout och nästan inte har några ord blev de också fascinerade av. Den har fluorescerande bilder som lyser i mörkret, bilderna måste belysas en stund innan man ser dem, så den kunde vi inte läsa i ett sammanhang.

Eleverna uppskattade också Sunnanäng väldigt mycket, lugnet i texten och de fantastiska bilderna av Marit Törnqvist. Vi pratade mycket om Astrid Lindgren, hennes liv och Sverige förr i tiden. Shaun Tans Det röda trädet läste vi noggrant och tittade på varenda bild som är ett konstverk i sig. På Youtube finns The Lost Thing av Shaun Tan som film. Det är 15 minuter mycket långsam film, men eleverna blev fascinerade av den och hade inte svårt att följa det lugna tempot. Andrejs längtan av Barbro Lindgren illustrerad av Eva Eriksson tyckte de också om.

Efter den här perioden med skönlitterär läsning började eleverna arbeta gruppvis med att göra flapbooks om författarna. De fick välja själva vilka författare de ville arbeta med. Eleverna fick många bilder kopierade kopierade ur böcker och broschyrer från ALMA som de använde för att komponera sina flapbooks. De fick instruktioner att skriva om vem personen var och biografiska uppgifter. Jag uppmanade eleverna att fundera över om författarna hade något budskap med sina texter, men det var nog ganska svårt för många.

En pojke skrev om Shaun Tans Det röda trädet:

Han är en man som vill visa oss att allt är möjligt att ändra. Här är ett exempel på att allt kan ändras. Ibland börjar dagen utan någonting att se fram emot. Under tiden så ändras det och hon befinner sig i olika världar. Och när dagen verkar slut, så plötsligt står det ett träd alldeles framför henne lysande och levande. Till slut blir hon glad.

Ett mejl till PRAESA

sändes iväg från klass 7-9B när de hade engelsklektion.

Dear Mr Malusi Ntoyapi and other friends at PRAESA,

We have a suggestion that we want to share with you.

We are students in grade 7-9B in Hjulsta grundskola in Stockholm. We all come from Somalia and recently we started a project to contribute to develop Wikipedia in Somali.

We wrote three articles about:

  • Astrid Lindgren
  • Astrid Lindgren Memorial Award
  • PRAESA

During the work we discovered that PRAESA is not to be found in English Wikipedia – only in Swedish, Finnish and Somali. Therefore we suggest that you create your own account in Wikipedia and release an article about your excellent organisation.

Best regards from all of us,

through

Annika Renberg (teacher)

We add the link to PRAESA in Somali so that you can see what we have done:

https://so.wikipedia.org/wiki/PRAESA

Hope to hear from you.

Vi sprider information om ALMA!

Och just nu på ett alldeles speciellt sätt…

så….NU FINNS Astrid Lindgren, ALMA-priset och PRAESA i somaliska Wikipedia!
Det är tack vare klass 7-9B med lärarna Annika och Yosuf – de har sökt information och skrivit texter och igår publicerade klassen artiklarna på somaliska Wikipedia.

Här är en text om början av arbetet.

Igår när texterna skulle publiceras hade vi hjälp av Sara Mörtsell från Wikimedia Commons, och eleverna fick fina tröjor som tack för sitt arbete! Det bjöds också på salta pinnar och dricka – det var de värda!

7-9B wikipedia credda på wikimedia commons

Och idag, precis efter att årets pristagare Meg Rosoff tillkännagivits, så uppdaterade eleverna texten i somaliska Wikipedia.

Bild: Av Ealex39 [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons

Astrid Lindgren – Läs och berätta!

Inför stundande ALMA pris – Astrid Lindgren Memorial Award arbetar vi i förberedelseklass 7-9G med att läsa och tala om författaren och hennes böcker. Varje elev har läst en valfri Astrid Lindgren bok och med hjälp av stödfrågor av mig som lärare presenterade eleverna sina böcker inför klassen:

Vilken bok av Astrid Lindgren har du läst?

Vem är huvudpersonen? Hur ser hon/han ut?

Hur är personen? Vad gör personen?

Andra viktiga bipersoner?  Hur ser de ut?  Hur är de?

Är de vän eller inte med huvudpersonen?

Berätta lite vad boken handlar om.

Tyckte du boken var bra eller inte? Berätta!

Vi kommer även att delta i skolans tävling Hjulstas ALMA.

Klass 7-9 G:s bidrag 2016: Klassen har skrivit om vikten av att läsa mycket. Vi håller som bäst på med att arbeta och gestalta detta genom en hemlig installation som ska avtäckas till skolans ALMA-utställning.

Väl mött!

Maj-Len Öhberg – SVA-Lärare

Intervju

med Niosha Panjsotoni i sjuan som lämnar tillbaka Berättelser från Yttre förorten av Shaun Tan till mig i biblioteket.

berattelser-fran-yttre-fororten

–          Kan du berätta om boken

–          Det är korta noveller med många bilder. De är väldigt speciella och man kan tolka dem hur man vill.

–          Berätta om något du tyckte om!

–          Många saker, berättelserna handlade mycket om känslor. Det är jätteroliga karaktärer, de är intressanta och man vill veta vad de har för personlighet och så.

–          Tyckte du inte att det var jobbigt att läsa en så konstig bok?

–          Det var det faktiskt inte. För det fanns bilder och texten var inte så svår, man behöver bara använda sin fantasi.

–          Har du läst något annat av Shaun Tan?

–          Ja, Det röda trädet som vi läste tillsammans i klassen. Den var också bra. Jag läste om att Det röda trädet handlade om Shaun Tan som barn, att han kände sig isolerad.

Cilla

Vi älskar Astrid Lindgren!

Vi i förberedelseklass 7-9G har börjat läsa Astrid Lindgren-böcker inför stundande Alma-priset 2015.

Eleverna har lånat och läst olika böcker av Astrid Lindgren hemma. Sedan har de var och en presenterat sin bok muntligt inför klassen .

Vi har gått igenom vad man ska tänka på när man gör en muntlig presentation. Hur börjar man? Hur berättar man vidare om boken, hur avslutar man och vad ska man tänka på angående röst och kroppsspråk. Här är en lathund för arbetet.

Några av eleverna har spelat in sina presentationer på film. Det är tre tjejer som har gått i svensk skola fem månader. Här är filmerna

Maj-Len Öhberg

Sagan om den lilla farbrorn

Jag valde att läsa Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren och med bilder av Eva Eriksson när jag skulle introducera ett arbete på temat vänskap i Sv/SvA i årskurs 7. Anledningen att jag valde den boken var att förutom att Barbro Lindgren fått ALMA-priset så passar den alla åldrar. Budskapet är så bra, oavsett om läsaren är fem år eller 15 (eller äldre) så når det fram och eleverna känner sympati för den lilla farbrorn.

Jag läste boken högt för eleverna, visade några av bilderna och sedan fick eleverna gissa vad vårt tema skulle handla om. De förstod väldigt snabbt att temat var vänskap.

Våra trettonåringar tyckte boken var bra, det var ingen som ifrågasatte texten för att det var en barnbok. Det visar bokens kvalitéer!

Sagan om den lilla farbrorn

Boken finns också på SVT:s Öppet arkiv med uppläsning av Jan Nygren.

Cecilia Pertlwieser

Niornas romanläsning

som jag berättat om tidigare är nu nästan slut.

Det har gått så där…

Många elever har helt enkelt inte läst, eller läst väldigt lite. Och inte heller skrivit läsloggar som de skulle. Och då blir det ju inte så lätt att samtala om boken.

Men de som läst och använt läsloggarna till att reflektera över frågetecken och kopplingar verkar alla ha haft bra utbyte av böckerna. Vi har haft fina samtal om olika tolkningar, och både jag och eleverna har lärt oss av varandra.

När jag träffade eleverna gruppvis efter att de individuellt läst en bit i boken så förklarade jag att den lektionens upplägg var exakt det samma som den avslutande lektionen skulle ha – på den avslutande lektionen var betygssättande lärare med. Lektionerna gick till så att först fick eleverna individuellt skriva en sammanfattning av det de läst, sedan läste de upp sammanfattningarna för varandra och därefter tog vi upp frågetecken och kopplingar från deras läsloggar.

Jag tror att titlarna var utmärkta för sitt syfte.

Guldkompassen av Philip Pullman är ju rätt känd, flera av eleverna hade sett filmen. Den är ganska lätt att läsa som ett spännande äventyr och eleverna gjorde kopplingar till bland annat Harry Potter, där trollkarlsvärldens gammaldags engelska verklighet är ganska lik den som finns i Guldkompassen. Det fungerade också bra att formulera frågetecken när de läste. Pullman målar upp en värld som är självklar för berättarrösten men inte för oss som läser. Det är en hel del att undra över, och delvis förklaras det senare i boken.

Torsdagsbarn av Sonya Hartnett har flera elever läst från början till slut och det fanns mycket att samtala om i den. Eleverna gjorde spännande kopplingar, många var väldigt personliga och således även olika. Och frågetecken saknas verkligen inte i boken! Det är en på ett sätt mycket realistisk beskrivning av fattigdom, men handlingen kretsar runt ett barn som väljer att leva under jorden – rätt konstigt…

Boken om allting av Guus Kuijer var också bra; lite tunnare och mer snabbläst men med en hel del att diskutera. Berättelsen är helt och hållet skrivet ur en liten pojkes synvinkel och frågetecknen handlade mycket om vad som är ”på riktigt” och vad som sker i hans fantasi. Det blev en del kopplingar till Bibeln och Koranen eftersom berättelser från dessa förekommer i boken.

Maria på slak lina av Lygia Bojunga kan jag inte säga så mycket om. Det var ingen elev som läst ut den och samtalen kom bara att handla om början av boken. Synd, den boken får jag nog ge en ny chans en annan gång. De som läste Maria på slak lina missade det samtal som vi skulle ha mitt i läsningen på grund av att lektionen utgick. Kanske hade det gått bättre om vi fullföljt planeringen även med dem?

Ja, för min del var det lärorikt och roligt! Det ÄR så spännande att samtala om böcker, och jag vill gärna göra om det här med andra elever men samma titlar. Det finns så många möjliga läsningar och tolkningar av ALMA-litteraturen så det tar nog många år innan jag fått nog!

Cilla